Örnnebulosan

Örnnebulosan
Några detaljer från Örnnebulosan
Observationsdata
TypHII-region
StjärnbildOrmen
Rektascension18t 18m 48s[1]
Deklination-13° 49′ ″[2]
Avstånd5 700 ± 400 ly (1 740 ± 130 st)[3] ljusår
Skenbar storlek7,0 bågminuter
Skenbar magnitud+6,0[1]
Noterbart5,5 miljoner år gammal
Fysiska egenskaper
Radie70x55 ljusår
Absolut magnitud-8,21
Upptäckt
Upptäcktsår1745-46
UpptäckareJean-Philippe de Cheseaux
Andra beteckningar
IC 4703, MM 21, NRL 14, C 1816-138, LBN 016.96+00.78, OCISM 10, CTB 51, LBN 67, OCl 54, GRS G017.00 +00.30, LMH 22, NGC 6611, KPR2004b 441[2]
Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor
Bild av Örnnebulosan tagen med Rymdteleskopet Hubble

Örnnebulosan (katalogiserad som Messier 16 eller M16 , och som NGC 6611, och även känd som Star Queen Nebula and The Spire) är en ung öppen stjärnhop med stjärnor i stjärnbilden Ormen, upptäckt av Jean-Philippe de Chéseaux 1745– 46. Både "Örn" och "Star Queen" hänvisar till visuella intryck av den mörka silhuetten nära mitten av nebulosan,[4][5] ett område som är berömt som "Pillars of creation" avbildat av Hubble Space Telescope. Nebulosan innehåller flera aktiva stjärnbildande gas- och stoftregioner, inklusive de ovannämnda ”skapelsepelarna”.

Egenskaper

Örnnebulosan är en del av en diffus emissionsnebulosa, eller H II-regionen, som är katalogiserad som IC 4703. Denna region med aktiv nuvarande stjärnbildning befinner sig på ungefär 7 000 ljusårs avstånd från jorden. Ett gasspira som kan ses utgå från nebulosan i den nordöstra delen är ca 9,5 ljusår eller ca 90 biljoner kilometer lång.[6]

Stjärnhopen som är förenad med nebulosan har ungefär 8 100 stjärnor, som huvudsakligen är koncentrerade i ett gap i molekylmolnet nordväst om pelarna.[7] Den ljusaste stjärnan (HD 168076) har en skenbar magnitud på +8,24, lätt synlig med god kikare. Den är faktiskt en dubbelstjärna som består av en O3.5V-stjärna plus en O7.5 V-följeslagare.[8] Denna stjärna har en massa av ca 80 solmassor och en ljusstyrka upp till 1 miljon gånger solens. Stjärnhopens ålder har uppskattats till 1–2 miljoner år.[9]

De beskrivande namnen återspeglar intryck av formen på den centrala pelaren som stiger upp från sydost till det centrala lysande området. Namnet "Star Queen Nebula" introducerades av Robert Burnham, Jr. , vilket återspeglar hans karaktärisering av den centrala pelaren som Star Queen visar i silhuetten.[10]

Området ”Skapelsepelarna”

Bilder tagna av Jeff Hester och Paul Scowen med hjälp av Hubble Space Telescope 1995 förbättrade avsevärt den vetenskapliga förståelsen för processerna i nebulosan. Ett av dessa fotografier blev känd som "Skapelspelarna" och visar en stor stjärnregion. Regionens pelarstruktur liknar den i en mycket större stjärnbildningsregion i Själnebulosan i Cassiopeia, avbildad med Spitzer Space Telescope 2005[11] och karakteriserad som "Pillars of Star Creation"[12] eller "Pillars of Star Formation".[13] Dessa kolumner - som liknar stalagmiter som sticker upp från golvet i en grotta - består av interstellär vätgas och stoft, som fungerar som inkubatorer för nya stjärnor. Inuti kolumnerna och på deras yta har astronomer hittat knutar eller kulor av tätare gas, kallad EGGs ("Evaporating Gaseous Globules"). Stjärnor bildas i några av dessa EGG:er. Röntgenbilder från Chandra-observatoriet jämfört med Hubbles "Pelar"-bild har visat att röntgenstrålning (från unga stjärnor) inte sammanfaller med pelarna, utan uppträder istället som slumpmässiga prickar i området.[14]

