Mesar
Mesar | |
Talgoxe (Parus major) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Mesar Paridae |
Vetenskapligt namn | |
§ Paridae | |
Utbredning | |
Synonymer | |
|
Mesar (Paridae) är en familj av små tättingar som häckar på norra halvklotet och i Afrika.
Utseende och beteende
Mesarna är till större delen små kompakta skogslevande arter som ofta har en kort, rak och konisk näbb med små fjäderklädda näsöppningar. De häckar i hål och lägger vitspräckliga ägg. Många av arterna inom familjen är mycket anpassningsbara med en varierad föda som bland annat består av olika sädesslag och insekter. Många av arterna finns i människans närhet och de arter som är stannfåglar ses ofta vid fågelbord. Många arter har visat sig vara läraktiga och opportunister i sitt val av föda.
Systematik
Mesarna bildar en klad med pungmesar (Remizidae), den nyskapade familjen feflugsnappare (Stenostiridae) och afrikanska hyliotor (Hyliotidae). Tillsammans utgör de systergrupp till överfamiljen Sylvioidea med gamla världens sångare, men också bland annat lärkor och svalor. Det råder delade meningar om mesar med släktingar bör ingå i Sylvioidea eller forma en egen överfamilj, Paroidea.
Ibland har även stjärtmesarna och pungmesarna förts till familjen mesar, men idag behandlas de som två egna familjer. Genetiska studier visar att pungmesar är nära släkt med mesarna, medan stjärtmesarna står nära lövsångare och cettisångare. DNA-studier har också visat att den lilla asiatiska arten brandkronad mes snarare är en basal medlem av familjen än en pungmes som man länge trott.[1] Dels är, mer uppseendeväckande, den asiatiska fågeln markhackare (Pseudopodoces humilis), tidigare behandlad som en liten kråkfågel, egentligen en mes, faktiskt nära släkt med talgoxen i Parus.[2]
Merparten av arterna inom denna familj tillhörde tidigare släktet Parus, som är en av de största fågelsläktena med ett 50-tal arter och åtskilliga hundra underarter.[3] Denna familj har nu splittrats upp i ett större antal släkten. Molekylära analyser har visat att släktet Parus består av sex härstamningslinjer, klader, vilka är: blåmesar (Cyanistes), äkta mesar (Parus), gråmesar (Baeolophus), tofsmesar (Lophophanes), svartmesar (Periparus) och titor (Poecile).[3][2]
Vidare studier[4] har lett till att de östasiatiska mesarna i Periparus lyfts ut till Pardaliparus och samurajmesen med släktingar i Poecile lyfts ut till Sittiparus. För att visa på markhackarens särart genom att behålla den i ett eget släkte har också Parus delats upp ytterligare, de afrikanska mesarna i Melaniparus och de asiatiska gyllenmesarna med släktingar i Machlolophus.
Släkten och arter
- Cephalopyrus – brandkronad mes
- Sylviparus – grönmes
- Melanochlora – sultanmes
- Svartmesar (Periparus)
- Pardaliparus – inkluderas ofta i Periparus
- Mandarinmes (Periparus venustulus)
- Praktmes (Periparus elegans)
- Palawanmes (Periparus amabilis)
- Tofsmesar (Lophophanes)
- Tofsmes (Lophophanes cristatus)
- Grå tofsmes (Lophophanes dichrous)
- Gråmesar (Baeolophus)
- Tygelmes (Baeolophus wollweberi)
- Ekmes (Baeolophus inornatus)
- Blek gråmes (Baeolophus ridgwayi)
- Östlig gråmes (Baeolophus bicolor)
- Svartkronad gråmes (Baeolophus atricristatus)
- Sittiparus
- Vitpannad mes (Sittiparus semilarvatus)
- Taiwanmes (Sittiparus castaneoventris) – nyligen urskild art
- Samurajmes (Sittiparus varius)
- Izumes (Sittiparus owstoni) – nyligen urskild art
- Iriomotemes (Sittiparus olivaceus) – nyligen urskiljd art
- Titor (Poecile)
- Vitbrynad mes (Poecile superciliosus)
- Balkanmes (Poecile lugubris)
- Kanelmes (Poecile davidi)
- Entita (Poecile palustris)
- Hyrkanmes (Poecile hyrcanus)
- Sikangtita (Poecile hypermelaenus)
