Messier 68

Messier 68
Klotformiga stjärnhopen Messier 68.
Observationsdata
StjärnbildVattenormen
Rektascension12t 39m 27,98s[1]
Deklination-26° 44′ 38,6″[1]
KlassX[3]
Avstånd33 600[2] ljusår
Skenbar storlek11,0 bågminuter
Skenbar magnitud+9,67[4]
Fysiska egenskaper
Massa2,23 x 10 5[2] solmassor
Uppskattad ålder11,2[5] miljarder
Upptäckt
Upptäcktsår1780
UpptäckareCharles Messier
Andra beteckningar
M68, NGC 4590, C 1236-264, GCl 20, ESO 506-SC030 [4]
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar

Messier 68 (M68) även känd som NGC 4590 är en klotformig stjärnhop i stjärnbilden Vattenormen. Den upptäcktes 1780 av Charles Messier. William Herschel beskrev den som "ett vackert kluster av stjärnor, extremt rik och så komprimerat att de flesta stjärnorna blandas ihop". Hans son John noterade att allt var "klart upplöst ned till stjärnor av 12:e magnituden, mycket glest och ojämnt vid gränserna".[6]

Egenskaper

Messier 68 ligger ca 33 600 ljusår[2] bort från vårt solsystem. Den kretsar kring Vintergatans galaktiska utbuktning med en stor excentricitet på 0,5. Detta tar den ut till 100 000 ljusår från galaxens centrum.[6] Den rör sig närmare solen med en hastighet av ca 112 km/s. Den är en av de mest metallfattiga klotformiga stjärnhoparna, vilket innebär att den har underskott på andra element än väte och helium. Hopen kan vara under kärnkollaps och visar tecken på att vara i rotation. Den kan ha kommit in i Vintergatan genom dess gravitationsband till galaxen genom överföring från en satellitgalax.[7]

År 2015 hade 50 variabla stjärnor identifierats i Messier 68. De första 28 identifierades redan 1919–1920 av den amerikanske astronomen Harlow Shapley. De flesta variablerna är av typen RR Lyrae, eller periodiska variabler. Sex av variablerna är av typen SX Phoenicis-variabel, som visar ett kortvarigt pulserande beteende.[7]

Galleri

  • Bild av M68 tagen med vidvinkelobjektiv på Hubble's Advanced Camera for Surveys.
    Bild av M68 tagen med vidvinkelobjektiv på Hubble's Advanced Camera for Surveys.

Se även

  • Messierobjekt

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 10 april 2021.

Noter

  1. ^ [a b] Goldsbury, Ryan; Richer, Harvey B.; Anderson, Jay; Dotter, Aaron; Sarajedini, Ata; Woodley, Kristin (December 2010), ”The ACS Survey of Galactic Globular Clusters. X. New Determinations of Centers for 65 Clusters”, The Astronomical Journal 140 (6): 1830–1837, doi:10.1088/0004-6256/140/6/1830, Bibcode: 2010AJ....140.1830G. 
  2. ^ [a b c] Boyles, J.; Lorimer, D. R.; Turk, P. J.; Mnatsakanov, R.; Lynch, R. S.; Ransom, S. M.; Freire, P. C.; Belczynski, K. (November 2011), ”Young Radio Pulsars in Galactic Globular Clusters”, The Astrophysical Journal 742 (1): 51, doi:10.1088/0004-637X/742/1/51, Bibcode: 2011ApJ...742...51B. 
  3. ^ Shapley, Harlow; Sawyer, Helen B. (August 1927), ”A Classification of Globular Clusters”, Harvard College Observatory Bulletin 849 (849): 11–14, Bibcode: 1927BHarO.849...11S 
  4. ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier%2068. Hämtad 17 november 2006
  5. ^ Sollima, A.; Lanzoni, B.; Beccari, G.; Ferraro, F. R.; Fusi Pecci, F. (April 2008), ”The correlation between blue straggler and binary fractions in the core of Galactic globular clusters”, Astronomy and Astrophysics 481 (3): 701–704, doi:10.1051/0004-6361:20079082, Bibcode: 2008A&A...481..701S 
  6. ^ [a b] Stoyan, Ronald; Binnewies, Stefan; Friedrich, Susanne (2008), Atlas of the Messier Objects: Highlights of the Deep Sky, Publisher Cambridge University Press, s. 826, ISBN 978-1139473118, https://books.google.com/books?id=x2VuBAAAQBAJ&pg=PT826. 
  7. ^ [a b] Kains, N.; Arellano Ferro, A.; Figuera Jaimes, R.; Bramich, D. M.; Skottfelt, J.; Jørgensen, U. G.; Tsapras, Y.; Street, R. A.; Browne, P.; Dominik, M.; Horne, K.; Hundertmark, M.; Ipatov, S.; Snodgrass, C.; Steele, I. A.; Lcogt/Robonet Consortium; Alsubai, K. A.; Bozza, V.; Calchi Novati, S.; Ciceri, S.; D'Ago, G.; Galianni, P.; Gu, S.-H.; Harpsøe, K.; Hinse, T. C.; Juncher, D.; Korhonen, H.; Mancini, L.; Popovas, A.; Rabus, M.; Rahvar, S.; Southworth, J.; Surdej, J.; Vilela, C.; Wang, X.-B.; Wertz, O.; Mindstep Consortium (June 2015), ”A census of variability in globular cluster M 68 (NGC 4590)”, Astronomy & Astrophysics 578: 23, doi:10.1051/0004-6361/201424600, A128, Bibcode: 2015A&A...578A.128K. 

