Hantelnebulosan
| Messier 27 | |
|---|---|
 | |
| Messier 27, Hantelnebulosan. | |
| Observationsdata | |
| Stjärnbild | Räven |
| Rektascension | 19t 59m 36,340s[1] |
| Deklination | +22° 43′ 16,09″[1] |
| Klass | Planetarisk nebulosa |
| Avstånd | 1 360 (417 pc) ljusår [2][3] lj |
| Skenbar storlek | 8,0 x 5,6[4] bågminuter' |
| Skenbar magnitud | 7,5[1] |
| Fysiska egenskaper | |
| Radie | 1,44+0,21-0,16 ljusår |
| Uppskattad ålder | 9 800 år |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 1764 |
| Upptäckare | Charles Messier |
| Andra beteckningar | |
| NGC 6853,[1] M 27,[1] Diabolo Nebula,[1] Dumb-Bell Nebula,[1] | |
| Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar | |
Hantelnebulosan eller Messier 27 (M27) även känd som NGC 6853, är en planetarisk nebulosa (nebulositet som omger en stor stjärna) i stjärnbilden Räven [5].
Messier 27 upptäcktes av Charles Messier den 12 juli 1764 som den första planetariska nebulosan som upptäckts.
Egenskaper
Messier 27 är en av de närmaste planetariska nebulosorna till jorden. Avståndet är ungefär 1 400 ljusår.[3] Med dess ljusstyrka av magnitud 7,5 och diametern på ca 8 bågminuter är den lätt synlig i en handkikare[6] och är ett populärt observationsmål för amatörteleskop. Nebulosan är grönaktig och ser lite ut som ett timglas. Den är lätt att se med en vanlig fältkikare.
Hantelnebulosan verkar formad som en rotationsellipsoid och ses ur vårt perspektiv vid ekvatorplanet. År 1992 beräknade Moreno-Corral et al. att dess expansionshastighet vinkelrätt sett från vårt avstånd inte är mer än 2,3 bågsekunder per århundrade. Från detta kan en övre gräns för dess ålder fastställas till 14 600 år. År 1970 fann Bohuski, Smith och Weedman en expansionshastighet på 31 km/s, vilket med tanke på dess halva lillaxelradie på 1,01 ljusår, betyder att nebulosans kinematiska ålder är 9 800 år.[4] [7]
Struktur
Liksom många närliggande planetariska nebulosor innehåller Hantelnebulosan knutar. Dess centrala region kännetecknas av ett mönster av mörka och ljusa uddiga knutar och deras tillhörande mörka svansar. Knutarna varierar i utseende från symmetriska objekt med svans till ganska oregelbundna svansfria objekt. På samma sätt som Helixnebulosan och Eskimånebulosan har knuthuvudena ljusa uddar som är lokala fotojoniseringsfronter.[7]
Centralstjärna
Centralstjärnan, en föregångare till en vit dvärg, beräknas ha en radie som är 0,055 ± 0,02 solradie, vilket ger den en storlek större än de flesta andra kända vita dvärgar.[2] Dess massa beräknades 1999 av Napiwotzki till att vara 0.56 ± 0.01 solmassa.[2]
Synlighet
Hantelnebulosan kan lätt ses i kikare på en mörk himmel, strax ovanför den lilla stjärnbilden Pilen.
 Beläget i den svaga stjärnbilden Räven, inom sommartriangeln . |
 Den kan ligga på himlen några grader norr om Gamma Sagittae, nära stjärnan 14 Vulpeculae. |
Galleri
Hantelnebulosa, norr är diagonalt upp till vänster
Hantelnebulosa (Messier 27) avbildad av the Very Large Telescope
Mixning av UHC- och RGB-exponeringar av M27 tagna med amatörutrustning i centrum av en storstad
M27 med 5.5-tums teleskop taget I förortsmiljö
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 29 april 2021.
Noter
- ^ [a b c d e f g] ”SIMBAD Astronomical Database”. Results for M 27. http://simbad.u-strasbg.fr/Simbad. Läst 3 januari 2007.
- ^ [a b c] Benedict, G. Fritz; McArthur, B. E.; Fredrick, L. W.; Harrison, T. E.; Skrutskie, M. F.; Slesnick, C. L.; Rhee, J.; Patterson, R. J.; et al. (2003). ”Astrometry with The Hubble Space Telescope: A Parallax of the Central Star of the Planetary Nebula NGC 6853”. Astronomical Journal 126 (5): sid. 2549–2556. doi:. Bibcode: 2003AJ....126.2549B.
