Nordamerika

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Nordamerika

Area: Folkmängd: Antal stater: Autonoma regioner: Högsta punkt: Lägsta punkt:	24 709 000 km² 528 720 588 (2008) 23 18 Denali 6 194 m ö.h. Death Valley 86 m u.h
Stater
Antigua och Barbuda  Bahamas  Barbados  Belize  Costa Rica  Dominica  Dominikanska republiken  El Salvador  Grenada  Guatemala  Haiti  Honduras	Jamaica  Kanada  Kuba  Mexiko  Nicaragua  Panama  Saint Kitts och Nevis  Saint Lucia  Saint Vincent och Grenadinerna  Trinidad och Tobago  USA
Stater som har delar av ytan i Nordamerika
Danmark  Frankrike  Nederländerna
Särskilda områden Amerikanska Jungfruöarna (USA) Anguilla (Storbritannien) Aruba (Nederländerna) Bermuda (Storbritannien) Bonaire (Nederländerna) Brittiska Jungfruöarna (Storbritannien) Caymanöarna (Storbritannien) Clippertonön (Frankrike) Curaçao (Nederländerna)  Grönland (Danmark)  Guadeloupe (Frankrike)  Martinique (Frankrike) Montserrat (Storbritannien) Navassaön (USA) Puerto Rico (USA) Saba (Nederländerna) Saint-Barthélemy (Frankrike) Saint-Martin (Frankrike) Sint Eustatius (Nederländerna) Sint Maarten (Nederländerna) Saint-Pierre och Miquelon (Frankrike)  Turks- och Caicosöarna (Storbritannien) Största städer: Mexico City New York Los Angeles Chicago Toronto

Nordamerika är en världsdel som omfattar den norra delen av dubbelkontinenten Amerika. Den angränsas i norr av Norra ishavet, i öst av Atlanten, i sydöst av Karibiska havet och i syd och i väster av Stilla havet. Landavgränsningen i söder växlar, vilket gör att Mexiko och Centralamerika inkluderas i varierande utsträckning.

Nordamerika täcker en yta på 24,5 miljoner kvadratkilometer, eller ungefär 4,8 % av jordens yta (inkluderar Mexiko och Centralamerika). År 2008 beräknades dess befolkning till omkring 529 miljoner invånare. Nordamerika är världens till ytan tredje största världsdel, efter Asien och Afrika, och den fjärde befolkningsmässigt, efter Asien, Afrika och Europa. Världsdelen har två ursprungsbefolkningar, indianer och inuiter.

Geopolitiskt refererar "Norra Amerika" ofta till Kanada och USA tillsammans med Grönland och Bermuda, medan Centralamerika, inklusive Mexiko, utgör det nordamerikanska fastlandet söder om USA. Västindien inkluderar normalt samtliga öar i Karibiska havet. Termen Mellanamerika används ibland synonymt med Centralamerika, ibland som samlingsterm för Mexiko, Centralamerika och Karibien.

Från ett lingvistiskt och sociopolitiskt perspektiv grupperas ofta USA, Kanada och de andra engelsktalande områdena i Amerika (Belize, Guyana och engelska Karibien) under namnet Angloamerika. Surinam är det enda landet på dubbelkontinenten där nederländska talas. Resterande länder i Nord- och Sydamerika, inklusive det mesta av Västindien, där romanska språk talas, kallas Latinamerika.

Termen Nordamerika betyder olika saker för olika människor och beroende på sammanhang. Termen uppfattas oftast som syftande på enbart USA och Kanada, speciellt av personer som bor i dessa länder, och exkluderar då såväl Mexiko som länder i Centralamerika. I andra fall inkluderar termen något eller några av de andra länderna, men då enbart om sammanhanget gör klart att de är inkluderade. Ett exempel är handelsblocket NAFTA, som inkluderar Mexiko. Kanadensare och amerikaner talar ofta om en kollektiv "nordamerikansk kultur", som enbart beskriver kontinentens anglofona områden.

