Cigarrgalaxen

Messier 82
Messier 82 på en kombinerad bild från Hubbleteleskopet/Spitzerteleskopet/Chandrateleskopet
Observationsdata
StjärnbildStora Björnen
Rektascension09t 55m 52,2s[1]
Deklination+69° 40′ 47 ″[1]
Rödförskjutning203 ± 4 km/s
Avstånd11,5 –12,4 (3,5 – 3,8 Mpc)[2] miljoner ljusår
TypSpiralgalax, I0[1]
Skenbar storlek11,2 × 4,3 bågminuter[1]
Skenbar magnitud8,41[3][4]
Fysiska egenskaper
Radieca 18 000[5] ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår31 december 1774
UpptäckareJohann Elert Bode[6]
Andra beteckningar
M82, NGC 3034, UGC 5322, Arp 337,
Cigarrgalaxen, PGC 28655[1], CGCG 333.8, MCG +12-10-11, IRAS 09517+6954, GC 1950, H 4.79, 3C 231, KCPG 218B, Bode 18, Koehler 8B
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Cigarrgalaxen eller Messier 82 (M82) även känd som NGC 3034, är en svagt lysande galax som ligger i stjärnbilden Stora björnen (i Karlavagnen). I en fältkikare ser M82 ut som en blek stjärna. I ett teleskop blir den ett avlångt streck och man kan inte se någon speciell struktur. Galaxen har en osedvanligt hög produktionstakt av nya stjärnor och är därför klassad som en så kallad starburstgalax. Den har också varit klassad som en irreguljär galax men är senare omdefinierad som en spiralgalax.

Messier 82 upptäcktes den 31 december 1774 av den tyska astronomen Johann Elert Bode. Han beskrev den som en "nebulös fläck", med en "mycket blek och av långsträckt form". År 1779 återupptäckte Pierre Méchain självständigt båda objekten och rapporterade dem till Charles Messier, som lade till dem i sin katalog.[7]

Messier 82 ingår i M81-gruppen, är ungefär fem gånger mer lysande än Vintergatan och har ett centrum som är hundra gånger ljusstarkare.[8] Starburstaktiviteten tros ha utlösts av interaktion med granngalaxen Messier 81. Som den från jorden närmaste starburstgalaxen är M82 det prototypiska exemplet på denna galaxtyp.[8] SN 2014J en supernova av typ Ia, upptäcktes i galaxen den 21 januari 2014.[9][10][11] När M82 studerades år 2014, upptäckte forskare den ljusaste hittills kända pulsaren, kallad M82 X-2.[12][13][14]

Egenskaper

Messier 82 förmodades tidigare vara en oregelbunden galax. År 2005 upptäcktes emellertid två symmetriska spiralarmar i nära infraröda (NIR) bilder av M82. Armarna upptäcktes genom subtrahering av en axisymmetrisk exponentiell skiva från NIR-bilderna. Även om armarna upptäcktes i NIR-bilder är de blåare än skivan. Armarna hade missats på grund av skivytans höga ljusstyrka hos M82, siktlinje mot galaxen nästan från kanten (ca 80° [8] och störningar av ett komplext nätverk av glödande trådar av stoft i dess optiska avbildningar. Dessa armar kommer från ändarna av NIR-stången och kan följas under en längd av tre skivbredder. Förutsatt att den norra delen av M82 är närmare oss, som det mesta av litteraturen anger, ger den observerade rotationen en känsla släpande armar.[15]

En mosaikbild tagen av Hubbleteleskopet av Messier 82, som kombinerar exponeringar tagna med fyra färgade filter som fångar stjärnljus från synliga och infraröda våglängder samt ljuset från de glödande vätefilamenten. Kredit: NASA/ESA

Starburstregionen

År 2005 registrerade Hubbleteleskopet 197 unga massiva stjärnhopar i starburstkärnan.[8] Den genomsnittliga massan av dessa är omkring 200 000 solmassor, sedan starburstkärnan är en mycket energirik och tung miljö.[8] Totalt föds i galaxens centrum unga stjärnor tio gånger snabbare än i hela Vintergatan.[16]

