44 Nysa

44 Nysa
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareH. Goldschmidt
UpptäcktsplatsParis
Upptäcktsdatum27 maj 1857
Beteckningar
MPC-beteckning44 Nysa
Alternativnamn1977 CE
Uppkallad efterNysa[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Nysa-asteroid
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,78231833 AU
416 228 897 km
Perihelium2,0654768 AU
308 990 930 km
Halv storaxel2,42389755 AU
362 609 912 km
Excentricitet0,1478696
Siderisk omloppstid1 378,382708 d (3,77 år)
Medelomloppshastighet19,150 km/s
Medelanomali71,02912°
Inklination3,70553°
Longitud för uppstigande nod131,5719°
Periheliumargument343,4669°
Månar?
Fysikaliska data
Dimensioner113×67×65±15%[4]km
119×69×69[5]km
70,64[3] km
Massa3,7×1017 kg
Medeldensitet2,0 g/cm³
Siderisk rotationsperiod6,422[3][6] h
Polekliptisk latitud100°±10°[6]
Polekliptisk longitud60°±10°[6]
Albedo0,44±0,10[4]
0,5458[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~151
SpektraltypE[3]
Skenbar magnitud8,53-12,16
Absolut magnitud (H)7,03

44 Nysa eller 1977 CE är en asteroid upptäckt 27 maj 1857 av den tyske astronomen H. Goldschmidt i Paris. Asteroiden har fått sitt namn efter landet Nysa inom grekisk mytologi som man är osäker på var det låg.[7]

Den tillhör och har givit namn åt asteroidgruppen Nysa.

Måne ?

1985 rapporterar A. Cellino m.fl. med studier av ljuskurvor som grund att Nysa har en måne som har dimensionerna 50×25×25 km i omloppsbana på ett avstånd av 83 km från Nysa.[8] Andra observationer har istället föreslagit att det rör sig om två asteroider som har kontakt med varandra. P. Tanga et al har i sina undersökningar inte bekräftat att det rör sig om två olika objekt som har kontakt med varandra utan att det rör sig om en asteroid med mycket oregelbunden form som kan likna två klot som har kontakt.[5]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 15 mars 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 17, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Nysa” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 15 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62RjjcwQW?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=44. Läst 15 oktober 2011. 
  4. ^ [a b] Shepard, M. (1 maj 2008). ”Radar observations of E-class Asteroids 44 Nysa and 434 Hungaria”. Icarus "195" (1): ss. 220–225. doi:10.1016/j.icarus.2007.12.018. 
  5. ^ [a b] P. Tanga; D. Hestroffer; A. Cellino; M. Lattanzi; D. Di Martino and V. Zappala (2003). ”Asteroid observations with the Hubble Space Telescope FGS II Duplicity search and size measurement for 6 asteroids.” (PDF). Astronomy & Asstrophsics. sid. 401, 733-741. doi:10.1051/0004-6361:20030032. Arkiverad från originalet den 4 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070704152946/http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=standard&Itemid=129&url=%2Farticles%2Faa%2Fpdf%2F2003%2F14%2Faa3023.pdf. 
  6. ^ [a b c] R. C. Taylor och Edward F. Tedesco. ”Pole orientation of asteroid 44 Nysa via photometric astrometry, including a discussion of the method's application and its limitations”. Icarus. sid. Volume 54, Issue 1, Pages 13-22[år=April 1983. doi:10.1016/0019-1035(83)90067-2. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/0019103583900672?via%3Dihub. 
  7. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 17. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA17&dq=44+Nysa&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=44%20Nysa&f=false. Läst 27 april 2015 
  8. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 29 september 2008. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

44Nysa (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 44 Nysa that was computed using light curve inversion techniques.