Svenskt bistånd

Sveriges bistånd till världen inom alla sektorer
Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem. Källa: EU:s rådsekretariat[1] *) Baserat på BNI-prognos. Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem. Källa: openaid.se, Sveriges bistånd till världen via alla organisationer inom alla sektorer år 1998 till 2022.[2]

Svenskt bistånd är bistånd som ges bilateralt, det vill säga från stat till stat, multilateralt till internationella organisationer såsom FN och Världsbanken, samt bistånd som ges av organisationer i det civila samhället. För varje land eller region där Sverige är involverat med bistånd görs en samarbetsstrategi (landstrategi). Den övergripande myndigheten för svenskt bistånd är Sida som förmedlar allt bilateralt bistånd och även en stor del av det multilaterala. Dessutom förmedlar Utrikesdepartementet (UD) en del av det multilaterala biståndet.^[3] Det svenska biståndet har haft ett enprocentsmål, liksom biståndet från Norge och Luxemburg, och har därför legat på omkring en procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Dessa tre länder har därmed turats om att ge världens högsta statliga bistånd, räknat som andel av BNI.^[4][5]

Utöver det statliga biståndet skänkte privatpersoner i Sverige över 9,3 miljarder kronor till organisationer med välgörande ändamål via 90-konton år 2021.^[6] Dessutom gav myndigheter, organisationer och företag 10,8 miljarder kronor till välgörande ändamål via 90-konton. Många med utländsk bakgrund skänker stora belopp tillbaka till släktingar i hemlandet, så kallad remittans.

Historik

Sveriges biståndshistoria inleddes i mitten av 1800-talet med så kallat missionsbistånd till Abessinien (nuvarande Etiopien). Några viktiga årtal i biståndshistorien sedan dess är:

• 1952, då "Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade områden" bildades.
• 1962, då biståndspropositionen 1962:100 röstades igenom. Något som under lång tid kom att bestämma inriktningen på Sveriges bistånd.
• 1975, då biståndet kom upp i en procent av BNP.
• I början av 1980-talet, då strukturanpassningsprogrammen kom igång och Sverige deltog i finansieringen. Programmen kritiserades dock häftigt.
• I början av 1990-talet, då biståndet till Östeuropa utökades kraftigt.
• 2006 och framåt, då biståndet kom att ändras radikalt under Gunilla Carlssons ledning som biståndsminister i Regeringen Reinfeldt.
• Sedan slutet av 2010-talet används en del av biståndsbudgeten till flyktingmottagning inom Sverige istället för till internationellt bistånd^[7][8]

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-01) Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Statligt svenskt bistånd

Från Sverige förmedlas det statliga biståndet i första hand av Utrikesdepartementet och Sida. Sida samarbetar med en lång rad organisationer, varav en betydande del är ideella biståndsorganisationer, och myndigheter. Målet med det svenska biståndet är att "bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor". FN rekommenderar att alla rika länder skall ge minst 0,7% av sin BNP i bistånd till de minst utvecklade länderna. Sverige är ett av de få länder som idag uppfyller målet.

Ungefär hälften av Sveriges bistånd förmedlas via internationella organ såsom EU, FN och Världsbanken och hälften via Sida. Under 2007 gav Sverige ca 30 miljarder kronor i bistånd.^[9]

Biståndsländer

Hösten 2007 bestämdes att biståndet ska fokusera på färre länder för att öka kvaliteten och effektiviteten i biståndet. 33 länder valdes ut för bistånd enligt nedan:

• Länder med vilka Sverige ska bedriva långsiktigt utvecklingssamarbete (12 st):
  • Afrika: Burkina Faso, Etiopien, Kenya, Mali, Moçambique, Rwanda, Tanzania, Uganda, Zambia
  • Asien: Bangladesh, Kambodja
  • Latinamerika: Bolivia

• Länder i konflikt- och/eller postkonfliktsituation med vilka Sverige ska bedriva utvecklingssamarbete (12 st):
  • Afrika: Burundi, DR Kongo, Liberia, Sierra Leone, Somalia, Sudan
  • Asien: Afghanistan, Östtimor
  • Mellanöstern: Irak, Västbanken-Gazaremsan
  • Latinamerika: Colombia, Guatemala

• Länder i Östeuropa med vilka Sverige ska bedriva reformsamarbete (9 st):
  • Europa: Albanien, Bosnien-Hercegovina, Georgien, Kosovo, Makedonien, Moldavien, Serbien, Turkiet, Ukraina

I vissa länder där det svenska biståndet fasas ut kommer fortfarande visst samarbete att ske.

• Utfasningsländer där Sverige ska bedriva selektivt samarbete (7 st):
  • Afrika: Botswana, Namibia, Sydafrika
  • Asien: Indien, Indonesien, Kina, Vietnam

• Utfasningsländer där relationerna främjas på annat sätt än via det bilaterala utvecklingssamarbetet (23 st):
  • Afrika: Angola, Elfenbenskusten, Malawi, Nigeria
  • Asien: Filippinerna, Laos, Mongoliet, Pakistan, Sri Lanka, Thailand
  • Latinamerika och Karibien: Chile, El Salvador, Haiti, Honduras, Nicaragua, Peru
  • Europa: Armenien, Azerbajdzjan, Kirgizistan, Montenegro, Tadzjikistan, Ryssland
  • Mellanöstern: Libanon

Förutom i dessa 33 länder används även biståndspengar till insatser för att stimulera mänskliga rättigheter och demokrati i en rad icke-demokratiska länder som till exempel Vitryssland och Zimbabwe.

På webbplatsen openaid.se kan man hitta öppen data för hur svenska biståndspengar fördelas på olika länder och projekt.

Svensk biståndsdebatt

Det råder enighet i Sveriges riksdag om att Sverige skall ge bistånd till andra länder. Dock finns skilda uppfattningar då det gäller nivå, utformning, inriktning med mera. Diskussionen handlar bland annat om enprocentsmålet, budgetstöd, korruption, Sida:s roll och huruvida bistånd skall ges till specifika länder eller ej. Under Gunilla Carlssons tid som biståndsminister i Regeringen Reinfeldt har biståndet förändrats kraftigt, inte minst genom att antalet mottagarländer har skurits ner drastiskt, och mycket av debatten sedan 2006 och framåt har handlat om denna förändring.^{[källa behövs]}

"Biståndsprojekten vi lärt oss av"

En expertjury har 2009 valt ut följande svenska biståndsprojekt som de som varit föremål för särskild debatt och som Sverige lärt mest av^[10].

Se även

• Lista över länder som får direkt svenskt statligt bistånd
• Svensk biståndsdebatt
• Enprocentsmålet
• Internationellt utvecklingssamarbete

Vidare läsning

• Ann-Marie Ekengren and Norbert Götz. “The One Per Cent Country: Sweden’s Internalisation of the Aid Norm.” Saints and Sinners: Official Development Aid and its Dynamics in a Historical and Comparative Perspective. Thorsten Borring Olesen, Helge Ø. Pharo, and Kristian Paaskesen (eds). Oslo: Akademika, 2013. 21–49.

Källor

• Utrikesdepartementets dokument "Ett fokuserat bilateralt utvecklingssamarbete"

Externa länkar

• Wikiquote har citat av eller om Svenskt bistånd.

  Citat