Messier 9

Messier 9
Globular cluster Messier 9 (captured by the Hubble Space Telescope).tif
(c) NASA & ESA, CC BY 4.0
Klotformiga stjärnhopen Messier 9, fotograferad av Hubbleteleskopet . Foto: NASA /ESA
Observationsdata
StjärnbildOrmbäraren
Rektascension17t 19m 11,78s[1]
Deklination-18° 30′ 58,5″[1]
KlassVIII[3]
Avstånd25 800 [2] ljusår
Skenbar storlek9,3 bågminuter [4]
Skenbar magnitud+7,9[4]
Fysiska egenskaper
Massa4,22 x 105[2] solmassor
Uppskattad ålder12,0[5] miljarder år
Upptäckt
Upptäcktsår1764
UpptäckareCharles Messier
Andra beteckningar
M 9, NGC 6333, HD 156587[6]
Se också: Klotformiga stjärhopar, Lista över klotformiga stjärhopar

Messier 9 (M9) även känd som NGC 6333 är en klotformig stjärnhop i stjärnbilden Ormbäraren där den befinner sig i den södra delen av stjärnbilden sydväst om Eta Ophiuchi, och ligger ovanför ett mörkt moln av stoft som betecknas Barnard 64.[4][7] Den upptäcktes den 28 maj 1764 av Charles Messier som införde den som nummer 9 i sin katalog över ickekometliknande objekt. Messier beskrev objektet som en ”nebulosa utan stjärnor”.[8] År 1783 kunde den engelske astronomen William Herschel använda sitt teleskop för att upplösa enskilda stjärnor inom hopen. Han uppskattade den till 7-8 bågminuter i diameter med stjärnor tätt packade nära mitten.[9]

Egenskaper

Messier 9 befinner sig på ett beräknat avstånd på 5 500 ljusår från Vintergatans centrum och 25 700 ljusår från jorden. Den har en skenbar magnitud på 7,9 och är inte synlig med blotta ögat, men har en vinkeldiameter på 9,3 bågminuter och kan ses med ett litet teleskop.[4]

Den totala luminositeten för Messier 9 är ca 120 000 gånger solens, den absoluta magnituden är -8,04. De ljusaste enskilda stjärnorna i M9 är av skenbar magnitud 13,5, vilket gör dem synliga i måttligt stora teleskop. Det har funnits 24 variabla stjärnor i M9: 21 RR Lyrae variabler, plus en långperiodig variabel, Typ II Cepheid, och en Algol förmörkelsevariabel. Inga blå eftersläntrare eller SX Fenicis-variabler har upptäckts. Baserat på perioderna för RR Lyr-variablerna klassificeras stjärnhopen som en klotformig Oosterhoff typ II-, vilket utesluter ett utomgalaktiskt ursprung.[10]

Galleri

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Messier 9, 21 maj 2021.

Noter

  1. ^ [a b] Formiggini, Liliana; Brosch, Noah; Almoznino, Elchanan; Bowyer, Stuart; Lampton, Michael (May 2002), ”Hidden subluminous stars among the FAUST UV sources towards Ophiuchus”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 332 (2): 441–455, doi:10.1046/j.1365-8711.2002.05327.x, Bibcode2002MNRAS.332..441F. 
  2. ^ [a b] Boyles, J.; Lorimer, D. R.; Turk, P. J.; Mnatsakanov, R.; Lynch, R. S.; Ransom, S. M.; Freire, P. C.; Belczynski, K. (November 2011), ”Young Radio Pulsars in Galactic Globular Clusters”, The Astrophysical Journal 742 (1): 51, doi:10.1088/0004-637X/742/1/51, Bibcode2011ApJ...742...51B. 
  3. ^ Shapley, Harlow; Sawyer, Helen B. (August 1927), ”A Classification of Globular Clusters”, Harvard College Observatory Bulletin 849 (849): 11–14, Bibcode1927BHarO.849...11S. 
  4. ^ [a b c d] Gilmour, Jess K. (2012), The Practical Astronomer's Deep-sky Companion, The Patrick Moore Practical Astronomy Series, Springer Science & Business Media, s. 75, ISBN 978-1447100713, https://books.google.com/books?id=HyMRBwAAQBAJ&pg=PA75. 
  5. ^ Koleva, M.; Prugniel, Ph.; Ocvirk, P.; Le Borgne, D.; Soubiran, C. (April 2008), ”Spectroscopic ages and metallicities of stellar populations: validation of full spectrum fitting”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 385 (4): 1998–2010, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.12908.x, Bibcode2008MNRAS.385.1998K 
  6. ^ . Hämtad 21 maj 2021.
  7. ^ O'Meara, Stephen James (2014), Deep-Sky Companions: The Messier Objects, Cambridge University Press, s. 71, ISBN 978-1107018372, https://books.google.com/books?id=fDQZAwAAQBAJ&pg=PA71. 
  8. ^ Machholz, Don (2002), The Observing Guide to the Messier Marathon: A Handbook and Atlas, Cambridge University Press, s. 23, ISBN 978-0521803861, https://books.google.com/books?id=iGI1wjkGLkQC&pg=PA23. 
  9. ^ Klein, Hermann Joseph (1901), Star Atlas, Society for promoting Christian knowledge, s. 55, https://books.google.com/books?id=XszaAAAAMAAJ&pg=PA55. 
  10. ^ Arellano Ferro, A.; Bramich, D. M.; Figuera Jaimes, R.; Giridhar, Sunetra; Kains, N.; Kuppuswamy, K.; Jørgensen, U. G.; Alsubai, K. A.; et al. (September 2013), ”A detailed census of variable stars in the globular cluster NGC 6333 (M9) from CCD differential photometry”, Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 434 (2): 1220–1238, doi:10.1093/mnras/stt1080, Bibcode2013MNRAS.434.1220A. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Globular cluster Messier 9 (captured by the Hubble Space Telescope).tif
(c) NASA & ESA, CC BY 4.0
This image from the NASA/ESA Hubble Space Telescope shows the globular cluster Messier 9. Hubble’s image resolves stars right into the centre of the cluster, and clearly shows they have different colours. Redder colours signify lower surface temperatures, while blue stars are extremely hot.
M9map.png
Författare/Upphovsman: Roberto Mura, Licens: CC BY-SA 3.0
map of M9
Messier object 009.jpg
Messier object 009