Messier 95

Messier 95
Stavgalaxen Messier 95. Foto: NASA.
Observationsdata
StjärnbildLejonet
Rektascension10t 43m 57,7s[1]
Deklination+11° 42′ 14″[1]
Rödförskjutning778 ± 4[1] km/s
Avstånd32,6 ± 1,4 miljoner (10,0 ± 0,4 Mpc) [2] ljusår
TypSB(r)b[1]
Skenbar storlek3,1 × 2,9[1] bågsekunder
Skenbar magnitud+11,4[1]
Upptäckt
Upptäcktsår28 mars 1781
UpptäckarePierre Méchain
Andra beteckningar
NGC 3351, UGC 5850, PGC 32007, CGCG 66-4, MCG +02-28-001, IRAS 10413+1158, 2MASX J10435773+1142129, GC 2184, h 743, [1]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 95 (M95) även känd som NGC 3351, är en stavgalax i stjärnbilden Lejonet. M95 ligger i M96-hopen på ett avstånd av ca 32,6 miljoner ljusår från jorden. I galaxhopen ingår också Messierobjekten M96 och M105. Den upptäcktes 1781 av Pierre Méchain och infördes fyra dagar senare av Charles Messier som nummer 95 i dennes katalog. År 2012 upptäcktes den senaste supernovan.

Egenskaper

Galaxen har en morfologisk klassificering av SB(r)b,[1] med SBb-notationen som anger att det är en spärrad spiralgalax med armar som ligger i mitten på skalan från tätt till löst lindad, och ett "(r)" som betyder att en inre ring omger staven.[3] Den senare är en ringformad stjärnbildande region med en diameter på ca 2 000 ljusår (610 pc). [4] Spiralstrukturen sträcker sig utåt från ringen.[3]

Ringstrukturen i Messier 95 har en massa motsvarande ca 3,5 × 108 solmassor av molekylär gas och ger en stjärnbildningshastighet på 0,38 stjärnor per år. Stjärnbildningen sker i minst fem regioner med diameter mellan 100 och 150 pc, som består av flera stjärnhopar i storlek från 1,7 till 4,9 pc. Dessa enskilda hopar innehåller (1,8–8,7) × 106 solmassor av stjärnor och kan vara på väg att bilda klotformiga stjärnhopar.[5]

En supernova av typ II, kallad SN 2012aw, upptäcktes 2012.[6][7][8] Ljuskurvan av denna visade stor platå efter 27 dygn och den klassificerades därför som en typ II-P, eller "platå", kärnkollapsad supernova.[9] Försvinnandet av föregångsstjärnan bekräftades senare av nära infraröd avbildning av regionen. Ljusstyrkan hos den förmodade röda superjätten tydde på att dess massa kunde uppskattas till 12,5 ± 1,5 solmassor.[10]

Messier 95 är en av flera galaxer inom M96-gruppen, en grupp galaxer i stjärnbilden Lejonet, vars andra Messierobjekt är M96 och M105.[11][12][13][14]

Galleri

  • Messier 95 visar processen för återförande av energi till interstellärt medium inom stjärnbildande galaxer.[15]
    Messier 95 visar processen för återförande av energi till interstellärt medium inom stjärnbildande galaxer.[15]
  • Hubbleteleskopets bild av Messier 95.[16]
    (c) ESA/Hubble, CC BY 4.0
    Hubbleteleskopets bild av Messier 95.[16]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 16 maj 2021.