- ^ [a b] Harris, Hugh C.; Dahn, Conard C.; Canzian, Blaise; Guetter, Harry H.; Leggett, S. K.; Levine, Stephen E.; Luginbuhl, Christian B.; Monet, Alice K. B.; Monet, David G.; Pier, Jeffrey R.; Stone, Ronald C.; Tilleman, Trudy; Vrba, Frederick J.; Walker, Richard L. (februari 2007). ”Trigonometric Parallaxes of Central Stars of Planetary Nebulae”. The Astronomical Journal "133" (2): ss. 631–638. doi:. http://adsabs.harvard.edu/abs/2007AJ....133..631H.
- ^ [a b] O'Dell, C. R.; Balick, B.; Hajian, A. R.; Henney, W. J.; Burkert, A. (15 september 2002). ”Knots in Nearby Planetary Nebulae”. The Astronomical Journal "123" (6): ss. 3329–3347. doi:. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2002AJ....123.3329O.
- ^ Astronomisk uppslagsbok. Bokförlaget Prisma. 2005. sid. 98. ISBN 91-518-3159-7
- ^ ”M 27”. https://messierobjects101.com/messier-object-m27-dumbbell-nebula/. Läst 15 oktober 2016.
- ^ [a b] O'dell, C. R.; Balick, B.; Hajian, A. R.; Henney, W. J.; Burkert, A. (2003). ”Knots in Planetary Nebulae”. Revista Mexicana de Astronomía y Astrofísica, Serie de Conferencias 15: sid. 29–33. Bibcode: 2003RMxAC..15...29O.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hantelnebulosan.- SEDS: Messier Object 27
- M27 on astro-pics.com
- M27
- Dumbbell Nebula (M27) at Constellation Guide
| ||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tomruen, Licens: CC BY-SA 4.0
Star map for Messier 27, dumbbell nebula
Författare/Upphovsman: Charlemagne920, Licens: CC BY-SA 4.0
M27, the Dumbbell Nebula, from a land-based telescope in North America
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Vulpecula chart
Författare/Upphovsman: Azhikerdude, Licens: CC BY-SA 4.0
2 minute digital exposure of M27 from Scottsdale Arizona Sept 2020. Telescope: TEC140ED. Filter: Optolong L-Enhance. Camera: ZWO 294MC Pro.
Författare/Upphovsman: PrzemekMajewski, Licens: CC BY-SA 4.0
M27 captured in a Bortle 9 area with almost full Moon using a duo-band UHC filter and some RGB exposures, which were later blended together to form the final picture. More details in the photo's caption.
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
The Dumbbell Nebula
The Dumbbell Nebula — also known as Messier 27 or NGC 6853 — is a typical planetary nebula and is located in the constellation Vulpecula (The Fox). The distance is rather uncertain, but is believed to be around 1,200 light-years. It was first described by the French astronomer and comet hunter Charles Messier who found it in 1764 and included it as no. 27 in his famous list of extended sky objects [2] .Despite its class, the Dumbbell Nebula has nothing to do with planets. It consists of very rarified gas that has been ejected from the hot central star (well visible on this photo), now in one of the last evolutionary stages. The gas atoms in the nebula are excited (heated) by the intense ultraviolet radiation from this star and emit strongly at specific wavelengths.
This image is the beautiful by-product of a technical test of some FORS1 narrow-band optical interference filtres. They only allow light in a small wavelength range to pass and are used to isolate emissions from particular atoms and ions. In this three-colour composite, a short exposure was first made through a wide-band filtre registering blue light from the nebula. It was then combined with exposures through two interference filtres in the light of double-ionized oxygen atoms and atomic hydrogen. They were colour-coded as “blue”, “green” and “red”, respectively, and then combined to produce this picture that shows the structure of the nebula in “approximately true” colours.
They are three-colour composite based on two interference ([OIII] at 501 nm and 6 nm FWHM — 5 min exposure time; H-alpha at 656 nm and 6 nm FWHM — 5 min) and one broadband (Bessell B at 429 nm and 88 nm FWHM; 30 sec) filtre images, obtained on September 28, 1998, during mediocre seeing conditions (0.8 arcsec). The CCD camera has 2048 x 2048 pixels, each covering 24 x 24 µm and the sky fields shown measure 6.8 x 6.8 arcminutes and 3.5 x 3.9 arcminutes, respectively. North is up; East is left.
Credit:
ESO/I. Appenzeller, W. Seifert, O. Stahl, M. Zamani
Coordinates Position (RA): 19 59 36.41 Position (Dec): 22° 43' 16.00" Field of view: 6.76 x 6.82 arcminutes Orientation: North is 0.0° left of vertical
Colours & filters Band Wavelength Telescope Optical u 361 nm Very Large Telescope FORS1 Optical B 429 nm Very Large Telescope FORS1 Optical Oiii 501 nm Very Large Telescope FORS1 Optical HeII 472 nm Very Large Telescope FORS1 Optical R 655 nm Very Large Telescope FORS1 Optical H-alpha 656 nm g Very Large Telescope FORS1.