Brunsångare

	Brunsångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Lövsångare; Phylloscopidae
Släkte	Phylloscopus
Art	Brunsångare; P. fuscatus
Vetenskapligt namn
	§ Phylloscopus fuscatus
Auktor	Blyth, 1842

Brunsångare^[2] (Phylloscopus fuscatus) är en liten asiatisk tätting i familjen lövsångare (Phylloscopidae) som tidigare ingick i familjen sångare (Sylviidae).^[3] Den häckar i sanka områden i Sibirien och östra Asien. Vintertid flyttar den till Sydostasien, men under flyttningen hittas felflygande individer återkommande i Europa. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

Brunsångaren blir upp till 10,5–12 centimeter och påminner om gransångaren, både till form och teckning, men kan även i vissa vinklar påminna om gärdsmygen. Brunsångaren har mörkt gråbrun färg på ovansidan, beigefärgat bröst och vit undergump. Näbben är tunn och spetig med lite rödbrunt på näbbroten. Den har ett långt ljust ögonbrynsstreck samt ett mörkt ögonstreck. Hjässan är färgad som ryggen. Könen är lika, dock är ungfåglarna mer olivfärgade ovan.

Sången är ett monotont visslande, locklätet är ett ärtsångarlikt smackande teck.

Utbredning och systematik

Brunsångare är en flyttfågel som häckar i Sibirien och östra Asien och övervintrar i sydöstra Asien. Artens inre systermatik är omstridd. Tongivande internationella auktoriteterna Clements m.fl. och International Ornithological Congress (IOC) delar in den i två underarter med följande utbredning:^[3]^[4]

Phylloscopus fuscatus fuscatus – Sibirien till Mongoliet och västra Kina, vintertid till Indien och Indokina
Phylloscopus fuscatus robustus – norra Kina söder om Gobiöknen till norra Sichuan, vintertid till Indokina

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) anses den istället vara monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.^[5] Även svenska BirdLife Sverige följer denna indelning.^[6]

Taxonet weigoldi som idag kategoriseras som underart till sotsångaren (P. fuligiventer) har tidigare betraktats tillhöra brunsångaren, liksom taxonet tibetanus. Dessa två arter är relativt nära släkt och skildes åt för mellan 3,1 och 5,1 miljoner år sedan. Tillsammans utgör de genetiskt en systergrupp till en klad bestående av dvärgsångare (P. neglectus), lidsångare (P. subaffinis), lövsångare (P. trochilus) och gransångarkomplexet.^[7]

Familjetillhörighet

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.^[8] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Förekomst utanför utbredningsområdet

Trots avståndet till häckningsområdet är brunsångaren är en regelbunden gäst i Europa, framför allt i Storbritannien och Nederländerna.^[9] De flesta ses från slutet av oktober och in i november, men vissa har påträffats även i december och har även noterats övervintra.^[9] Den har även setts i Alaska och Kalifornien i USA.^[10]

Brunsångaren i Sverige

Brunsångaren är en sällsynt men årlig gäst i Sverige med sammanlagt uppemot 200 fynd, den absoluta majoriteten från oktober månad. Den påträffas ofta i bestånd med ogräs och i öppen terräng med buskage.^[11] Den första brunsångaren upptäcktes i oktober 1968 i Ottenby.^[12] Hösten 2020 gjordes över hela 30 fynd av arten.^[12]

Ekologi

Brunsångaren är som flertalet sångare insektsätare, men kan också äta annat, exempelvis bär. Den bygger sitt bo i vide och låga buskar på myrar och sanka ängar i tajgaområdet. Den lägger vanligtvis fem till sex ägg.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som lokalt vanlig.^[13]

Taxonomi och namn

Brunsångaren beskrevs som art av Edward Blyth 1842, under protonymet Phillopneuste fuscata, baserat på ett typexemplar från i närheten av Calcutta, Indien. Det vetenskapliga artnamnet fuscatus är latin och betyder "mörk".^[14]

Referenser

Noter

^ [a b c] BirdLife International 2012 Phylloscopus fuscatus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031.
^ Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 337. ISBN 0-679-45120-X
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
^ [a b] Brunsångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.
^ The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, red.) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. red.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2022-01-01.

Källor

Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 306-307

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör brunsångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om brunsångare.
Artförteckning
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2012 Phylloscopus fuscatus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[hbwp-5] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575

[BirdLife-6] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[Alström-7] Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031.

[8] Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.

[Mitchell-9] [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[Sibley-10] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 337. ISBN 0-679-45120-X

[Fågelguiden-11] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9

[rk-12] [a b] Brunsångare, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[13] Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.

[14] The Key to Scientific Names (J. A. Jobling, red.) i Birds of the World (S. M. Billerman et al. red.), Cornell Laboratory of Ornithology, Ithaca. Hämtad 2022-01-01.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

Navigation

Navigering

Temaportaler