Noter

  1. ^ [a b c d e f g h] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 3351. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. 
  2. ^ Jensen, Joseph B.; Tonry, John L.; Barris, Brian J.; Thompson, Rodger I.; Liu, Michael C.; Rieke, Marcia J.; Ajhar, Edward A.; Blakeslee, John P. (2003). ”Measuring Distances and Probing the Unresolved Stellar Populations of Galaxies Using Infrared Surface Brightness Fluctuations”. Astrophysical Journal 583 (2): sid. 712–726. doi:10.1086/345430. Bibcode: 2003ApJ...583..712J. 
  3. ^ [a b] Buta, Ronald J.; Corwin, Harold G.; Odewahn, Stephen C. (2007), Atlas of Galaxies, Cambridge University Press, s. 1−25, ISBN 978-0521820486, https://books.google.com/books?id=g-P7dCbB5MEC&pg=PA1. 
  4. ^ Colina, L.; Garcia Vargas, M. L.; Mas-Hesse, J. M.; Alberdi, A.; Krabbe, A. (1997). ”Nuclear Star-forming Structures and the Starburst–Active Galactic Nucleus Connection in Barred Spirals NGC 3351 and NGC 4303”. Astrophysical Journal Letters 484 (1): sid. L41–L45. doi:10.1086/310766. Bibcode: 1997ApJ...484L..41C. 
  5. ^ Hägele, Guillermo F.; Díaz, Ángeles I.; Cardaci, Mónica V.; Terlevich, Elena; Terlevich, Roberto (June 2007), ”Kinematics of gas and stars in the circumnuclear star-forming ring of NGC3351”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 378 (1): 163−178, doi:10.1111/j.1365-2966.2007.11751.x, Bibcode: 2007MNRAS.378..163H 
  6. ^ ”Deep Sky Videos”. Deep Sky Videos. https://www.youtube.com/user/DeepSkyVideos?feature=watch. 
  7. ^ ”Supernova 2012aw: the pictures!”. Supernova 2012aw: the pictures!. http://blogs.discovermagazine.com/badastronomy/2012/03/20/supernova-2012aw-the-pictures/.  Arkiverad 20 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191020161204/http://blogs.discovermagazine.com/badastronomy/2012/03/20/supernova-2012aw-the-pictures/. Läst 16 maj 2021. 
  8. ^ ”List of Recent Supernovae”. List of Recent Supernovae. http://www.cbat.eps.harvard.edu/lists/RecentSupernovae.html. 
  9. ^ Bayless, Amanda J.; Pritchard, Tyler A.; Roming, Peter W. A.; Kuin, Paul; Brown, Peter J.; Botticella, Maria Teresa; Dall'Ora, Massimo; Frey, Lucille H.; et al. (February 2013), ”The Long-lived UV "Plateau" of SN 2012aw”, The Astrophysical Journal Letters 764 (1): 6, doi:10.1088/2041-8205/764/1/L13, L13, Bibcode: 2013ApJ...764L..13B. 
  10. ^ Fraser, Morgan (February 2016), ”The disappearance of the progenitor of SN 2012aw in late-time imaging”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters 456 (1): L16−L19, doi:10.1093/mnrasl/slv168, Bibcode: 2016MNRAS.456L..16F. 
  11. ^ Tully, R. B. (1988). Nearby Galaxies Catalog. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-35299-4 
  12. ^ Fouque, P.; Gourgoulhon, E.; Chamaraux, P.; Paturel, G. (1992). ”Groups of galaxies within 80 Mpc. II – The catalogue of groups and group members”. Astronomy and Astrophysics Supplement 93: sid. 211–233. Bibcode: 1992A&AS...93..211F. 
  13. ^ Garcia, A. (1993). ”General study of group membership. II – Determination of nearby groups”. Astronomy and Astrophysics Supplement 100: sid. 47–90. Bibcode: 1993A&AS..100...47G. 
  14. ^ Giuricin, G.; Marinoni, C.; Ceriani, L.; Pisani, A. (2000). ”Nearby Optical Galaxies: Selection of the Sample and Identification of Groups”. Astrophysical Journal 543 (1): sid. 178–194. doi:10.1086/317070. Bibcode: 2000ApJ...543..178G. 
  15. ^ ”Caught in the act” (på engelska). eso.org. https://www.eso.org/public/images/potw1935a/. 
  16. ^ ”Rings upon rings”. spacetelescope.org. https://www.spacetelescope.org/images/potw1841a/. 

Externa länkar

Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa

Media som används på denna webbplats

M95 - HST - Potw1841a.tiff
(c) ESA/Hubble, CC BY 4.0
Rings upon rings

This image from the NASA/ESA Hubble Space Telescope reveals a spiral galaxy named Messier 95 (also known as M95 or NGC 3351). Located about 35 million light-years away in the constellation of Leo (The Lion), this swirling spiral was discovered by astronomer Pierre Méchain in 1781, and catalogued by French astronomer Charles Messier just four days later. Messier was primarily a comet hunter, and was often left frustrated by objects in the sky that resembled comets but turned out not to be. To help other astronomers avoid confusing these objects in the future, he created his famous catalogue of Messier objects.

Most definitely not a comet, Messier 95 is actually a barred spiral galaxy. The galaxy has a bar cutting through its centre, surrounded by an inner ring currently forming new stars. Also our own Milky Way is a barred spiral.

As well as hosting this stellar nursery, Messier 95 is a known host of the dramatic and explosive final stages in the lives of massive stars: supernovae. In March 2016 a spectacular supernova named SN 2012aw was observed in the outer regions of one of Messier 95’s spiral arms. Once the light from the supernova had faded, astronomers were able to compare observations of the region before and after the explosion to find out which star had “disappeared” — the progenitor star. In this case, the star was an especially huge red supergiant up to 26 times more massive than the Sun.

Credit:

ESA/Hubble & NASA 

Coordinates
Position (RA): 	10 43 55.08
Position (Dec):	11° 41' 24.70"
Field of view: 	2.71 x 2.53 arcminutes
Orientation:   	North is 15.8° left of vertical

Colours & filters Band	Wavelength	Telescope
Optical UV	275 nm	Hubble Space Telescope WFC3
Optical u	336 nm	Hubble Space Telescope WFC3
Optical B	438 nm	Hubble Space Telescope WFC3
Optical V	555 nm	Hubble Space Telescope WFC3
Optical I	814 nm	Hubble Space Telescope WFC3
.
Messier95 spitzer.jpg
This image of galaxy NGC 3351, located approximately 30 million light-years away in the constellation Leo was captured by the Spitzer Infrared Nearby Galaxy Survey (SINGS) Legacy Project using the telescope's Infrared Array Camera (IRAC).
Caught in the act Messier 95.tif
Författare/Upphovsman: ESO/ R. Leaman/ D. Gadotti/ K. Sandstrom/ D. Calzetti, Licens: CC BY 4.0
NGC 3351, also known as Messier 95, was first discovered in 1781 by Pierre Méchain, a French astronomer and surveyor who worked alongside Charles Messier. NGC 3351 is a type of galaxy known as a barred spiral galaxy and it is located in the constellation of Leo (The Lion).

New observations of this object have shown stellar feedback in action. Stellar feedback is the process of redistributing energy into the interstellar medium (the space in between the stars) within star-forming galaxies. In this particular galaxy, star formation is occurring in the ring surrounding the galaxy nucleus at such a violent rate that massive bubbles of hot gas can actually be seen being ejected. This ejected gas can then contribute (both positively and negatively) to ongoing star formation within the galaxy.

The data for this observation were taken with ALMA, the NASA/ESA Hubble Space Telescope and the Very Large Telescope, showing once again that scientific collaboration across multiple facilities can produce some wonderful results.