Messier 18
Messier 18 | |
---|---|
![]() | |
Messier 18 | |
Observationsdata | |
Stjärnbild | Skytten |
Rektascension | 18t 19m 58,0s[1] |
Deklination | -17° 06′ 06″[1] |
Klass | II,3,p,n |
Avstånd | 4 230 (1 296 pc)[2] ljusår lj |
Skenbar storlek | 9,8[3] bågminuter' |
Skenbar magnitud | 7,5[4] |
Fysiska egenskaper | |
Massa | 186+161-86[5] solmassor |
Radie | 26,2[5] ljusår |
Ljusaste stjärnan | HD 168352 |
Uppskattad ålder | 33[6] miljoner år |
Upptäckt | |
Upptäcktsår | 3 juni 1764 |
Upptäckare | Charles Messier |
Andra beteckningar | |
NGC 6613, C 1817-171, OCl 40, Cr 376, Lund 826, GC 4401, h 2007 | |
Se också: Öppna stjärnhopar, Lista över öppna stjärnhopar |
Messier 18 eller NGC 6613 är en öppen stjärnhop som ligger i stjärnbilden Skytten. Sedd från jorden ligger den mellan Omeganebulosan (M17) och Skyttens stjärnmoln (M24).[4] M18 beräknas vara 32 miljoner år gammal och befinner sig 4 900 ljusår bort.[7] Dess skenbara magnitud är ungefär 7,5.
Messier 18 upptäcktes av Charles Messier den 3 juni 1764 och infördes i hans katalog över kometliknande objekt.[8][9]
Egenskaper
Messier 18 är en gles[10] öppen stjärhop med en linjär diameter på 8,04 pc,[6] en tidvattenradie på 7,3 pc,[6] och är centralt koncentrerad med kärnradie på 0,012 pc.[11] Den har en Trumplerklass av II 3 P.[3] Stjärnhopen är 33[6] miljoner år gammal med en uppskattad massa på 188 miljoner solmassor.[5] Den har en identifieerad Be-stjärna och totalt 29 typ B-stjärnor. [10] Det finns tre superjättestjärnor, alla av spektralklass A eller tidigare stjärnor.[12] Den ljusaste stjärnan (Lucida), eller HD 168352, är en stjärna av typ B med spektralklass B2 III och magnitud 8,65.[3]
Messier 18 befinner sig 1 296 pc[2] från jorden och 6 830 pc från Vintergatans centrum.[5] Den kretsar kring galaxens kärna med en period på 186,5 miljoner år och en excentricitet på 0,02. Detta för den så nära som 6 500 pc, och så långt bort som 6 800 pc från den galaktiska kärnan. Den passerar vertikalt genom det galaktiska planet en gång per 27,4 miljoner år, som sträcker sig högst 80 pc över eller under.[1] [1]
Galleri
- M18-foto från 2MASS-projektet
- Karta som visar läget för M18 (Roberto Mura)
- Stjärnhopen Messier 18 (uppe till vänster) och dess omgivning, foto av the OmegaCAM.[13]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 21 mars 2021.
Noter
- ^ [a b c] Wu, Zhen-Yu; Zhou, Xu; Ma, Jun; Du, Cui-Hua (November 2009), ”The orbits of open clusters in the Galaxy”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 399 (4): 2146–2164, doi: , Bibcode: 2009MNRAS.399.2146W.
- ^ [a b] Kharchenko, N. V.; Piskunov, A. E.; Röser, S.; Schilbach, E.; Scholz, R.-D. (2005), ”Astrophysical parameters of Galactic open clusters”, Astronomy and Astrophysics 438 (3): 1163–1173, doi: , Bibcode: 2005A&A...438.1163K.
- ^ [a b c] Lindoff, U. (December 1971), ”The open clusters NGC 6613 (M 18) and NGC 6716”, Astronomy and Astrophysics 15: 439–449, Bibcode: 1971A&A....15..439L.
- ^ [a b] Frommert, Hartmut; Kronberg, Christine (August 21, 2007), Messier 18, Students for the Exploration and Development of Space (SEDS), http://www.messier.seds.org/m/m018.html, läst 11 november 2018.
- ^ [a b c d] Joshi, Y. C.; Dambis, A. K.; Pandey, A. K.; Joshi, S. (October 2016), ”Study of open clusters within 1.8 kpc and understanding the Galactic structure”, Astronomy & Astrophysics 593: 13, doi: , A116, Bibcode: 2016A&A...593A.116J.
- ^ [a b c d] Piskunov, A. E.; Schilbach, E.; Kharchenko, N. V.; Röser, S.; Scholz, R.-D. (January 2008), ”Tidal radii and masses of open clusters”, Astronomy and Astrophysics 477 (1): 165–172, doi: , Bibcode: 2008A&A...477..165P.
- ^ ”Messier 18” (på engelska). messiers-objects.com. 2015. https://www.messier-objects.com/messier-18/. Läst 6 maj 2020.
- ^ Adam, Len (2018), Imaging the Messier Objects Remotely from Your Laptop, The Patrick Moore Practical Astronomy Series, Springer, s. 117–120, ISBN 978-3319653853, Bibcode: 2018imor.book.....A, https://books.google.com/books?id=7nNUDwAAQBAJ&pg=PA117.
- ^ ”Skyttens stjärnlaboratorium”. European Southern Observatory. 2016. https://www.eso.org/public/sweden/news/eso1628/?lang. Läst 6 maj 2020.
- ^ [a b] McSwain, M. Virginia; Gies, Douglas R. (November 2005), ”The Evolutionary Status of Be Stars: Results from a Photometric Study of Southern Open Clusters”, The Astrophysical Journal Supplement Series 161 (1): 118–146, doi: , Bibcode: 2005ApJS..161..118M.
- ^ Santos-Silva, T.; Gregorio-Hetem, J. (November 6, 2012), ”Characterisation of young stellar clusters”, Astronomy & Astrophysics 547: A107, doi: , Bibcode: 2012A&A...547A.107S.
- ^ Eggenberger, P.; Meynet, G.; Maeder, A. (May 2002), ”The blue to red supergiant ratio in young clusters at various metallicities”, Astronomy and Astrophysics 386 (2): 576–582, doi: , Bibcode: 2002A&A...386..576E.
- ^ Stellar Lab in Sagittarius, http://www.eso.org/public/news/eso1628/, läst 11 augusti 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Messier 18.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
The small smattering of bright blue stars upper left of centre in this huge 615 megapixel ESO image is the perfect cosmic laboratory in which to study the life and death of stars. Known as Messier 18 this open star cluster contains stars that formed together from the same massive cloud of gas and dust. This image was captured by the OmegaCAM camera attached to the VLT Survey Telescope (VST) located at ESO’s Paranal Observatory in Chile.