Dessa betydelsenyanser beror troligen på att USA och Kanada både kulturellt och ekonomiskt är mer lika varandra än resten av Nordamerika. Mexikaner brukar dock protestera mot detta användande, då de är medlem i NAFTA och geografiskt ligger i Nordamerika. Centralamerikaner är dock oftast nöjda med att kallas centralamerikaner, mycket då de har en gemensam historia, och de många försök till internationell integration där Mexiko oftast inte varit inblandat.^[1]

Geografiskt går gränsen mellan Nordamerika och Asien genom Berings sund, medan gränsen till Sydamerika går genom dubbelkontinentens smalaste del, Panamanäset. Geologiskt går dock gränsen mellan den nordamerikanska kontinentalplattan och den eurasiska kontinentalplattan en bit in i nordöstra Sibirien, medan gränsen till den sydamerikanska kontinentalplattan går vid Tehuantepecnäset. Området mellan Tehuantepecnäset och Panamanäset, Centralamerika är alltså geologiskt en del av Sydamerika. Av geopolitiska skäl brukar Centralamerika och hela landet Panama hänföras till Nordamerika. Grönland ligger geografiskt och geologiskt i Nordamerika, men anses politiskt inte vara en del av kontinenten.

Gränsen mellan nordamerikanska kontinentalplattan och stillahavsplattan går delvis på land och kallas San Andreasförkastningen. Den är en ökänd källa till jordbävningar i Kalifornien.

Världsdel	Territoriets namn	Yta (km²)	Befolkning (uppskattning 2008)	Befolkningstäthet (per km²)	Huvudstad
Karibien[2]	Amerikanska Jungfruöarna (USA)	347	110 000	317,0	Charlotte Amalie
	Anguilla (Storbritannien)	91	15 000	164,8	The Valley
	Antigua och Barbuda	442	88 000	199,1	Saint John's
	Aruba (Nederländerna)[3]	180	107 000	594,4	Oranjestad
	Bahamas	13 943	342 000	24,5	Nassau
	Barbados	430	256 000	595,3	Bridgetown
	Bonaire (Nederländerna)	294	17 408	59	Kralendijk
	Brittiska Jungfruöarna (Storbritannien)	151	23 000	152,3	Road Town
	Caymanöarna (Storbritannien)	264	56 000	212,1	George Town
	Curaçao (Nederländerna)	444	142 180	309	Willemstad
	Kuba	109 886	11 204 000	102,0	Havanna
	Dominica	751	67 000	89,2	Roseau
	Dominikanska republiken	48 671	10 090 000	207,3	Santo Domingo
	Grenada	344	104 000	302,3	Saint George's
	Guadeloupe (Frankrike)	1 705	465 000	272,7	Basse-Terre
	Haiti	27 750	10 033 000	361,5	Port-au-Prince
	Jamaica	10 991	2 719 000	247,4	Kingston
	Martinique (Frankrike)	1 128	405 000	359,0	Fort-de-France
	Montserrat (Storbritannien)	102	6 000	58,8	Plymouth; Brades[4]
	Navassaön (USA)	5	—	—	—
	Puerto Rico (USA)	8 870	3 982 000	448,9	San Juan
	Saba (Nederländerna)	13	1 991	150	The Bottom
	Saint-Barthélemy (Frankrike)	21	8 450	402,4	Gustavia
	Saint Kitts och Nevis	261	52 000	199,2	Basseterre
	Saint Lucia	539	172 000	319,1	Castries
	Saint-Martin (Frankrike)	53	36 824	700	Marigot
	Saint Vincent och Grenadinerna	389	109 000	280,2	Kingstown
	Sint Eustatius (Nederländerna)	21	3 897	190	Oranjestad
	Sint Maarten (Nederländerna)	34	37 429	1 146	Philipsburg
	Trinidad och Tobago[3]	5 130	1 339 000	261,0	Port of Spain
	Turks- och Caicosöarna (Storbritannien)	948	33 000	34,8	Cockburn Town
Centralamerika	Belize	22 966	307 000	13,4	Belmopan
	Clippertonön (Frankrike)	1,7	—	—	—
	Costa Rica	51 100	4 579 000	89,6	San José
	El Salvador	21 041	6 163 000	293,0	San Salvador
	Guatemala	108 889	14 027 000	128,8	Guatemala City
	Honduras	112 492	7 466 000	66,4	Tegucigalpa
	Nicaragua	130 373	5 743 000	44,1	Managua
	Panama[3]	75 417	3 454 000	45,8	Panama City
Nordamerika	Bermuda (Storbritannien)	54	65 000	1 203,7	Hamilton
	Kanada	9 984 670	33 573 000	3,4	Ottawa
	Grönland (Danmark)	2 166 086	57 000	0,026	Nuuk
	Mexiko	1 964 375	112 322 757	57,1	Mexico City
	Saint-Pierre och Miquelon (Frankrike)	242	6 000	24,8	Saint-Pierre
	USA[5]	9 629 091	314 659 000	32,7	Washington, D.C.
Totalt		24 500 995	541 720 440	22,9

