Messier 69

Messier 69
Messier 69 -Lhlsp acsggct hst acs-wfc ngc6637 606-AB R814B435.png
Klotformiga stjärnhopen Messier 69 fotograferad av rymdteleskopet Hubble.
Observationsdata
StjärnbildSkytten
Rektascension18t 31m 23,10s[1]
Deklination-32° 20′ 53,1″[1]
KlassV[3]
Avstånd28 700 (8 800 ± pc)[2] ljusår
Skenbar storlek10,8[2] bågminuter
Skenbar magnitud+8,31[4]
Fysiska egenskaper
Massa2,0 x 105[5] solmassor
Uppskattad ålder13,06[6] miljarder år
Upptäckt
Upptäcktsår31 augusti 1780
UpptäckareCharles Messier
Andra beteckningar
M69, NGC 6637, GCL 96, C 1828-323[4]
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar

Messier 69 (M69) även känd som NGC 6637 är en klotformig stjärnhop i stjärnbild Skytten. Den ligger 2,5° rakt väster om Messier 70 och ser nästan ut att vara dess tvilling. För att i någon mån kunna upplösa de enskilda stjärnorna krävs ett 150 mm teleskop. Hopen upptäcktes den 31 augusti 1780 av Charles Messier, samma natt som han upptäckte Messier 70. Han höll på att söka efter ett objekt som beskrivits av Nicolas Louis de Lacaille år 1751-2 och trodde sig ha återupptäckt det, men det är oklart om Lacaille verkligen beskrev Messier 69.[7]

Egenskaper

Messier 69 ligger omkring 28 700[2] ljusår från jorden och 5 200 ljusår från Vintergatan centrum,[8] med en rumslig radie av 45 ljusår.[9] Den är en förhållandevis metallrik klotformig stjärnhop som troligen ingår i den galaktiska bulbpopulationen.[10] Den har en massa av 200 000 solmassor med en halvmasseradie av 11,6 ljusår,[5] en kärna med en radie av 29,2 ljusår, och en tidvattenradie av 91,9 ljusår.[2] Dess centrum har en hög luminositet av 6 460 gånger solens per kubikparsek.[8] Det är nära granne med dess analoga M70 med ett eventuellt avstånd av endast 1 800 ljusår dem emellan.[11]

Galleri

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 69, 6 juni 2021.

Noter

  1. ^ [a b] Goldsbury, Ryan; Richer, Harvey B.; Anderson, Jay; Dotter, Aaron; Sarajedini, Ata; Woodley, Kristin (December 2010), ”The ACS Survey of Galactic Globular Clusters. X. New Determinations of Centers for 65 Clusters”, The Astronomical Journal 140 (6): 1830–1837, doi:10.1088/0004-6256/140/6/1830, Bibcode2010AJ....140.1830G. 
  2. ^ [a b c d] Kharchenko, N. V.; Piskunov, A. E.; Schilbach, E.; Röser, S.; Scholz, R.-D. (2013), ”Global survey of star clusters in the Milky Way. II. The catalogue of basic parameters”, Astronomy and Astrophysics 558: 8, doi:10.1051/0004-6361/201322302, A53, Bibcode2013A&A...558A..53K. 
  3. ^ Shapley, Harlow; Sawyer, Helen B. (August 1927), ”A Classification of Globular Clusters”, Harvard College Observatory Bulletin 849 (849): 11–14, Bibcode1927BHarO.849...11S. 
  4. ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier%2069. Hämtad 2021-06-07.
  5. ^ [a b] Mandushev, G.; Staneva, A.; Spasova, N. (December 1991), ”Dynamical masses for galactic globular clusters”, Astronomy and Astrophysics 252: 94, Bibcode1991A&A...252...94M. 
  6. ^ Forbes, Duncan A.; Bridges, Terry (May 2010), ”Accreted versus in situ Milky Way globular clusters”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 404 (3): 1203–1214, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.16373.x, Bibcode2010MNRAS.404.1203F. 
  7. ^ Thompson, Robert Bruce; Thompson, Barbara Fritchman (2007), Illustrated Guide to Astronomical Wonders: From Novice to Master Observer, Maker Media, Inc., ISBN 978-1680451917, https://books.google.com/books?id=y24CCwAAQBAJ&pg=PT872 
  8. ^ [a b] Piotto, G.; King, I. R.; Djorgovski, S. G.; Sosin, C.; Zoccali, M.; Saviane, I.; De Angeli, F.; Riello, M.; et al. (September 2002), ”HST color-magnitude diagrams of 74 galactic globular clusters in the HST F439W and F555W bands”, Astronomy and Astrophysics 391 (3): 945–965, doi:10.1051/0004-6361:20020820, Bibcode2002A&A...391..945P. 
  9. ^ From trigonometry: distance × sin( diameter_angle / 2 ) = 28,700 × 0,00157 = 45 ly. radius
  10. ^ Heasley, J. N.; Janes, K. A.; Zinn, Robert; Demarque, Pierre; Da Costa, Gary S.; Christian, Carol A. (August 2000), ”Hubble Space Telescope Photometry of the Metal-rich Globular Clusters NGC 6624 and NGC 6637”, The Astronomical Journal 120 (2): 879–893, doi:10.1086/301461, Bibcode2000AJ....120..879H. 
  11. ^ Frommert, Hartmut; Kronberg, Christine (July 20, 2011), ”Globular Cluster M69”, SEDS Messier pages (Students for the Exploration and Development of Space (SEDS)), http://messier.seds.org/m/m069.html, läst 3 december 2018. 
  12. ^ Cosmic riches”. ESA/Hubble Picture of the Week. http://www.spacetelescope.org/images/potw1240a/. Läst 3 oktober 2012. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Messier 69 -Lhlsp acsggct hst acs-wfc ngc6637 606-AB R814B435.png
Författare/Upphovsman: HST / Fabian RRRR (talk), Licens: CC BY-SA 3.0
Color rendering is done by by Aladin-software (2000A&AS..143...33B.)
M69map.png
Författare/Upphovsman: Roberto Mura, Licens: CC BY 3.0
Map of M69
Cosmic riches.jpg
Författare/Upphovsman: ESA/Hubble & NASA, Licens: CC BY 3.0
This dazzling image shows the globular cluster Messier 69, or M 69 for short, as viewed through the NASA/ESA Hubble Space Telescope. Globular clusters are dense collections of old stars. In this picture, foreground stars look big and golden when set against the backdrop of the thousands of white, silvery stars that make up M 69.

Another aspect of M 69 lends itself to the bejewelled metaphor: As globular clusters go, M 69 is one of the most metal-rich on record. In astronomy, the term “metal” has a specialised meaning: it refers to any element heavier than the two most common elements in our Universe, hydrogen and helium. The nuclear fusion that powers stars created all of the metallic elements in nature, from the calcium in our bones to the carbon in diamonds. Successive generations of stars have built up the metallic abundances we see today.

Because the stars in globular clusters are ancient, their metallic abundances are much lower than more recently formed stars, such as the Sun. Studying the makeup of stars in globular clusters like M 69 has helped astronomers trace back the evolution of the cosmos.

M 69 is located 29 700 light-years away in the constellation Sagittarius (the Archer). The famed French comet hunter Charles Messier added M 69 to his catalogue in 1780. It is also known as NGC 6637.

The image is a combination of exposures taken in visible and near-infrared light by Hubble’s Advanced Camera for Surveys, and covers a field of view of approximately 3.4 by 3.4 arcminutes.