Messier 47
| Messier 47 | |
|---|---|
 | |
| Öppna stjärnhopen Messier 47. Bild:ESA | |
| Observationsdata | |
| Stjärnbild | Akterskeppet[1] |
| Rektascension | 07t 36m 35,0s[2] |
| Deklination | -14° 29′ 00″[2] |
| Klass | II,3,m |
| Avstånd | 1 600[1] ljusår (498 pc) [3] lj |
| Skenbar storlek | 30,0 bågminuter' |
| Skenbar magnitud | 4,2 |
| Fysiska egenskaper | |
| Massa | 453[3] solmassor |
| Radie | 34ljusår [3] |
| Antal stjärnor | minst 500[1] |
| Uppskattad ålder | 78 miljoner [1] år |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 1664[1] |
| Upptäckare | Giovanni Battista Hodierna[1] |
| Andra beteckningar | |
| M47, C 0734-143, NGC 2422, Cr 152, OCl 569.0, [KPR2004b] 147, [KPS2012] MWSC 1278[2] | |
| Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar | |
Messier 47 (M47) även känd som NGC 2422, är en öppen stjärnhop i stjärnbilden Akterskeppet.[1] Stjärnhopen upptäcktes 1664 av Giovanni Battista Hodierna och oberoende av Charles Messier 1771.[1] På grund av hans felnotering har den senare upptäckts på nytt under den nuvarande benämningen NGC 2422.
Det finns ingen stjärnhop på den position som Messier angav, som han uttryckte som dess rektascension och deklination med avseende på stjärnan 2 Puppis. Om tecknen (+ och −) han skrev emellertid byts ut matchar positionen.[4] Fram tills denna överensstämmelse hittades ansågs M47 vara ett förlorat Messierobjekt. Denna identifiering som samma objekt kom först 1959 med en förklaring av den kanadensiska astronomen T. F. Morris.[5]
Egenskaper
Messier 47 befinner sig ca 1 600 ljusår från solen och är ca 78 miljoner år gammal. De ingående stjärnorna har uppmätts ner till ungefär röda dvärgar med skenbar magnitud 19. Det finns omkring 500,[3] och den ljusaste är HD 60855, en Be-stjärna av magnitud 5,7. Stjärnhopen domineras av heta stjärnor i huvudserien av spektralklass B och jättestjärnor, men en märkbar färgkontrast kommer från dess ljusaste röda jättar.[5] Hopen ligger omkring en grad från Messier 46, som är mycket äldre och befinner sig mycket längre bort.[5]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 2 maj 2021.
Noter
- ^ [a b c d e f g h] De heta blåa stjärnorna i Messier 47, ESO, 17 december 2014
- ^ [a b c] Messier 47 på SIMBAD.
- ^ [a b c d] Prisinzano, L; Micela, G; Sciortino, S; Favata, F (2003). ”Luminosity and Mass Function of the Galactic open cluster NGC 2422”. Astronomy & Astrophysics 404 (3): sid. 927–938. doi:. Bibcode: 2003A&A...404..927P.
- ^ Houston, Walter Scott (2005). Deep-Sky Wonders. Sky Publishing Corporation. ISBN 978-1-931559-23-2
- ^ [a b c] ”The hot blue stars of messier 47”. ScienceDaily. 17 december 2014. https://www.sciencedaily.com/releases/2014/12/141217074325.htm.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Messier 47.- Messier 47, SEDS Messier pages
- Messier 47 Amateur Image - Waid Observatory
| ||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
The star cluster Messier 47 This spectacular image of the star cluster Messier 47 was taken using the Wide Field Imager camera, installed on the MPG/ESO 2.2-metre telescope at ESO’s La Silla Observatory in Chile. This young open cluster is dominated by a sprinkling of brilliant blue stars but also contains a few contrasting red giant stars.