43 Ariadne

43 Ariadne
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareN. R. Pogson
UpptäcktsplatsOxford
Upptäcktsdatum15 april 1857
Beteckningar
MPC-beteckning43 Ariadne
Uppkallad efterAriadne
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Flora-asteroid
Omloppsbana[2]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,57201485 AU
384 767 945 km
Perihelium1,8343445 AU
274 414 030 km
Halv storaxel2,20317966 AU
329 590 985 km
Excentricitet0,1674104
Siderisk omloppstid1 194,464635 d (3,27 år)
Medelomloppshastighet20,067 km/s
Medelanomali14,49088°
Inklination3,46708°
Longitud för uppstigande nod264,9073°
Periheliumargument15,9075°
Månar?
Fysikaliska data
Dimensioner90×53×53[3] km
65,88[2]
Massa~4,0×1017 kg
Medeldensitet~2,7 g/cm³
Siderisk rotationsperiod5,761986[4][2] h
Axellutning105°[4]
Polekliptisk latitud253°[4]
Polekliptisk longitud-15°[4]
Albedo0,2740[2]
Yttemperatur
Medel: ~178
Max: 275
SpektraltypS[2]
Skenbar magnitud8,78-13,29
Absolut magnitud (H)7,93

43 Ariadne är en asteroid upptäckt 15 april 1857 av den brittiske astronomen Norman Robert Pogson i Oxford.[2] Ariadne var inom grekisk mytologi dotter till kung MinosKreta.[5]

Den tillhör asteroidgruppen Flora.

Ariadne är kraftigt utsträckt, mer än dubbelt så lång på den bredaste ledden som på den smalaste. Den ser ut att vara sammansatt av två klot.[3] Dess rotation är retrograd med sin pol ritad mot (β, λ) = (-15°, 253°) i ekliptiska koordinater vilket ger att axeln lutar 105°.[4]

Måne ?

Ljuskurvestudier av A. Cellino m.fl. 1985 antyder att det finns en jämförelsevis stor måne till Ariadne (70x40x40 km) som har sin omloppsbana bara 85 km från Ariadne.[6] Andra menar att det rör sig om två klot som ligger mot varandra.[3]

Referenser

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 14 mars 2009
  2. ^ [a b c d e f] ”JPL Small-Body Database Browser on Ariadne” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62QDDHaOb?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=43. Läst 14 oktober 2011. 
  3. ^ [a b c] P. Tanga; =D. Hestroffer; A. Cellino; M. Lattanzi; D. Di Martino and V. Zappala (2003). ”Asteroid observations with the Hubble Space Telescope FGS II Duplicity search and size measurement for 6 asteroids.” (PDF). Astronomy & Asstrophsics. sid. 401, 733-741. doi:10.1051/0004-6361:20030032. Arkiverad från originalet den 4 juli 2007. https://web.archive.org/web/20070704152946/http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=standard&Itemid=129&url=%2Farticles%2Faa%2Fpdf%2F2003%2F14%2Faa3023.pdf. 
  4. ^ [a b c d e] M. Kaasalainen; J. Torppa and J. Piironen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 29 september 2008. 
  5. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 17. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA17&dq=43+Ariadne&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=43%20Ariadne&f=false. Läst 27 april 2015 
  6. ^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 29 september 2008. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

43Ariadne (Lightcurve Inversion).png
Författare/Upphovsman: Astronomical Institute of the Charles University: Josef Ďurech, Vojtěch Sidorin, Licens: CC BY 4.0
A three-dimensional model of 43 Ariadne that was computed using light curve inversion techniques.