Avsnittet beskriver naturen i Norra Amerika och Mexiko.

Nordamerikas flora karakteriseras i synnerhet i norden av en stor likhet med gamla världens, beroende på närheten till Asien och den forna landförbindelsen med Europa. En iögonenfallande olikhet med Europas är den vida större artrikedomen i Amerika. De nordeuropeiska skogarna består av knappt 40 inhemska trädarter, de amerikanska av cirka 400. Antalet ekarter är i Europa 20, i Förenta staterna 40 och i Mexiko 50. Arterna av barrträd finns i Europa knappt mer än 10, i Nordamerika 30 eller 40. I den nordamerikanska skogen finns nästan alla Europas skogsträd, men dessutom ett stort antal arter, som är främmande i Europa, bland annat hickoryträden (Carya) med 7 arter, magnoliorna med likaledes 7 arter, tulpanträdet (Liriodendron tulipifera), douglas (Pseudotsuga menziesii) med flera. De båda senare samt Kustgran (Abies grandis), Jättetuja (Thuja plicata) och sockertallen (Pinus lambertiana) med sina över 100 meter höga och flera meter tjocka stammar visa även vilka väldiga former nordamerikanska träd ibland kan få.

Underskogen är rikt utvecklad och består ofta av växter med originella blad och lysande blommor, såsom Rhododendron, slingerväxter, orkidéer och ormbunkar.

Den tropiska floran förekommer i Nordamerika bara i Mexikos kustland och i södra Florida, på det senare stället egentligen en kustträskflora, som förnämligast karakteriseras genom stora mangroveskogar. I övrigt står den mycket nära Antillernas flora, liksom är Mexikos växtvärld nära ansluten till Sydamerikas. Subtropisk är däremot den mexikanska höglandsfloran, som i norr går till 30° n. br. Den kännetecknas av alltid gröna ekar, lagerväxter, myrtnar, anoner och epifytiska orkidéer. Av palmer påträffas bara familjen Chamaedorea i större mängd. Det förekommer även kaktusarter, agaver, yucca och andra växter, som har förmåga att uthärda lång torka. Subtropisk är också floran i området Louisiana-Virginia, som bland annat är rikt på stora barrskogar med många arter. Den viktigaste kulturväxten är bomull, dessutom i mindre omfattning sockerrör, ris och majs.

Präriefloran består övervägande av gräs, men blandas mot öster alltmer med träd och skog. De viktigaste gräsen är grammagräset (Bouteloua oligostachya), buffelgräset (Bouchloë dactyloides), bunchgräset (Festuca scabrella), narrhöet (Panicum capillare), kanariegräset (Phalaris arundinacea) med flera. Gräsväxtens utveckling är beroende av fuktighetsmängden. Gräsmattan har efter kolonisationen fått en ny karaktär genom de många europeiska arter, som utbredd sig.

Floran kring Hudsonfloden utmärker sig därigenom, att barrträden får överhand över lövträden. Den arktiska floran på tundran karakteriseras framför allt genom sin rikedom på lavar och bildar på detta sätt en skarp motsats till den sibiriska mosstundran.

