Messier 64

Messier 64
Messier 64, Blåtire-galaxen eller Törnrosagalaxen
Observationsdata
StjärnbildBerenikes hår
Rektascension12t 56m 44s
Deklination+21° 40′ 58″[1]
Rödförskjutning0,001361 ± 0,000013 km/s
Avstånd60 ± 5 miljoner ljusår
TypSeyfertgalax
Skenbar storlek10,71 × 5,128 bågminuter[1]
Skenbar magnitud+9,36[2]
Upptäckt
Upptäcktsår1779
UpptäckareEdward Pigott
Andra beteckningar
NGC 4826, UGC 8062, PGC 44182, MCG +04-31-001, CGCG 130-1, ISOSS J12567+2140, RX J1256.7+2141, SLK2004 755, ADBS J125711+2135, K73 559, 1RXS J125643.5+214106, VDD93 176, CAIRNS J125643.76+214051.9, VV2000c J125643.9+214100, 2E 2907, 2MASX J12564369+2140575, UZC J125644.3+214059, VV2003c J125643.9+214100, 2E 1254.2+2157, Z 130-1, VV2006c J125643.9+214100, EQ 1254+22, Z 1254.2+2157, VV2010c J125643.9+214100, HIPASS J1256+21, DSB94 137, VV98c J125644.3+214105, IRAS F12542+2157, IRAS 12542+2157, IRAS 12543+2157, GCS2005 J125643.63+214059.1, PSCz P12542+2157, M98c 125416.9+215718, RX J125643+21412, RS2000 201[1], GC 3321, h 1486, Kara 559, Bode 77, PKS 1254+21
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 64, M64, NGC 4826, ibland kallad Blåtiran eller Onda ögat och ibland även Törnrosagalaxen, är en spiralgalax i stjärnbilden Coma Berenices, Berenikes hår. M64 ligger på 17 miljoner ljusårs (5,2 megaparsec) avstånd från jorden. Den har ett framträdande band med absorberande rymdstoft, som delvis döljer dess ljusa centrum vilket givit upphov till dess smeknamn.

Vid en ytlig betraktelse ser Messier 64 ut som en ganska normal spiralgalax som roterar medurs på bilden bredvid. Men även om majoriteten av dess stjärnor roterar på detta sätt, så har man nyligen upptäckt att gas och stoft i de yttre delarna roterar åt motsatt håll.

Detta tros vara resultatet av en kollision mellan galaxer om skedde för ca 1 miljard år sedan, då en mindre satellitgalax kolliderade med och absorberades av den större huvudgalaxen. Den mindre galaxen har nu nästan helt förintats genom att dess stjärnor antingen har uppslukats av Messier 64 eller spridits ut och skingrats. Det enda som återstår är denna motsatta rotation i utkanterna av galaxen.

En aktiv nybildning av stjärnor sker i de regioner där materia som roterar åt olika håll möts och trycks ihop. Man kan tydligt se områden med blåvita unga stjärnor som nyss bildats, tillsammans med rosafärgade områden med glödande vätgas som fluorescerar när de utsätts för ultraviolett ljus från de nybildade stjärnorna.

Referenser

  1. ^ [a b c] ”Basic data: M 64 -- Seyfert Galaxy” (på engelska). SIMBAD. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Messier+64&submit=SIMBAD+search. Läst 2 september 2014. 
  2. ^ ”Images and maps in NED archive for object MESSIER 064” (på engelska). NASA/IPAC Extragalactic Database. http://ned.ipac.caltech.edu/cgi-bin/imgdata?objname=Messier+64. Läst 2 september 2014. 

Externa länkar

Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa

Media som används på denna webbplats

Blackeyegalaxy.jpg

This image of Messier 64 (M64) was taken with Hubble's Wide Field Planetary Camera 2 (WFPC2). The color image is a composite prepared by the Hubble Heritage Team from pictures taken through four different color filters. These filters isolate blue and near-infrared light, along with red light emitted by hydrogen atoms and green light from Strömgren y.

M64 has a spectacular dark band of absorbing dust in front of the galaxy's bright nucleus, giving rise to its nicknames of the Black Eye or Evil Eye galaxy.

At first glance, M64 appears to be a fairly normal pinwheel-shaped spiral galaxy. As in the majority of galaxies, all of the stars in M64 are rotating in the same direction, clockwise as seen in the Hubble image. However, detailed studies in the 1990's led to the remarkable discovery that the interstellar gas in the outer regions of M64 rotates in the opposite direction from the gas and stars in the inner regions.

Active formation of new stars is occurring in the shear region where the oppositely rotating gases collide, are compressed, and contract. Particularly noticeable in the image are hot, blue young stars that have just formed, along with pink clouds of glowing hydrogen gas that fluoresce when exposed to ultraviolet light from newly formed stars.

Astronomers believe that the oppositely rotating gas arose when M64 absorbed a satellite galaxy that collided with it, perhaps more than one billion years ago. This small galaxy has now been almost completely destroyed, but signs of the collision persist in the backward motion of gas at the outer edge of M64.