Messier 105

Messier 105
Elliptiska galaxen M105
Observationsdata
StjärnbildLejonet
Rektascension10t 47m 49,6 s[1]
Deklination+12° 34′ 53,87 ″[1]
Rödförskjutning911 ± 2 km/s km/s
Avstånd32,0 ± 1,6 (11,22 Mpc) [2] miljoner ljusår
TypE1 [3]
Skenbar storlek5,4 × 4,8[4] bågminuter
Skenbar magnitud10,2[4]
Upptäckt
Upptäcktsår24 mars 1781
UpptäckarePierre Méchain
Andra beteckningar
M105, NGC 3379, UGC 5902, PGC 32256, MCG +02-28-011, CGCG 66-18, GC 2203, h 757, H 1.17 [5]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

Messier 105 (M105) även känd som NGC 3379, är en elliptisk galax i den södra delen av stjärnbilden Lejonet.

Pierre Méchain upptäckte galaxen den 24 mars 1781 bara några dagar efter att han upptäckt de två närliggande galaxerna M95 och M96.[6] M105 är en av de galaxer som inte skrevs in i den ursprungliga Messierkatalogen, den skrevs in först på 1900-talet då Helen S Hogg hittade ett brev där Méchain beskriver galaxen.[6]

Egenskaper

Messier 105 har en morfologisk klassificering av E1,[3] som anger en typisk elliptisk galax med en utplattning med 10 procent. Storaxeln är orienterad med en positionsvinkel på 71°. Isofotes av galaxen är nära perfekta ellipser, inte vridna mer än 5° ur siktlinjen, med förändringar i ellipticitet på högst 0,06. Det finns ingen synlig finstruktur i isofotes, såsom krusningar.[7] Observation av jättestjärnor i halon tyder på att det finns två allmänna populationer, en dominerande metallrik underpopulation och en svagare metallfattig grupp.[8]

Messier 105 är känd för att ha ett supermassivt svart hål i dess kärna vars massa uppskattas till mellan 1,4×108 och 2×108 solmassor.[9] Galaxen har en svag aktiv kärna av LINER-typ med spektralklass L2/T2, vilket betyder att det saknas breda Hα-linje- och mellanliggande emissionslinjeförhållanden mellan en LINER och en H II-region.[10] Galaxen innehåller också några unga stjärnor och stjärnhopar, vilket tyder på att vissa elliptiska galaxer fortfarande bildar nya stjärnor, om än mycket långsamt.[11]

Messier 105 är, tillsammans med dess följeslagare, stavgalaxen NGC 3384, omgiven av en enorm ring av neutralt väte med en radie på 200 kiloparsek (650 000 ljusår) och en massa på 1,8×109 solmassor där stjärnbildning har upptäckts.[12] Den är en av flera galaxer inom M96-gruppen (även känd som Leo I Group), en grupp av galaxer i i stjärnbilden Lejonet, vars andra Messierobjekt är M95 och M96.[13][14][15][16]

Galleri

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 juni 2021.

