Messier 12
| Messier 12 | |
|---|---|
 | |
| Klotformiga stjärnhopen Messier 12. Foto: Michael Gariepy/Adam Block/NOAO/AURA/NSF | |
| Observationsdata | |
| Stjärnbild | Ormbäraren |
| Rektascension | 16t 47m 14,18s[1] |
| Deklination | -01° 56′ 54,7″[1] |
| Klass | IX[3] |
| Avstånd | 15 700[2] (4 800 pc) ljusår |
| Skenbar storlek | 16,0 bågminuter |
| Skenbar magnitud | +7,68[4] |
| Fysiska egenskaper | |
| Massa | 8,7 x 104[5] solmassor |
| Ljusaste stjärnan | 12,2 |
| Uppskattad ålder | 12,67[6] miljarder år |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 1764 |
| Upptäckare | Charles Messier |
| Andra beteckningar | |
| M 12, NGC 6218, GCL 46, C 1644-018[4] | |
| Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar | |
Messier 12 (M12) även känd som NGC 6218 är en klotformig stjärnhop i stjärnbilden Ormbäraren. Den upptäcktes den 30 maj 1764 av Charles Messier som införde den som nummer 12 i sin katalog över ickekometliknande objekt. Messier beskrev objektet som en ”nebulosa utan stjärnor”.[7] För att upplösa hopens stjärnor krävs ett 8-tums teleskop eller mer.[8] I ett 10-tums teleskop visar den granulära kärnan en diameter på 3 bågminuter omgiven av en 10 bågminuters gloria av stjärnor.[7]
Egenskaper
Ungefär 3°[8] nordväst om stjärnhopen Messier 10 och 5,6° ostsydost om stjärna Lambda Ophiuchi, befinner sig Messier 12 på ett avstånd av ca 15 700 ljusår (4 800 pc)[2] från jorden och har en rumslig diameter av omkring 75 ljusår. De ljusaste stjärnorna i hopen är av 12:e magnituden. Med en Shapley-Sawyer klass av IX[3] är den ganska löst packad för att vara en klotformig stjärnhop och ansågs en gång vara ett tätt koncentrerad öppen stjärnhop. Tretton variabla stjärnor har registrerats i hopen. M12 närmar sig oss med en hastighet av 16 km/s.[9]
En studie publicerad 2006 kom fram till att Messier 12 har ett ovanligt lågt antal stjärnor, omkring en miljon stjärnor med låg massa har lämnat hopen. Man tror att hopen drogs isär på grund av gravitation vid passage genom Vintergatans relativt materialrika galaxplan.[10]
Galleri
Kärnan I Messier 12 fotograferad av HST
Messier 12, från 2MASS
M12 med amatörteleskop
Den centrala delen av Messier 12. Foto: ESO
Karta som visar lokaliseringen av M12. Kredit: Roberto Mura.
Se även
- Messiers katalog - andra Messierobjekt
- NGC
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 12, 22 maj 2021.
Noter
- ^ [a b] Goldsbury, Ryan; Richer, Harvey B.; Anderson, Jay; Dotter, Aaron; Sarajedini, Ata; Woodley, Kristin (December 2010), ”The ACS Survey of Galactic Globular Clusters. X. New Determinations of Centers for 65 Clusters”, The Astronomical Journal 140 (6): 1830–1837, doi:, Bibcode: 2010AJ....140.1830G.
- ^ [a b] Boyles, J.; Lorimer, D. R.; Turk, P. J.; Mnatsakanov, R.; Lynch, R. S.; Ransom, S. M.; Freire, P. C.; Belczynski, K. (November 2011), ”Young Radio Pulsars in Galactic Globular Clusters”, The Astrophysical Journal 742 (1): 51, doi:, Bibcode: 2011ApJ...742...51B.
- ^ [a b] Shapley, Harlow; Sawyer, Helen B. (August 1927), ”A Classification of Globular Clusters”, Harvard College Observatory Bulletin 849 (849): 11–14, Bibcode: 1927BHarO.849...11S.
- ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+12. Hämtad 22 maj 2021.