I kärnan av Messier 82 utsträcker sig den aktiva starburstregionen över en diameter på 500 parsek. Fyra områden med hög ytljushet (klumpar) (A, C, D och E) kan upptäckas i denna region på synliga våglängder.[8] Dessa klumpar motsvarar kända källor för röntgen-, infraröd- och radiovåglängder.[8] Följaktligen tros de vara de minst skymda starburstområdena från vår utsiktspunkt.[8] M82:s unika bipolära utflöde (eller "supervind") verkar vara koncentrerat till klumpar A och C och drivs av energi som frigörs av supernovor inom klumpar som uppstår med en frekvens av ungefär en vart tionde år.[8]

Chandra X-ray Observatory upptäckte fluktuerande röntgenstrålning ca 600 ljusår från M82 centrum. Astronomer har antagit att detta kommer från det första kända mellanstora svarta hålet, på ungefär 200 till 5 000 solmassor.[17] Messier 82 är, liksom de flesta galaxer, värd för ett supermassivt svart hål i dess centrum.[18] Detta har en massa av ungefär 3 × 107 solmassor, baserat på uppmätt stjärndynamik.[18]

Okänt objekt

I april 2010 rapporterade radioastronomer som arbetade vid Jodrell Bank Observatory vid University of Manchester i Storbritannien ett objekt i Messier 82 som hade börjat sända ut radiovågor, och vars emission inte såg ut som något tidigare påträffat någonstans i universum.[19]

Det har funnits flera teorier om arten av detta objekt, men för närvarande (2021) passar ingen teori helt in på de observerade uppgifterna.[19] Det har föreslagits att objektet kunde vara en ovanlig "mikrokvasar", med mycket hög radioluminositet men låg röntgenluminositet, och vara ganska stabil, analogt med den galaktisk mikrokvasar SS 433 med låg röntgenluminositeten.[20] Alla kända mikrokvasarer producerar emellertid stora mängder av röntgenstrålning, men objektets röntgenflöde ligger under mättröskeln.[19] Objektet är lokaliserat flera bågsekunder från centrum av M82 vilket gör det osannolikt att det är ett supermassivt svart hål. Den har en skenbar rörelse på fyra gånger ljusets hastighet i förhållande till galaxens centrum.[21][22] Skenbar superluminal rörelse är konsekvent med relativistiska jetströmmar ut ur massiva svarta hål och anger inte att källan i sig själv rör sig över ljushastigheten.[21]

Starbusts

Messier 82 påverkas fysiskt av dess större granne, spiralgalaxen M81. Tidvattenkrafter orsakade av gravitationen har deformerat M82, en process som startade för ca 100 miljoner år sedan. Denna interaktion har fått stjärnbildningen att tiodubblas jämfört med "normala" galaxer.

Messier 82 har genomgått minst ett tidvattenmöte med M81 vilket resulterat i att en stor mängd gas har förts in i galaxens kärna under de senaste 200 miljoner åren.[8] Det senaste mötet tros ha inträffat för ca 2-5×108 år sedan och resulterade i en koncentrerad starburst tillsammans med en motsvarande markant topp i klusteråldersfördelningen.[8] Denna starburst pågick i upp till ca 50 miljoner år i en takt av ca 10 solmassor per år.[8] Två efterföljande starbursts kom och den senaste (ca 4-6 miljoner år sedan) kan ha bildat kärnhopar, både superstjärnehopar (SSCs) och deras lättare motsvarigheter.[8]

Stjärnor i M82:s skiva verkar ha bildats i en explosion för 500 miljoner år sedan, vilket lämnade skivan full av hundratals hopar med egenskaper som liknar klotformiga stjärnhopar (men yngre), och slutade för 100 miljoner år sedan utan att någon stjärnbildning ägde rum i galaxen utanför den centrala starbursten och, på låga nivåer för en miljard år sedan i dess halo. Ett förslag till att förklara dessa aktiviteter är att M82 tidigare var en lågytljusgalax där stjärnbildning utlöstes på grund av interaktioner med dess jättegranne M81.[23]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 9 juni 2021.

