44 Nysa
44 Nysa | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | H. Goldschmidt |
Upptäcktsplats | Paris |
Upptäcktsdatum | 27 maj 1857 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | 44 Nysa |
Alternativnamn | 1977 CE |
Uppkallad efter | Nysa[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 27 augusti 2011 | |
Aphelium | 2,78231833 AU 416 228 897 km |
Perihelium | 2,0654768 AU 308 990 930 km |
Halv storaxel | 2,42389755 AU 362 609 912 km |
Excentricitet | 0,1478696 |
Siderisk omloppstid | 1 378,382708 d (3,77 år) |
Medelomloppshastighet | 19,150 km/s |
Medelanomali | 71,02912° |
Inklination | 3,70553° |
Longitud för uppstigande nod | 131,5719° |
Periheliumargument | 343,4669° |
Månar | ? |
Fysikaliska data | |
Dimensioner | 113×67×65±15%[4]km 119×69×69[5]km 70,64[3] km |
Massa | 3,7×1017 kg |
Medeldensitet | 2,0 g/cm³ |
Siderisk rotationsperiod | 6,422[3][6] h |
Polekliptisk latitud | 100°±10°[6] |
Polekliptisk longitud | 60°±10°[6] |
Albedo | 0,44±0,10[4] 0,5458[3] geometriskt |
Yttemperatur | Medel: ~151 |
Spektraltyp | E[3] |
Skenbar magnitud | 8,53-12,16 |
Absolut magnitud (H) | 7,03 |
44 Nysa eller 1977 CE är en asteroid upptäckt 27 maj 1857 av den tyske astronomen H. Goldschmidt i Paris. Asteroiden har fått sitt namn efter landet Nysa inom grekisk mytologi som man är osäker på var det låg.[7]
Den tillhör och har givit namn åt asteroidgruppen Nysa.
Måne ?
1985 rapporterar A. Cellino m.fl. med studier av ljuskurvor som grund att Nysa har en måne som har dimensionerna 50×25×25 km i omloppsbana på ett avstånd av 83 km från Nysa.[8] Andra observationer har istället föreslagit att det rör sig om två asteroider som har kontakt med varandra. P. Tanga et al har i sina undersökningar inte bekräftat att det rör sig om två olika objekt som har kontakt med varandra utan att det rör sig om en asteroid med mycket oregelbunden form som kan likna två klot som har kontakt.[5]
Referenser
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 15 mars 2009
- ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 17, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Nysa” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62RjjcwQW?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=44. Läst 15 oktober 2011.
- ^ [a b] Shepard, M. (1 maj 2008). ”Radar observations of E-class Asteroids 44 Nysa and 434 Hungaria”. Icarus "195" (1): ss. 220–225. doi: .
- ^ [a b] P. Tanga; D. Hestroffer; A. Cellino; M. Lattanzi; D. Di Martino and V. Zappala (2003). ”Asteroid observations with the Hubble Space Telescope FGS II Duplicity search and size measurement for 6 asteroids.” (PDF). Astronomy & Asstrophsics. sid. 401, 733-741. doi: . Arkiverad från originalet den 4 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070704152946/http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=standard&Itemid=129&url=%2Farticles%2Faa%2Fpdf%2F2003%2F14%2Faa3023.pdf.
- ^ [a b c] R. C. Taylor och Edward F. Tedesco. ”Pole orientation of asteroid 44 Nysa via photometric astrometry, including a discussion of the method's application and its limitations”. Icarus. sid. Volume 54, Issue 1, Pages 13-22[år=April 1983. doi:. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/0019103583900672?via%3Dihub.
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 17. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA17&dq=44+Nysa&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=44%20Nysa&f=false. Läst 27 april 2015
- ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 29 september 2008.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 44 Nysa från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 44 Nysa that was computed using light curve inversion techniques.