Noter

  1. ^ [a b] Skrutskie, M. F.; Cutri, R. M.; Stiening, R.; Weinberg, M. D.; Schneider, S.; Carpenter, J. M.; Beichman, C.; Capps, R.; et al. (February 2006), ”The Two Micron All Sky Survey (2MASS)”, The Astronomical Journal 131 (2): 1163–1183, doi:10.1086/498708, Bibcode: 2006AJ....131.1163S. 
  2. ^ Tully, R. Brent; Courtois, Hélène M.; Sorce, Jenny G. (August 2016), ”Cosmicflows-3”, The Astronomical Journal 152 (2): 21, doi:10.3847/0004-6256/152/2/50, 50, Bibcode: 2016AJ....152...50T. 
  3. ^ [a b] Tian, Yong; Ko, Chung-Ming (October 2016), ”Dynamics of elliptical galaxies with planetary nebulae in modified Newtonian dynamics”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 462 (1): 1092–1100, doi:10.1093/mnras/stw1697, Bibcode: 2016MNRAS.462.1092T 
  4. ^ [a b] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for M105. http://nedwww.ipac.caltech.edu/. 
  5. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+105. Hämtad 2021-06-15.
  6. ^ [a b] Jones, K. G. (1991). Messier's Nebulae and Star Clusters (2nd). Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-37079-0 
  7. ^ Statler, Thomas S. (July 1994), ”The intrinsic shape of NGC 3379”, The Astronomical Journal 108 (1): 111–127, doi:10.1086/117050, Bibcode: 1994AJ....108..111S 
  8. ^ Lee, Myung Gyoon; Jang, In Sung (May 2016). ”Dual Stellar Halos in the Standard Elliptical Galaxy M105 and Formation of Massive Early-type Galaxies”. The Astrophysical Journal 822 (2): sid. 17. doi:10.3847/0004-637X/822/2/70. 70. Bibcode: 2016ApJ...822...70L. 
  9. ^ Shapiro, Kristen L.; Cappellari, Michele; de Zeeuw, Tim; McDermid, Richard M.; Gebhardt, Karl; van den Bosch, Remco C. E.; Statler, Thomas S. (2006). ”The black hole in NGC 3379: a comparison of gas and stellar dynamical mass measurements with HST and integral-field data”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 370 (2): sid. 559–579. doi:10.1111/j.1365-2966.2006.10537.x. Bibcode: 2006MNRAS.370..559S. 
  10. ^ Eracleous, Michael; Hwang, Jason A.; Flohic, Hélène M. L. G. (March 2010). ”Spectral Energy Distributions of Weak Active Galactic Nuclei Associated with Low-Ionization Nuclear Emission Regions”. The Astrophysical Journal Supplement 187 (1): sid. 135–148. doi:10.1088/0067-0049/187/1/135. Bibcode: 2010ApJS..187..135E. 
  11. ^ Ford, Alyson; Bregman, J. N. (2012). ”Detection of Ongoing, Low-Level Star Formation in Nearby Ellipticals”. American Astronomical Society 219: sid. 102–03. Bibcode: 2012AAS...21910203F. 
  12. ^ Thilker, David A.; Donovan, Jennifer; Schiminovich, David; Bianchi, Luciana; Boissier, Samuel; Gil de Paz, Armando; Madore, Barry F.; Martin, D. Christopher; et al. (2009). ”Massive star formation within the Leo 'primordial' ring”. Nature 457 (7232): sid. 990–993. doi:10.1038/nature07780. PMID 19225520. Bibcode: 2009Natur.457..990T. 
  13. ^ Tully, R. B. (1988). Nearby Galaxies Catalog. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-35299-4 
  14. ^ Fouque, P.; Gourgoulhon, E.; Chamaraux, P.; Paturel, G. (1992). ”Groups of galaxies within 80 Mpc. II – The catalogue of groups and group members”. Astronomy and Astrophysics Supplement 93: sid. 211–233. Bibcode: 1992A&AS...93..211F. 
  15. ^ Garcia, A. (1993). ”General study of group membership. II – Determination of nearby groups”. Astronomy and Astrophysics Supplement 100: sid. 47–90. Bibcode: 1993A&AS..100...47G. 
  16. ^ Giuricin, G.; Marinoni, C.; Ceriani, L.; Pisani, A. (2000). ”Nearby Optical Galaxies: Selection of the Sample and Identification of Groups”. Astrophysical Journal 543 (1): sid. 178–194. doi:10.1086/317070. Bibcode: 2000ApJ...543..178G. 

Externa länkar

Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa

Media som används på denna webbplats

M105.jpg

Messier 105

M105 (aka NGC 3379) - Hubble peered into the core of M105 (also known as NGC 3379) and measured the motions of stars swirling around its center. These observations proved that a supermassive black hole resides at the galaxy’s heart. According to recent estimates, this black hole could be up to 200 million times as massive as our Sun. Credits: NASA, ESA, Karl Gebhardt (University of Michigan) and Tod Lauer (NOAO)

​M105 is an elliptical galaxy 32 billion light-years away in the constellation Leo. It is the largest elliptical in the Messier catalog that is not a member of the Virgo cluster of galaxies. M105 does, however, belong to the M96 (or Leo I) Group, which includes neighbors M95 and M96 as well as several other fainter galaxies. Charles Messier’s colleague Pierre Méchain discovered M105 in 1781 just a few days after locating M95 and M96. Yet M105 was not originally included in Messier’s catalog. It was added in 1947 after astronomer Helen S. Hogg found a letter written by Méchain describing the galaxy.

This Hubble image of M105 was taken in near-infrared and visible light. Like most elliptical galaxies it appears rather featureless and inactive. However, Hubble observations surprised astronomers by revealing young stars and star clusters in M105, indicating that star formation is still taking place in what was thought to be a “dead” galaxy no longer capable of giving birth to new stars. Other Hubble observations measured the speeds of stars moving around the center of the galaxy, which demonstrated that a supermassive black hole resides at M105’s core.

Best observed in April, M105 has an apparent magnitude of 10.2 and can be spotted with a small telescope. Large telescopes will uncover two fainter galaxies (NGC 3384 and NGC 3389) close to the bright elliptical.

For more information about Hubble’s observations of M105, see:

http://hubblesite.org/news_release/news/1997-01
M105 (37482401952).jpg
Hubble peered into the core of Messier 105 (also known as NGC 3379) and measured the motions of stars swirling around its center. These observations proved that a supermassive black hole resides at the galaxy’s heart. According to recent estimates, this black hole could be up to 200 million times as massive as our Sun.
Messier105 - SDSS DR14.jpg
Författare/Upphovsman: Sloan Digital Sky Survey, Licens: CC BY 4.0
Color mapping
The sky image is obtained by Sloan Digital Sky Survey, DR14 with SciServer.

Angle of view: 4' × 4' (0.3" per pixel), north is up.

Details on the image processing pipeline: https://www.sdss.org/dr14/imaging/jpg-images-on-skyserver/