- ^ Marks, Michael; Kroupa, Pavel (August 2010), ”Initial conditions for globular clusters and assembly of the old globular cluster population of the Milky Way”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 406 (3): 2000–2012, doi:, Bibcode: 2010MNRAS.406.2000M. Mass is from MPD on Table 1.
- ^ Forbes, Duncan A.; Bridges, Terry (May 2010), ”Accreted versus in situ Milky Way globular clusters”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 404 (3): 1203–1214, doi:, Bibcode: 2010MNRAS.404.1203F.
- ^ [a b] Thompson, Robert Bruce; Thompson, Barbara Fritchman (2007), Illustrated guide to astronomical wonders, DIY science O'Reilly Series, O'Reilly Media, Inc., s. 137, ISBN 978-0596526856, https://books.google.com/books?id=ymt9nj_uPhwC&pg=PA137.
- ^ [a b] Monks, Neale (2010), Go-To Telescopes Under Suburban Skies, Patrick Moore's Practical Astronomy Series, Springer, s. 118, ISBN 978-1441968500, https://books.google.com/books?id=waO6tUtfblsC&pg=PA118.
- ^ ”Messier 12: Gumball Globular | Messier Objects”. www.messier-objects.com. http://www.messier-objects.com/messier-12-gumball-globular/.
- ^ ”How to Steal a Million Stars?”. ESO. 7 februari 2006. Arkiverad från originalet den 8 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070208073129/http://www.eso.org/outreach/press-rel/pr-2006/pr-04-06.html. Läst 23 april 2007.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Messier 12.- ESO - How to Steal a Million Stars?
- Messier 12, SEDS Messier pages
- 'Stolen' stars article at Universe Today
Wikimedia Commons har media som rör
| ||||||||
Media som används på denna webbplats
The high concentration of stars within globular clusters, like Messier 12, shown here in an image from the NASA/ESA Hubble Space Telescope, makes them beautiful photographic targets. But the cramped living quarters in these clusters also makes them home to exotic binary star systems where two stars are locked in tight orbits around each other and matter from one is gobbled up by its companion, releasing X-rays. It is thought that such X-ray binaries form from very close encounters between stars in crowded regions, such as globular clusters, and even though Messier 12 is fairly diffuse by globular cluster standards, such X-ray sources have been spotted there.
Astronomers have also discovered that Messier 12 is home to far fewer low-mass stars than was previously expected (eso0604). In a recent study, astronomers used the European Southern Observatory’s Very Large Telescope at Cerro Paranal, Chile, to measure the brightness and colours of more than 16 000 of the globular’s 200 000 stars. They speculate that nearly one million low-mass stars have been ripped away from Messier 12 as the globular has passed through the densest regions of the Milky Way during its orbit around the galactic centre.
It seems that the serenity of this view of Messier 12 is misleading and the object has had a violent and disturbed past.
Messier 12 lies about 23 000 light-years away in the constellation of Ophiuchus (The Serpent Bearer). This image was taken using the Wide Field Channel of Hubble’s Advanced Camera for Surveys. The colour image was created from exposures through a blue filter (F435W, coloured blue), a red filter (F625W, coloured green) and a filter that passes near-infrared light (F814W coloured red). The total exposure times were 1360 s, 200 s and 364 s, respectively. The field of view is about 3.2 x 3.1 arcminutes.
Författare/Upphovsman: Adam Block, Licens: CC BY-SA 4.0
Globular cluster Messier 12 in Ophiuchus
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 3.0
Centre of the globular cluster Messier 12 as observed with the FORS-1 multi-mode instrument on ESO's Very Large Telescope (Cerro Paranal, Chile). The picture covers a region of about 3.5 arcmin on a side, corresponding to about 23 light years at the distance of Messier 12. It is based on data in five different filters: U, B, V, R and H-alpha. Here only the short exposures were used while for their scientific analysis, the authors used much longer exposures. Guido De Marchi (ESA) reduced the data and Kristina Boneva and Haennes Heyer (ESO) did the final image processing. The observations were obtained with very good conditions, the image quality ('seeing') being around 0.6 arcsec.