Lagunnebulosan

Lagunnebulosan
Messierobjekt 8, Lagunnebulosan
Observationsdata
TypEmissionsnebulosa
StjärnbildSkytten[1]
Rektascension18t 03m 37s[2]
Deklination-24° 23′ 12″[2]
Avstånd4 100[3] (1 250 pc) ljusår
Skenbar storlek90 x 40 bågminuter
Skenbar magnitud6,0
Fysiska egenskaper
Radie55 x 20 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår1654
UpptäckareGiovanni Battista Hodierna
Andra beteckningar
CTB 46, GRS G006.00 -01.20, GRS G006.20 -01.20, Kes 58, LBN 006.06-01.23, LBN 25, LMH 11, MM 10, Mol 37, NRL 11, OCISM 1, PMN J1803-2422, SH 2-25, W 29, [KC97c] G006.0-01.2, [L89b] 5.973-01.178[2]
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor

Lagunnebulosan[1], Messier 8 eller NGC 6523 är en H II-region[2] i Skytten.[1]

Lagunnebulosan upptäcktes av Giovanni Battista Hodierna före 1654[4] och är en av endast två stjärnbildande nebulosor som är svagt synliga för blotta ögat från de mellersta nordliga breddgraderna.

Observerad med kikare framstår den som en distinkt oval molnliknande fläck med en tydlig kärna. I nebulosan finns det öppna stjärnhopen NGC 6530.[5]

Centrala delarna av Lagunnebulosan.

Egenskaper

Lagunnebulosan beräknas befinna sig mellan 4 000 och 6 000 ljusår från jorden. På jordens himmel sträcker den sig över 90 x 40 bågminuter, vilket innebär en faktisk dimension på 110 x 50 ljusår. Liksom många nebulosor verkar den rosa i tidsexponerade färgfoton men är grå för ögat sedd genom kikare eller teleskop, då mänsklig syn har dålig färgkänslighet vid låga ljusnivåer. Nebulosan innehåller ett antal Bok-globuler (mörka, kollapsande moln av protostellärt material), varav den mest framträdande har katalogiserats av E. E. Barnard som B88, B89 och B296. Den innehåller också en trattliknande eller tornadoliknande struktur orsakad av en varm stjärna av spektraltyp O som utstrålar ultraviolett ljus, uppvärmning och joniserande gaser på nebulosans yta.

Lagunnebulosan innehåller också i centrum en struktur som kallas Timglasnebulosan (benämnd av John Herschel),som inte bör förväxlas med den mer kända graverade Timglasnebulosan i konstellationen Flugan. År 2006 upptäcktes de fyra första Herbig-Haro-objekten i Timglaset, bland annat HH870. Det här blev det första direkta beviset för aktiv stjärnbildning genom ackretion (Se ackretionsskiva).[6]

Se även

Bildgalleri

  • Amatörfoto av Lagunnebulosan av Astrodymium.
    Amatörfoto av Lagunnebulosan av Astrodymium.
  • Lagun- och Trifidnebulosan sedd från Los Angeles av amatörastronom Alex Weinstein.
    Lagun- och Trifidnebulosan sedd från Los Angeles av amatörastronom Alex Weinstein.
  • Lagunnebulosan av Dylan O'Donnell.
    Lagunnebulosan av Dylan O'Donnell.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lagoon Nebula, 19 februari 2021.

Noter

  1. ^ [a b c] En tjuvtitt in i kartläggningsteleskopets skattkammare, ESO, 22 januari 2014
  2. ^ [a b c d] M8 på SIMBAD
  3. ^ Arias, J. I.; Barbá, R. H.; Maíz Apellániz, J.; Morrell, N. I.; Rubio, M. (2006). ”The infrared Hourglass cluster in M8”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 366 (3): sid. 739–757. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09829.x. Bibcode: 2006MNRAS.366..739A. 
  4. ^ Kronberg, Guy McArthur, Hartmut Frommert, Christine. ”Messier Object 8”. messier.seds.org. http://messier.seds.org/m/m008.html. 
  5. ^ N. F. H. Tothill; Marc Gagné; B. Stecklum; M. A. Kenworthy (2008). ”The Lagoon Nebula and its Vicinity”. i Bo Reipurth. Handbook of Star-Forming Regions: Volume 2 The Southern Sky. Astronomical Society of the Pacific. sid. 53. ISBN 978-1-58381-671-4 
  6. ^ Arias, Barbá, Maíz Apellániz, Morrell & Rubio (2006). ”The infrared Hourglass cluster in M8”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 366 (3): sid. 739-757. 