- Talltita (Poecile montanus)
- Sichuanmes (Poecile weigoldicus)
- Karolinatita (Poecile carolinensis)
- Amerikansk talltita (Poecile atricapillus)
- Bergtita (Poecile gambeli)
- Mexikansk tita (Poecile sclateri)
- Lappmes (Poecile cinctus)
- Kanadames (Poecile hudsonicus)
- Rostmes (Poecile rufescens)
- Blåmesar (Cyanistes)
- Pseudopodoces – markhackare
- Talgoxar (Parus)
- Talgoxe (Parus major)
- Östlig talgoxe (Parus minor)
- Grå talgoxe (Parus cinereus)
- Orienttalgoxe (Parus monticolus)
- Machlolophus
- Vitnackad mes (Machlolophus nuchalis)
- Gulmes (Machlolophus holsti)
- Himalayagyllenmes (Machlolophus xanthogenys)
- Indisk gyllenmes (Machlolophus aplonotus)
- Östlig gyllenmes (Machlolophus spilonotus)
- Melaniparus
- Savannmes (Melaniparus guineensis)
- Vitvingad mes (Melaniparus leucomelas)
- Sotmes (Melaniparus niger)
- Namibmes (Melaniparus carpi)
- Vitbukig mes (Melaniparus albiventris)
- Vitryggig mes (Melaniparus leuconotus)
- Skiffermes (Melaniparus funereus)
- Rostbukig mes (Melaniparus rufiventris)
- Finkmes (Melaniparus fringillinus)
- Gräddbukig mes (Melaniparus pallidiventris)
- Ruwenzorimes (Melaniparus fasciiventer)
- Somaliames (Melaniparus thruppi)
- Miombomes (Melaniparus griseiventris)
- Akaciames (Melaniparus cinerascens)
- Kapmes (Melaniparus afer)
Se även
Källor
- ^ Tietze, D.T., and U. Borthakur (2012), Historical biogeography of tits (Aves: Paridae, Remizidae), Org. Divers. Evol. 12, 433-444.
- ^ [a b] Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
- ^ [a b] Lennart Nilsson, Hur många Cyanistes caeruleus har du i din trädgård?, Vår Fågelvärld, nr.8, 2005
- ^ Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.
- ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi : 10.14344/IOC.ML.10.1.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Mesar.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Dibyendu Ash, Licens: CC BY-SA 4.0
The species Sultan Tit had been photographed during the bird photography tour of GoingWild LLP in Mahananda Wildlife Sanctuary at Darjeeling in that state of West Bengal in India.
(c) Photo by Laitche, CC BY-SA 4.0
Varied tit at Tennōji Park in Osaka.
Författare/Upphovsman: Francesco Veronesi from Italy, Licens: CC BY-SA 2.0
Fire-capped Tit Cephalopyrus flammiceps, Bhutan
Författare/Upphovsman: sighmanb, Licens: CC BY 2.0
A favourite endemic of ancient Caledonian pine forest
Distribution of the family Paridae Large plain-grey map of world created by adapting Image:LocationSouthAmerica.png. Previous image uploaded by User:UserLogin now at Image:LocationWorld (green, small).png.
Författare/Upphovsman: Derek Keats from Johannesburg, South Africa, Licens: CC BY 2.0
Southern Black Tit Melaniparus niger ravidus, at Marakele National Park, Limpopo, South Africa
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Dlanglois antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0
Description: Black-capped Chickadee (Parus atricapillus or Poecile atricapillus)
- Location: Greater Madawaska Township, Ontario, Canada
- Date: 2005-12-19
- Source: picture taken by Danielle Langlois
- Licence: Released under GFDL and Creative Commons licenses by the photographer
Författare/Upphovsman: nottsexminer, Licens: CC BY-SA 2.0
Latin name Periparus ater
Family Tits (Paridae)
Overview Not as colourful as some of its relatives, the coal tit has a distinctive grey...
Where to see them Woodland, especially conifer woods, parks and gardens.
When to see them All year round.
What they eat
Insects, seeds and nuts.Författare/Upphovsman: Juan Emilio from Las Palmas de Gran Canaria, España, Licens: CC BY-SA 2.0
Herrerillo canario – Cyanistes teneriffae hedwigii