Externa länkar

Messierobjekt
M1 • M2 • M3 • M4 • M5 • M6 • M7 • M8 • M9 • M10 • M11 • M12 • M13 • M14 • M15 • M16 • M17 • M18 • M19 • M20 • M21 • M22 • M23 • M24 • M25 • M26 • M27 • M28 • M29 • M30 • M31 • M32 • M33 • M34 • M35 • M36 • M37 • M38 • M39 • M40 • M41 • M42 • M43 • M44 • M45 • M46 • M47 • M48 • M49 • M50 • M51 • M52 • M53 • M54 • M55 • M56 • M57 • M58 • M59 • M60 • M61 • M62 • M63 • M64 • M65 • M66 • M67 • M68 • M69 • M70 • M71 • M72 • M73 • M74 • M75 • M76 • M77 • M78 • M79 • M80 • M81 • M82 • M83 • M84 • M85 • M86 • M87 • M88 • M89 • M90 • M91 • M92 • M93 • M94 • M95 • M96 • M97 • M98 • M99 • M100 • M101 • M102 • M103 • M104 • M105 • M106 • M107 • M108 • M109 • M110
Se även: Klotformig stjärnhop · Stjärnbild · Galax · Nebulosa

Media som används på denna webbplats

A Ten Billion Year Stellar Dance.jpg
Författare/Upphovsman: ESA/Hubble & NASA, Licens: CC BY 3.0
The NASA/ESA Hubble Space Telescope offers this delightful view of the crowded stellar encampment called Messier 68, a spherical, star-filled region of space known as a globular cluster. Mutual gravitational attraction amongst a cluster’s hundreds of thousands or even millions of stars keeps stellar members in check, allowing globular clusters to hang together for many billions of years.

Astronomers can measure the ages of globular clusters by looking at the light of their constituent stars. The chemical elements leave signatures in this light, and the starlight reveals that globular clusters' stars typically contain fewer heavy elements, such as carbon, oxygen and iron, than stars like the Sun. Since successive generations of stars gradually create these elements through nuclear fusion, stars having fewer of them are relics of earlier epochs in the Universe. Indeed, the stars in globular clusters rank among the oldest on record, dating back more than 10 billion years.

More than 150 of these objects surround our Milky Way galaxy. On a galactic scale, globular clusters are indeed not all that big. In Messier 68's case, its constituent stars span a volume of space with a diameter of little more than a hundred light-years. The disc of the Milky Way, on the other hand, extends over some 100 000 light-years or more.

Messier 68 is located about 33 000 light-years from Earth in the constellation Hydra (The Female Water Snake). French astronomer Charles Messier notched the object as the sixty-eighth entry in his famous catalogue in 1780.

Hubble added Messier 68 to its own impressive list of cosmic targets in this image using the Wide Field Camera of Hubble’s Advanced Camera for Surveys. The image, which combines visible and infrared light, has a field of view of approximately 3.4 by 3.4 arcminutes.