Bevis från Spitzer-teleskopet antydde ursprungligen att pelarna i M16 redan kan ha förstörts av en supernovaexplosion. Varm gas som observerades av Spitzer 2007 antydde att området stördes av en supernova som exploderade för ca 8 000 till 9 000 år sedan. På grund av avståndet från nebulosan skulle ljuset från supernova ha nått jorden för mellan 1 000 och 2 000 år sedan. Den långsammare chockvågen från supernovan skulle ha tagit några tusen år att röra sig genom nebulosan och skulle ha blåst bort de känsliga pelarna. År 2014 avbildades emellertid pelarna en andra gång av Hubbleteleskopet, både i synligt ljus och i infrarött ljus. De nya bilderna med 20 års mellanrum gav en ny, detaljerad redogörelse för avdunstningshastigheten inom pelarna. Senare upptäcktes att det faktiskt inte fanns någon supernovaexplosion inom dem, och det beräknas att de kommer att finnas i ytterligare minst 100 000 år.

Referenser

  • Uppsala Astronomiska Observatorium
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Eagle nebula, 4 februari 2020.

Noter

  1. ^ [a b] "M 16". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2006-11-16.
  2. ^ [a b] ”Basic data: M 16 -- Open (galactic) Cluster”. SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Messier+16&submit=SIMBAD+search. Läst 2 september 2014. 
  3. ^ Kuhn, Michael A.; Hillenbrand, Lynne A.; Sills, Alison; Feigelson, Eric D.; Getman, Konstantin V. (2018). "Kinematics in Young Star Clusters and Associations with Gaia DR2". The Astrophysical Journal. 870 (1): 32. arXiv:1807.02115. Bibcode:2019ApJ...870...32K. doi:10.3847/1538-4357/aaef8c.
  4. ^ Martin MacPhee (8 July 2014). "The awesome beauty of M16, the Eagle Nebula". EarthSky. Hämtad 25 september 2015.
  5. ^ Robert Burnham, Jr. (1978). Burnham's Celestial Handbook. Dover. pp. 1786, 1788. ISBN 978-0-486-23673-5.
  6. ^ The Eagle has risen: Stellar spire in the Eagle Nebula - European Space Agency
  7. ^ Kuhn, M. A.; et al. (2015). "The Spatial Structure of Young Stellar Clusters. II. Total Young Stellar Populations". Astrophysical Journal. 802 (1): 60. arXiv:1501.05300. Bibcode:2015ApJ...802...60K. doi:10.1088/0004-637X/802/1/60.
  8. ^ The massive star binary fraction in young open clusters – II. NGC6611 (Eagle Nebula)
  9. ^ NGC 6611: A cluster caught in the act
  10. ^ Robert Burnham, Jr., Burnham's Celestial Handbook, Volume 3, p 1783–1788.
  11. ^ "Spitzer Captures Cosmic "Mountains Of Creation"". Spacedaily.com. Hämtad 2012-04-01.
  12. ^ Nemiroff, R.; Bonnell, J., eds. (16 September 2008). "W5: Pillars of Star Creation". Astronomy Picture of the Day. NASA.
  13. ^ Nemiroff, R.; Bonnell, J., eds. (20 November 2011). "W5: Pillars of Star Formation". Astronomy Picture of the Day. NASA.
  14. ^ "Chandra, Photo Album, The Eagle Nebula (M16), 15 Feb 07". Chandra.harvard.edu. Hämtad 2012-04-01.

Externa länkar

Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa

Media som används på denna webbplats

Eagle nebula pillars.jpg
Star forming pillars in the Eagle Nebula, as seen by the Hubble Space Telescope's WFPC2. The picture is composed of 32 different images from four separate cameras in this instrument. The photograph was made with light emitted by different elements in the cloud and appears as a different colour in the composite image: green for hydrogen, red for singly-ionized sulphur and blue for double-ionized oxygen atoms. The missing part at the top right is because one of the four cameras has a magnified view of its portion, which allows astronomers to see finer detail. The images from this camera were scaled down in size to match those from the other three cameras. Further information at: Credit: NASA, Jeff Hester, and Paul Scowen (Arizona State University)