Messier 75
| Messier 75 | |
|---|---|
 (c) ESA/Hubble, CC BY 4.0 | |
| Klotformiga stjärnhopen Messier 75. Foto: rymdteleskopet Hubble | |
| Observationsdata | |
| Stjärnbild | Skytten |
| Rektascension | 20t 06m 04,85s[1] |
| Deklination | -21° 55′ 17,85″[1] |
| Klass | I[3] |
| Avstånd | 67 500[2] (20 900 pc) ljusår. |
| Skenbar storlek | 6,8 bågminuter |
| Skenbar magnitud | +9,18[4] |
| Fysiska egenskaper | |
| Uppskattad ålder | miljarder år |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 1780 |
| Upptäckare | Pierre Méchain [2] |
| Andra beteckningar | |
| M75, NGC 6864, C 2003-220, GCl 116 ESO 595-SC013[4] | |
| Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar | |
Messier 75 (M75) även känd som NGC 6864 är en klotformig stjärnhop i stjärnbilden Skytten. Den upptäcktes 1780 av Pierre Méchain och infördes samma år av hans landsman Charles Messier i dennes katalog över kometliknande objekt.[5]
Egenskaper
Messier 75 befinner sig omkring 67 500[6] ljusår bort från jorden och ligger 14 700[7] ljusår från, och på motsatssidan av Vintergatans centrum.[8] Dess synliga bredd på himlen översatt till en verklig radie är 67 ljusår.[2] M75 klassificeras som klass I, vilket betyder att den är en av de mer tätt koncentrerade klotformiga stjärnhoparna som är kända. Den visar en långsam rotation runt en axel som lutar med en positionsvinkel på −15° ± 30°.[6] Dess absoluta magnitud är omkring −8,5 och att likställa med 180 000 gånger solens utstrålning.[5]
Messier 75 har en halvljusradie på 9,1 ljusår[7] meden kärnradie på ca 1,6 ljusår och verkar inte ha genomgått kärnkollaps ännu. Massdensiteten i kärnan är 7,9 × 104 solmassor per kubikparsek.[1] Hopen innefattar 38 RR Lyrae-variabler och verkar ha medelstor Oosterhoff-typ vad gäller metallicitet.[8] 62 tänkbara blåa eftersläntrare har identifierats inom stjärnhopens område, varav 60 procent i kärnregionen.[1]
Messier 75 är en del av Gaiakorven, de hypotetiska resterna av en dvärggalax som har slagits samman med Vintergatan.[9] Den är ett haloobjekt med en omloppsperiod på 0,4 miljarder år för ett varv runt galaxen på en mycket uttalad elliptisk bana med en excentricitet på 0,87. Apocenter (maximalt avstånd från jorden) är ca 17 500 parsek.[6]
Galleri
Messier 75 färgsatt med Aladinmjukvara.
Karta over platsen för M75.
Se även
- Messierobjekt
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 75, 31 mars 2021.
Noter
- ^ [a b c d] Contreras Ramos, R.; Ferraro, F. R.; Dalessandro, E.; Lanzoni, B.; Rood, R. T. (April 2012), ”The Unimodal Distribution of Blue Straggler Stars in M75 (NGC 6864)”, The Astrophysical Journal 748 (2): 9, doi:, 91, Bibcode: 2012ApJ...748...91C.
- ^ [a b c] From trigonometry: radius = distance × sin( diameter_angle / 2 ) = 67 ly.
- ^ Shapley, Harlow; Sawyer, Helen B. (August 1927), ”A Classification of Globular Clusters”, Harvard College Observatory Bulletin 849 (849): 11–14, Bibcode: 1927BHarO.849...11S.
- ^ [a b] Messier 75 simbad - Sök på Google. Hämtad 16 november 2006
- ^ [a b] Frommert, Hartmut; Kronberg, Christine (2 September 2007), ”Messier 75”, SEDS Messier pages (Students for the Exploration and Development of Space (SEDS)), http://messier.seds.org/m/m075.html, läst 5 december 2018.
- ^ [a b c] Koch, Andreas; Hanke, Michael; Kacharov, Nikolay (August 2018), ”Kinematics of outer halo globular clusters: M 75 and NGC 6426”, Astronomy & Astrophysics 616: 9, doi:, A74, Bibcode: 2018A&A...616A..74K.
- ^ [a b] van den Bergh, Sidney (February 2012), ”Sizes of Galactic Globular Clusters”, The Astrophysical Journal 746 (2): 4, doi:, 189, Bibcode: 2012ApJ...746..189V.
- ^ [a b] Corwin, T. M.; Catelan, M.; Smith, H. A.; Borissova, J.; Ferraro, F. R.; Raburn, W. S. (May 2003), ”M75, A Globular Cluster with a Trimodal Horizontal Branch. II. BV photometry of the RR Lyrae Variables”, The Astronomical Journal 125 (5): 2543–2558, doi:, Bibcode: 2003AJ....125.2543C.
- ^ C., Myeong, G.; W., Evans, N.; V., Belokurov; L., Sanders, J.; E., Koposov, S. (August 2018), ”The Sausage Globular Clusters” (på engelska), The Astrophysical Journal Letters 863 (2): 5, doi:, L28, Bibcode: 2018ApJ...863L..28M.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Messier 75.- SEDS informerar om Messier 75
- Messier 75, Galactic Globular Clusters Database page
| ||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: HST / Fabian RRRR (talk), Licens: CC BY-SA 3.0
Color rendering is done by by Aladin-software (2000A&AS..143...33B.)
(c) ESA/Hubble, CC BY 4.0
This sparkling burst of stars is Messier 75. It is a globular cluster: a spherical collection of stars bound together by gravity. Clusters like this orbit around galaxies and typically reside in their outer and less-crowded areas, gathering to form dense communities in the galactic suburbs.
Messier 75 lies in the constellation of Sagittarius (The Archer), around 67 000 light-years away from Earth. The majority of the cluster’s stars, about 400 000 intotal, are found in its core; it is one of the most densely populated clusters ever found, with a phenomenal luminosity of some 180 000 times that of the Sun. No wonder it photographs so well!
Discovered in 1780 by Pierre Méchain, Messier 75 was also observed by Charles Messier and added to his catalogue later that year. This image of Messier 75 was captured by the NASA/ESA Hubble Space Telescope’s Advanced Camera for Surveys.