Externa länkar

Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa

Media som används på denna webbplats

Lagoon Nebula (ESO).jpg
Författare/Upphovsman: ESO/S. Guisard, Licens: CC BY 4.0
An amazing vista of the Lagoon Nebula taken with the 67-million-pixel Wide Field Imager attached to the MPG/ESO 2.2-metre telescope at the La Silla Observatory in Chile. The image covers more than one and a half square degree— an area eight times larger than that of the Full Moon — with a total of about 370 million pixels. It is based on images acquired using three different broadband filters (B, V, R) and one narrow-band filter (H-alpha).
Lagoon and Trifid from Los Angeles .jpg
Författare/Upphovsman: Aweinstein19, Licens: CC BY-SA 4.0
Lagoon and Trifid nebulae from Los Angeles
Lagoon Nebula.jpg
Författare/Upphovsman: ESO/IDA/Danish 1.5 m/ R. Gendler, U.G. Jørgensen, K. Harpsøe, Licens: CC BY 4.0
Gas and dust condense, beginning the process of creating new stars in this image of Messier 8, also known as the Lagoon Nebula. Located four to five thousand light-years away, in the constellation of Sagittarius (the Archer), the nebula is a giant interstellar cloud, one hundred light-years across. It boasts many large, hot stars, whose ultraviolet radiation sculpts the gas and dust into unusual shapes. Two of these giant stars illuminate the brightest part of the nebula, known as the Hourglass Nebula, a spiralling, funnel-like shape near its centre. Messier 8 is one of the few star-forming nebulae visible to the unaided eye, and was discovered as long ago as 1747, although the full range of colours wasn’t visible until the advent of more powerful telescopes. The Lagoon Nebula derives its name from the wide lagoon-shaped dark lane located in the middle of the nebula that divides it into two glowing sections.

This image combines observations performed through three different filters (B, V, R) with the 1.5-metre Danish telescope at the ESO La Silla Observatory in Chile.

Credit:

ESO/IDA/Danish 1.5 m/ R. Gendler, U.G. Jørgensen, K. Harpsøe
Lagoon nebula SALT.jpg
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: Copyrighted free use
Central region of the Lagoon Nebula (also known as M8 and NGC 6523) - an H II region in the Sagittarius constellation. The photo was taken by the w:Southern African Large Telescope (SALT).
M8 Lagoon Nebula Blue 4K.jpg
Författare/Upphovsman: Dylan O'Donnell, deography.com, Licens: CC0

The Blue Lagoon (Nebula) - 4K Resolution

This deep space nebula really lives up to it’s name in this colour treatment, and looks like an overflowing reservoir of space water. I’m hoping to get some truecolour over the next little while on this incredible region, but am still amazed at the detail and clarity of the filtered light in the photo. The dominant colours here are hydrogen and sulphur emissions from the Messier 8 region, commonly known as the Lagoon Nebula but the area besides is NGC 6559 and Simeis 188 which are great to frame altogether with this kind of wider field of view. This deep exposure is possible fairly quickly with the Celestron RASA 8 and was taken while the full moon was above the horizon!

  • 27 x 90s Hydrogen Alpha
  • 50 x 75s Sulphur II
  • 50 x 75s Oxygen III
  • Celestron 8″ RASA
  • ZWO 1600MM

Processed in PixInsight as SHO palette (Calibration, Integration, Star Mask, Morphological Transformation) with inverted SCNR and regular SCNR after combining channels in Photoshop CC.

Shared here as public domain 4K downloadable wallpaper because ultimately I’m a professional computer desktop wallpaper photographer and this suits my big new screen quite nicely!

See also: File:M8 Lagoon Nebula True Colour 4K.jpg
Lagoon Nebula .jpg
Författare/Upphovsman: Astrodymium, Licens: CC BY-SA 4.0
Close up amateur photo of the Lagoon Nebula.
M8 Lagoon Nebula from the Mount Lemmon SkyCenter Schulman Telescope courtesy Adam Block.jpg
Författare/Upphovsman: Ngc1535, Licens: CC BY-SA 4.0
Optics 32-inch Schulman Telescope (RCOS)

Camera SBIG STX16803 CCD Camera Filters Astrodon Gen II Dates May - June 2015 Location Mount Lemmon SkyCenter Exposure RGB = 4:4:4 Hours Acquisition Astronomer Control Panel (ACP), Maxim DL/CCD (Cyanogen), FlatMan XL (Alnitak) Processing CCDStack, Photoshop CC, PixInsight Guest Astronomers Participants of "Astrophotography with Adam" May 22nd, 2015

Credit Line & Copyright Adam Block/Mount Lemmon SkyCenter/University of Arizona
A Sagittarius Trio.jpg
Författare/Upphovsman: Ivan Bok, Licens: CC BY 4.0
In this image of the Lagoon and Trifid Nebulae, the object is represented in a different light as opposed to the earlier true colour image. Instead of the usual RGB method of obtaining true colours of deep sky objects, the image featured here is an emission-line filtered image which represents the nebula's chemical composition. In this case, the nebula is photographed using a modified version of what is known as the Hubble palette, in which three filters to isolate Sulfur, Hydrogen and Oxygen emissions are used. The data from these three filters are then mapped to Red, Green and Blue respectively to create a false colour composite as depicted above. Due to the overwhelming presence of hydrogen in the Universe, most of the objects photographed using this palette will therefore appear predominantly green, a contrast from the usual strongly red colours that ionized hydrogen emits when photographed in natural colour. Photographed with personal equipment