Ekmes

	Ekmes; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Mesar; Paridae
Släkte	Gråmesar; Baeolophus
Art	Ekmes; B. inornatus
Vetenskapligt namn
	§ Baeolophus inornatus
Auktor	(Gambel, 1842)
Synonymer
	Parus inornatus; Kalifornisk gråmes;

Ekmes^[2] (Baeolophus inornatus) är en nordamerikansk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läten

Ekmesen är en stor (15-16 cm), enfärgat gråbrun mes med en kort tofs. Den är nästan identisk med blek gråmes och de båda behandlades fram tills nyligen som en och samma art. Ekmesen är i genomsnitt något mörkare och brunare. Lätena skiljer sig tydligare åt, där sången består av starka visslande fraser som "tjiboo tjiboo" och lätena tunna och ljusa toner följda av enkla hårda: "si si si chrr".^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Ekmesen återfinns i västra Nordamerika och delas upp i fyra underarter med följande utbredning:^[3]

Baeolophus inornatus inornatus – sydvästra Oregon söderut till södra Kalifornien (Santa Barbara County och Kern County)
Baeolophus inornatus affabilis – sydvästra Kalifornien (Ventura County) till norra Baja California
Baeolophus inornatus mohavensis – Little San Bernardino Mountains i södra Kalifornien
Baeolophus inornatus cineraceus – Cape-distriktet i södra Baja California

Ekmes och blek gråmes behandlades tidigare som en och samma art.

Släktestillhörighet

Tidigare inkluderades arterna i Baeolophus i släktet Parus men efter jämförande genetiska och morfologiska studier^[6] behandlar idag de flesta auktoriteter Baeolophus som ett distinkt släkte.

Levnadssätt

Ekmesen hittas som namnet avslöjar i öppen ekskog och närliggande träd. Den ses vanligen i par eller små familjegrupper, på jakt efter frön och insekter. Fågeln häckar från slutet av mars till mitten av juli och lägger endast en kull. Paren håller ihop livet ut och reviren hävdas året runt. Arten är huvudsakligen stannfågel.^[5]^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Baeolophus inornatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Oak Titmouse (Baeolophus inornatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59881 19 maj 2019).
^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 319. ISBN 0-679-45120-X
^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ekmes.
Bilder & media
Wikispecies har information om Baeolophus inornatus.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Baeolophus inornatus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[hbw-4] [a b] Gosler, A. & Clement, P. (2019). Oak Titmouse (Baeolophus inornatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59881 19 maj 2019).

[Sibley-5] [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 319. ISBN 0-679-45120-X

[Gill-6] Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Navigation

Navigering

Temaportaler