Messier 19
Messier 19 | |
---|---|
Klotformiga stjärnhopen Messier 19. fotograferad av Hubbleteleskopet. | |
Observationsdata | |
Stjärnbild | Ormbäraren |
Rektascension | 17t 02m 37,69s[1] |
Deklination | -26° 16′ 04,6″[1] |
Klass | VIII[3] |
Avstånd | 28 700[2] (8 800 pc) ljusår |
Skenbar storlek | 17,0 bågminuter |
Skenbar magnitud | +7,47[1] |
Fysiska egenskaper | |
Massa | 1,10 x 106[2] solmassor |
Uppskattad ålder | 11,90 miljarder år[4] |
Upptäckt | |
Upptäcktsår | 1764 |
Upptäckare | Charles Messier |
Andra beteckningar | |
M19, NGC 6273, GCl 52[1] | |
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar |
Messier 19 (M19) även känd som NGC 6273 är en klotformig stjärnhop i stjärnbilden Ormbäraren. Den upptäcktes 1764 av Charles Messier [5] som samma år lade till den som den 19:e posten i hans katalog över kometliknande objekt. Den upplöstes 1784 i individuella stjärnor av William Herschel och hans son, John Herschel, beskrev den som "en superb stjärnhop upplösbar i otaliga stjärnor".[6] Hopen ligger 4,5° VSV av Theta Ophiuchi och syns endast som en suddig ljusfläck med en 50 mm handkikare.
Egenskaper
Med ett 10-tums teleskop ser man Messier 19 som en oval form med en 3 × 4 bågminuter kärna och 5 × 7 bågminuter halo.[5] Stjärnhopen är en av de mest tillplattade av de kända klotformiga hoparna.[6] Denna platta kanske inte exakt återspeglar stjärnhopens fysiska form eftersom det avgivna ljuset absorberas starkt i den östra kanten. Detta är resultatet av fördunkling orsakad av mellanliggande gas och stoft. När den observeras i infraröd våglängd visar hopen nästan ingen tillplattning.[7] Den befinner sig på ett avstånd av omkring 28 700 ljusår (8 800 pc) från solsystemet,[2] och ligger ganska nära Vintergatans centrum endast omkring 6 500 ljusår bort.[8]
Messier 19 innehåller uppskattningsvis 1 100 000 gånger solens massa[2] och den är ca 11,9 miljarder år gammal.[4] Hopens stjärnor omfattar fyra Cepheider och RV Tauri variabler, plus åtminstone en RR-Lyrae-variabel med känd period.[9] Observationer som gjordes under ROSAT-uppdraget kunde inte identifiera några lågintensiva källor för röntgenstrålning.[10]
Galleri
- Messier 19 med amatörteleskop
- Messier 19 from 2MASS; vidvinkel
- Karta som visar platsen för M19
Se även
- Messierobjekt
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 19, 27 april 2021.
Noter
- ^ [a b c d] Mall:Cite simbad
- ^ [a b c d] Boyles, J.; Lorimer, D. R.; Turk, P. J.; Mnatsakanov, R.; Lynch, R. S.; Ransom, S. M.; Freire, P. C.; Belczynski, K. (November 2011), ”Young Radio Pulsars in Galactic Globular Clusters”, The Astrophysical Journal 742 (1): 51, doi: , Bibcode: 2011ApJ...742...51B.
- ^ Shapley, Harlow; Sawyer, Helen B. (August 1927), ”A Classification of Globular Clusters”, Harvard College Observatory Bulletin 849 (849): 11–14, Bibcode: 1927BHarO.849...11S.
- ^ [a b] Forbes, Duncan A.; Bridges, Terry (May 2010), ”Accreted versus in situ Milky Way globular clusters”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 404 (3): 1203–1214, doi: , Bibcode: 2010MNRAS.404.1203F.
- ^ [a b] Thompson, Robert Bruce; Thompson, Barbara Fritchman (2007), Illustrated Guide to Astronomical Wonders, Diy Science, O'Reilly Media, Inc., s. 331, ISBN 978-0596526856, https://books.google.com/books?id=ymt9nj_uPhwC&pg=PA331.
- ^ [a b] Burnham, Robert (1978), Burnham's Celestial Handbook: An Observer's Guide to the Universe Beyond the Solar System, Dover Books on Astronomy, "2" (2nd), Courier Dover Publications, s. 1263, ISBN 978-0486235684, https://books.google.com/books?id=wB9uZ9lH5bgC&pg=PA1263.
- ^ van den Bergh, Sidney (May 2008), ”The Flattening of Globular Clusters”, The Astronomical Journal 135 (5): 1731–1737, doi: , Bibcode: 2008AJ....135.1731V.
- ^ Bica, E.; Bonatto, C.; Barbuy, B.; Ortolani, S. (April 2006), ”Globular cluster system and Milky Way properties revisited”, Astronomy and Astrophysics 450 (1): 105–115, doi: , Bibcode: 2006A&A...450..105B.
- ^ Clement, Christine M.; Muzzin, Adam; Dufton, Quentin; Ponnampalam, Thivya; Wang, John; Burford, Jay; Richardson, Alan; Rosebery, Tara; et al. (November 2001), ”Variable Stars in Galactic Globular Clusters”, The Astronomical Journal 122 (5): 2587–2599, doi: , Bibcode: 2001AJ....122.2587C.
- ^ Verbunt, F. (March 2001), ”A census with ROSAT of low-luminosity X-ray sources in globular clusters”, Astronomy and Astrophysics 368: 137–159, doi: , Bibcode: 2001A&A...368..137V.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Messier 19.
- SEDS informerar om Messier 19
- Messier 19, Galactic Globular Clusters Database page
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Doug Williams, REU Program / NOIRLAB / NSF / AURA, Licens: CC BY-SA 4.0
Messier 19 is a globular cluster in the constellation of Ophiuchus, located about nine degrees above (north) of the galactic plane and slightly west of the line of sight from Earth to the galactic center. It's actually on the opposite side of the galactic center from Earth, so despite being over 28000 light-years from Earth, M19 is one of the Messier globulars closest to the center of the Milky Way, at a little more than 5000 light-years. M19 is moving away from us at a rate of 146 kilometers per second. M19 is a rich, fairly dense globular cluster, and one of the most elongated. The distance along its major axis is around 65 light-years. The brightest stars have an average magnitude of 14.8, and although its total absolute magnitude is -9, the apparent magnitude to us is 6.8. This is bright enough for easy viewing through binoculars and small telescopes. Because of its location near the plane and central region of the Milky Way, it has a background of faint dust and appears embedded in a rich field of stars. As with other globular clusters, which are the oldest, densest, and most populous star clusters in the Milky Way, M19 is made up of stars that are all the same age. These are amongst the oldest stars in our Galaxy, at an age of about 13 billion years. Because the stars in a globular cluster are all the same age and all at the same distance from Earth, they provide an excellent laboratory in which astronomers can study stellar evolution. The stars of a globular cluster can also be used to understand "standard candles", which is to say, types of stars that all have the same intrinsic brightness, and can therefore be used to measure distances. One such type is RR-Lyrae variables, only four of which are observed in M19. This picture was created from six images taken in July 1997 at the KPNO 0.9-meter telescope during the summer Research Experiences for Undergraduates (REU) program operated at the Kitt Peak National Observatory and supported by the National Science Foundation. Image size 15.9x15.5 arc minutes.