Den Nordamerikanska djurvärlden betecknas ofta som den nearktiska regionen. Den kan delas i 4 subregioner.

• Klippiga bergens subregion går från mexikanska golfens norra kustlinje till Kanada samt från 97° västlig längd till Sierra Nevada. Större rovdjur är puman, rödlo (Lynx rufus), den väldiga grizzlybjörn (Ursus arctos horribilis), nordamerikansk grävling (Taxidea taxus), prärievargen (Canis latrans) och präriekatträven (Vulpes velox) och flera skunkarter. Av idisslare den i det närmaste utrotade bisonoxen, gaffelantilopen, tjockhornsfåret (Ovis canadensis) och snögeten (Oreamnos americanus). Mycket talrikt representerade är gnagarna, exempelvis präriehundar av släktet Cynomys, jordekorrar av släktet Tamias, känguruspringmöss (Dipodomys) samt flera mössarter. Fågelfaunan är jämförelsevis fattig. Kräldjur finns många, bland annat de omtalade skallerormar (Crotalus).
• Den kaliforniska subregionen som går längs Stilla havet upp till Puget Sound har de flesta djurformer lika med Klippiga bergen, men dock flera egna, som Nordamerikansk flodutter (Lontra canadensis), nordamerikansk opossum (Didelphis virginiana), samt i kustlinjens närhet havsuttern (Enhydra lutris) och det kaliforniska sjölejonet (Zalophus californianus). I hela Kalifornien räknar man i allt 120 däggdjursarter, inklusive 50 gnagare, 27 köttätare och 16 flädermöss. Fågelvärlden är rikare än i förstnämnd region, med omkring 350 arter, bland annat den kalifornienkondoren (Gymnogyps californianus) och många kolibriarter, av vilka rostkolobrin (Selasphorus rufus) förekommer ända till Alaska. Reptilerna är ungefär desamma som i det östliga området. Av fiskar är 240 arter kända, de flesta är laxfiskar eller karpfiskar.
• Den alleghaniska subregionen från Mexikanska viken till Saint Lawrence River, utan bestämd gräns mot Klippiga bergens region (omkring 97° västlig längd), har många av de djurformer, som finns i den västligare regionen. Som karakteristiska däggdjur kan framhållas rödlo (Lynx rufus), gråräven (Urocyon cinereoargenteus), rödräven (Vulpes vulpes), skunkar, tvättbjörnen, svartbjörnen (Ursus americanus), flera slags flädermöss och ekorrar, snöskoharen, bävern, bisam (Ondatra zibethicus), många slags möss, en opossum (Didelphys virginiana) och flera underarter av kronhjorten som kallas wapiti.

Inflytandet från gamla världen framträder särskild inom däggdjurens klass. Den mycket rika fågelvärlden liknar mindre Asiens och Europas, mera däremot Central- och Sydamerikas. I södra delen förekommer många kolibriarter. Av trastarnas släkte är talrikast vandringstrast (Turdus migratorius), härmfågeln (Mimus polyglottos) och grå kattfågeln (Dumetella carolinensis). Fram till början av 1900-talet fanns vandringsduvan (Ectopistes migratorius) i stora skaror men arten utrotades snabbt. Av vattenfåglar finns många flamingor samt gäss och pelikaner. Reptilernas fauna är mindre rik än fågelfaunan. Även här finns skallerormar, sköldpaddor av flera arter och mississippialligator (Alligator mississippiensis).

• Den arktiska subregionen är i avseende på djur och växter bara en del av den circumpolara zonen och har ungefär samma former som de andra arktiska trakterna. Isbjörn, fjällräv, myskoxe, polarhare (Lepus arcticus) och snöripa är karakteristiska djurformer på landet. I havet förekommer olika sälar, valar och alkor.

• Amerikas historia
• Nordamerikas historia
• nordamerikansk idrott
• Laurentia

• Amerika: Växtvärlden i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
• Amerika: Djurliv i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)