Noter

  1. ^ [a b c d e] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for NGC 3034. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. Läst 27 oktober 2006. 
  2. ^ Karachentsev, I. D.; Kashibadze, O. G. (11 augusti 2006). ”Masses of the local group and of the M81 group estimated from distortions in the local velocity field”. Astrophysics "49" (1): ss. 3-18. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2006Ap.....49....3K. 
  3. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+82
  4. ^ Armando, Gil de Paz; Boissier; Madore; Seibert; Boselli (2007). ”The GALEX Ultraviolet Atlas of Nearby Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 173 (2): sid. 185–255. doi:10.1086/516636. Bibcode: 2007ApJS..173..185G. 
  5. ^ ”M82 – Cigar Galaxy”. astropixels.com. 26 March 2012. http://astropixels.com/galaxies/M82-01.html. 
  6. ^ ”Full name of NGC discoverers” (på engelska). NASA/IPAC Extragalactic Database. Arkiverad från originalet den 28 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110228034511/http://www.ngcicproject.org/erdmann/NGC_Discoverers_01.txt. Läst 5 september 2014. 
  7. ^ ”Messier 82”. SEDS. http://messier.seds.org/m/m082.html. 
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l m] Barker, S.; de Grijs, R.; Cerviño, M. (2008). ”Star cluster versus field star formation in the nucleus of the prototype starburst galaxy M 82”. Astronomy and Astrophysics 484 (3): sid. 711–720. doi:10.1051/0004-6361:200809653. Bibcode: 2008A&A...484..711B. 
  9. ^ ”ATel #5786: Classification of Supernova in M82 as a young, reddened Type Ia Supernova”. ATel. http://www.astronomerstelegram.org/?read=5786. 
  10. ^ ”Sudden Supernova in M82 Galaxy Rips Apart The Night Sky (A Bit)”. Huffington Post. http://www.huffingtonpost.co.uk/2014/01/22/m82-supernova_n_4644356.html. 
  11. ^ Plait, Phil (22 January 2014). ”KABOOM! Nearby Galaxy M82 Hosts a New Supernova!”. KABOOM! Nearby Galaxy M82 Hosts a New Supernova!. http://www.slate.com/blogs/bad_astronomy/2014/01/22/kaboom_nearby_galaxy_m82_hosts_a_new_supernova.html. 
  12. ^ ”Shockingly Bright Dead Star with a Pulse Is an X-ray Powerhouse”. Shockingly Bright Dead Star with a Pulse Is an X-ray Powerhouse. Space.com. 8 October 2014. http://www.space.com/27385-pulsar-discovery-superbright-xray-beacon.html. 
  13. ^ ”Researchers detect brightest pulsar ever recorded”. Researchers detect brightest pulsar ever recorded. Massachusetts Institute of Technology. 8 October 2014. http://newsoffice.mit.edu/2014/brightest-pulsar-detected-1008. 
  14. ^ ”NASA's NuSTAR Telescope Discovers Shockingly Bright Dead Star”. NASA's NuSTAR Telescope Discovers Shockingly Bright Dead Star. NASA. 8 October 2014. http://www.nasa.gov/press/2014/october/nasa-s-nustar-telescope-discovers-shockingly-bright-dead-star/#.VDgaKPldVqs. 
  15. ^ Mayya, Y. D.; Carrasco, L.; Luna, A. (2005). ”The Discovery of Spiral Arms in the Starburst Galaxy M82”. Astrophysical Journal 628 (1): sid. L33–L36. doi:10.1086/432644. Bibcode: 2005ApJ...628L..33M. 
  16. ^ Happy Sweet Sixteen, Hubble Telescope! Newswise, Retrieved 30 July 2008.
  17. ^ Patruno, A.; Portegies Zwart, S.; Dewi, J.; Hopman, C. (2006). ”The ultraluminous X-ray source in M82: an intermediate-mass black hole with a giant companion”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters 370 (1): sid. L6–L9. doi:10.1111/j.1745-3933.2006.00176.x. Bibcode: 2006MNRAS.370L...6P. 
  18. ^ [a b] Gaffney, N. I.; Lester, D. F.; Telesco, C. M. (1993). ”The stellar velocity dispersion in the nucleus of M82”. Astrophysical Journal Letters 407: sid. L57–L60. doi:10.1086/186805. Bibcode: 1993ApJ...407L..57G. 
  19. ^ [a b c] ”Mysterious radio waves emitted from nearby galaxy”. Mysterious radio waves emitted from nearby galaxy. https://www.newscientist.com/article/dn18775-mysterious-radio-waves-emitted-from-nearby-galaxy.html. 
  20. ^ Tana Joseph, Thomas Maccarone, Robert Fender: The unusual radio transient in M82: an SS 433 analogue?, 2011-07-25
  21. ^ [a b] Muxlow, T. W. B.; Beswick, R. J.; Garrington, S. T.; Pedlar, A.; Fenech, D. M.; Argo, M. K.; Van Eymeren, J.; Ward, M.; et al. (2010). ”Discovery of an unusual new radio source in the star-forming galaxy M82: Faint supernova, supermassive black hole or an extragalactic microquasar?”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters 404 (1): sid. L109–L113. doi:10.1111/j.1745-3933.2010.00845.x. Bibcode: 2010MNRAS.404L.109M. 
  22. ^ O'Brien, Tim. ”Mystery object in Starburst Galaxy M82 – Jodrell Bank Centre for Astrophysics”. www.jb.man.ac.uk. http://www.jb.man.ac.uk/news/2010/M82mystery/. 
  23. ^ Divakara Mayya, Y.; Carrasco, Luis (2009). ”M82 as a Galaxy: Morphology and Stellar Content of the Disk and Halo”. Revista Mexicana de Astronomía y Astrofísica, Serie de Conferencias 37: sid. 44–55. Bibcode: 2009arXiv0906.0757D. 

