Asteroidbältet
 | Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Asteroidbältet, numera även kallat huvudasteroidbältet eller huvudbältet, för att skilja det från Kuiperbältet vars existens upptäcktes 1992, är det asteroidbälte som ligger i en ring runt solen och som befinner sig mellan planeterna Mars och Jupiter. År 2001 var 60 000 asteroider med relativt väl bestämda banor kända.
De fyra största asteroiderna heter Ceres, Pallas, Juno och Vesta. Dessa upptäcktes mellan 1801 och 1807, och räknades fram till cirka 1855 som planeter innan man i stället började kalla dem småplaneter.[1] Ceres räknas sedan den 24 augusti 2006 som en dvärgplanet.[2]
Uppkomsten
Förut trodde man att asteroidbältet var resterna efter en planet eller måne som hade kolliderat eller krossats. Den uppfattningen har de flesta inte längre[källa behövs], för om man lägger ihop alla asteroiders massor blir diametern på ”klumpen” väldigt liten i förhållande till en vanlig planet.
Man tror numera att asteroiderna och stenarna är byggmaterial som blivit över. Orsaken är att när solsystemet bildades så låg all materia som en skiva för att sedan "klumpa ihop sig". Klumparna blev senare planeter, men asteroidbältet drogs mellan solens och Jupiters dragningskraft, vilket gjorde att klumparna inte blev planeter.
Utforskning
Den första sond som besökt asteroidbältet var Pioneer 10. Detta skedde den 16 juli 1972. På den tiden fanns det en oro över att alla föremål i bältet skulle skada farkoster som passerade området. Sedan dess har asteroidbältet passerats av Pioneer 11, Voyager 1 och Voyager 2, Galileo, Cassini-Huygens, NEAR Shoemaker, Ulysses och New Horizons utan några problem. Då asteroiderna ligger mycket glest inom bältregionen är oddsen att en rymdsond skulle träffa någon av dem mindre än en på miljonen.
Bara NEAR- och Hayabusasonderna har varit utskickade specifikt för att studera asteroider, dessa asteroider ligger dock förhållandevis nära jorden. Sonden Dawn skickades ut för att studera Ceres i huvudbältet och på vägen dit även Vesta.
Extrasolära bälten
Man har även upptäckt cirkumstellära skivor runt andra solar i universum.
| Stjärna | Avstånd (ljusår) | Bana (AU) |
|---|---|---|
| Epsilon Eridani | 10,5 | 35–75 |
| Vega | 25 | 86–200 |
| AU Microscopii | 33 | 210 |
| HD 69830 | 41 | <1 |
| 55 Cancri | 41 | 27–50 |
| HD 139664 | 57 | 60–109 |
| HD 53143 | 60 | ? |
| Beta Pictoris | 63 | 25–550 |
| Zeta Leporis | 70 | 2,5–12,2 |
| HD 107146 | 88 | 130 |
| Fomalhaut | 133 | 25 |
| HD 12039 | 137 | 5 |
| HR 4796 A | 220 | 200 |
| HD 141569 | 320 | 400 |
| HD 113766 | 430 | 0,35–5,8 |
Se även
Källor
Fotnoter
- ^ Jacob Wennbom (18 augusti 2007). ”Så var de bara åtta”. Uppsala universitet. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:213485/FULLTEXT01.pdf. Läst 18 mars 2016.
- ^ Malin Sandström (24 augusti 2006). ”Pluto inte längre en planet”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/pluto-inte-langre-en-planet/. Läst 18 mars 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Asteroidbältet.- UU – Asteroidbältet
- UU – Färre asteroider mellan Mars och Jupiter
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Major Solar System objects. Sizes of planets and Sun are roughly to scale, but distances are not. This is not a diagram of all known moons – small gas giants' moons and Pluto's S/2011 P 1 moon are not shown.
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