Externa länkar

Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

M82 Chandra HST Spitzer.jpg
Messier 82. Composite of Chandra, HST and Spitzer images. X-ray data recorded by Chandra appears in blue; infrared light recorded by Spitzer appears in red; Hubble's observations of hydrogen emission appear in orange, and the bluest visible light appears in yellow-green.
M82 HST ACS 2006-14-a-large web.jpg

To celebrate the Hubble Space Telescope's 16 years of success, the two space agencies involved in the project, NASA and the European Space Agency (ESA), are releasing this image of the magnificent starburst galaxy, Messier 82 (M82). This mosaic image is the sharpest wide-angle view ever obtained of M82. The galaxy is remarkable for its bright blue disk, webs of shredded clouds, and fiery-looking plumes of glowing hydrogen blasting out of its central regions.

Throughout the galaxy's center, young stars are being born 10 times faster than they are inside our entire Milky Way Galaxy. The resulting huge concentration of young stars carved into the gas and dust at the galaxy's center. The fierce galactic superwind generated from these stars compresses enough gas to make millions of more stars.

In M82, young stars are crammed into tiny but massive star clusters. These, in turn, congregate by the dozens to make the bright patches, or "starburst clumps," in the central parts of M82. The clusters in the clumps can only be distinguished in the sharp Hubble images. Most of the pale, white objects sprinkled around the body of M82 that look like fuzzy stars are actually individual star clusters about 20 light-years across and contain up to a million stars.

The rapid rate of star formation in this galaxy eventually will be self-limiting. When star formation becomes too vigorous, it will consume or destroy the material needed to make more stars. The starburst then will subside, probably in a few tens of millions of years.

Located 12 million light-years away, M82 appears high in the northern spring sky in the direction of the constellation Ursa Major, the Great Bear. It is also called the "Cigar Galaxy" because of the elliptical shape produced by the oblique tilt of its starry disk relative to our line of sight.

The observation was made in March 2006, with the Advanced Camera for Surveys' Wide Field Channel. Astronomers assembled this six-image composite mosaic by combining exposures taken with four colored filters that capture starlight from visible and infrared wavelengths as well as the light from the glowing hydrogen filaments.