Utrikesdepartementet

Utrikesdepartementet
UnderordnadRegeringskansliet
OrganisationstypDepartement
Ledning00Maria Malmer Stenergard (M)
departementschef och Sveriges utrikesminister
00 Benjamin Dousa (M)
bistånds- och utrikeshandelsminister
00 Dag Hartelius
kabinettssekreterare
SäteArvfurstens palats
KommunStockholm
Organisationsnr202100-3831
Inrättad1791
InstruktionSFS 1996:1515 (lagen.nu)
Webbplatswww.ud.se
Tidigare namnKonungens kabinett för den utrikes brevväxlingen

Utrikesdepartementet (UD)[1] är ett departement inom Regeringskansliet med adress Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. Utrikesdepartementet ansvarar tillsammans med Utrikesrepresentationen för hanteringen av Sveriges förbindelser med andra länder. Beslut som gäller Sveriges utrikespolitik förbereds och samordnas. Det gäller såväl politiska frågor som till exempel handelsfrågor.

På Utrikesdepartementet sammanställs information om förhållanden som har betydelse för Sveriges utrikespolitik. På departementet formuleras också de handlingsalternativ som ligger till grund för regeringens ställningstaganden i utrikespolitiska frågor. Till utrikesförvaltningens uppgifter hör dessutom att ta tillvara enskilda svenska medborgares och organisationers intressen utomlands.

Historik

Utrikesdepartementet tillkom 1791, när Gustav III inrättade Konungens kabinett för den utrikes brevväxlingen. Då skapades i praktiken den organisation som 1840 formellt fick namnet Utrikesdepartementet.

Det är möjligt att tala om en utrikesförvaltning till funktionen så snart vi kan skönja en svensk central statsförvaltning, och det kan vi från slutet av 1200-talet. Under Gustav Vasa utvecklades kansliet till att bli det organ som hanterade och expedierade regeringsärenden. Med Gustav II Adolfs reformer på 1620-talet genomfördes en specialisering inom kansliet så att utrikesärenden fördelades på sekreterare allt efter land.

Chef för kansliet var rikskanslern. Han kan på sätt och vis betecknas som utrikesminister. Mer kända innehavare av denna tjänst är Axel Oxenstierna och Magnus Gabriel De la Gardie. Titeln ändrades under Karl XI:s tid till kanslipresident.

Under frihetstiden var kansliet indelat i olika expeditioner, bland annat en utrikesexpedition. Dessa kan ses som föregångare till departementen. Chef för respektive expedition var en statssekreterare. Kanslipresidenten var chef för kansliet. Under frihetstiden stärktes hans makt ytterligare. En av de kända innehavarna av posten var Arvid Horn.

Kabinettet

Gustav III genomförde omfattande förändringar av den centrala utrikesförvaltningen. Kungen övertog själv ledningen av utrikespolitiken och kom i praktiken att fungera som sin egen utrikesminister. De utrikes ärendena handlades inom kanslipresidentens kontor, vilket fick en allt mer självständig ställning direkt under kungen. Det var detta kontor som 1791 slutligen bröts ut ur kansliet och fick namnet Konungens kabinett för den utrikes brevväxlingen. Kabinettet ställdes under ledning av en kabinettssekreterare. Den förste kabinettssekreteraren av denna post hette Aron Isak Silfversparre.

Med 1809 års regeringsform förstärktes maktdelningsprincipen som hade börjat att införas med 1772 års regeringsform och Förenings- och säkerhetsakten från 1789. Kungen fick vid sin sida ett statsråd, vari bland annat ingick en utrikesstatsminister. Den förste var Lars von Engeström. Betecknande för den vikt kungen tillmätte utrikesfrågorna var att dessa föredrogs särskilt av utrikesministern med endast ett annat statsråd närvarande. Men också i detta nya samhällssystem behandlades utrikesärendena i kabinettet. Det bevarade i stort sett både organisation och verksamhetsform från den gustavianska tiden.

Departementet

Departementalreformen 1840 innebar för Utrikesdepartementet i praktiken enbart att kabinettet bytte namn till Utrikesdepartementet. I huvudsak bevarade det sin gamla ställning och sin organisation. Den viktiga förändringen var att utrikesstatsministern blev chef för departementet. Kabinettssekreteraren blev högste tjänsteman. Med reformen 1876 ändrades statsrådet så att Sverige fick en statsminister och departementschefen på Utrikesdepartementet fick titeln minister för utrikes ärendena. Den förste som innehade detta nya ämbete var Carl Fredrik Hochschild.

Utrikesdepartementet organiseras

UD huserar sedan år 1906 i Arvfurstens palats vid Gustav Adolfs torg i Stockholm.

År 1858 delades Utrikesdepartementet funktionellt in i fyra avdelningar: politiska, handels-, konsulats- och kamerala avdelningarna. Efter upplösningen av unionen med Norge ändrades organisationen 1906, då departementet flyttade in i Arvfurstens palats, och den politiska avdelningen avskaffades under ett antal år som sträckte sig bland annat över första världskriget. Detta försvårade en redan i och för sig besvärlig situation som kriget framkallat och erfarenheterna togs tillvara i nya organisationsförändringar 1919 och 1928. Det funktionella betraktelsesättet blev gällande i Sverige (medan i andra länder regional organisation, så kallade deskar, kunde förekomma) och departementet fick nu fyra avdelningar: politiska, rätts-, handels- och personalavdelningen.

Ett intressant tillskott från 1910-talet var pressbyrån, som markerade den vikt man började tillmäta relationerna till främst tidningar. Sin nuvarande utformning fick pressbyrån i stort sett 1938. Personalavdelningen omorganiserades 1963 och bytte namn till administrativa avdelningen. Samtidigt fick den en central förvaltningsfunktion för utlandsmyndigheterna. Den största förändringen under slutet av 1960-talet var handelsavdelningens sammankoppling med handelsdepartementet och biståndsavdelningens tillkomst 1970. I samband med Handelsdepartementets nedläggning 1982 skapades på nytt en utrikeshandelsavdelning.

Under 1996 genomgick Utrikesdepartementet sin största omorganisation sedan 1858. Då avskaffades den funktionella uppdelningen i en politisk avdelning, en biståndsavdelning och en handelsavdelning. I stället genomfördes en blandad så kallad desk- och funktionsorganisation. Nu finns särskilda geografiska enheter för Afrika söder om Sahara, Amerika, Asien och Oceanien, Mellanöstern och Nordafrika, Europeiska Unionen samt Östeuropa och Centralasien.

År 1997 lades alla departement samman till den sammanhållna myndigheten Regeringskansliet. Sammanslagningen har dock tagit lång tid att genomföra, och ännu 2007 agerade Utrikesdepartementet självständigt på många sätt vis-à-vis övriga departement[källa behövs].

Utrikesdepartementet är Regeringskansliets största departement med cirka 1 500 anställda, omkring tjugo procent av Regeringskansliets personal.

Kvinnor i UD

Diplomatyrket är ett traditionellt mansdominerat yrke och anställningen av tjänstemän var under en lång tid bestående av enbart män. Den 12 juli 1948 antog Utrikesdepartementet sin första kvinnliga attaché. Debutanten blev juristen Barbro Beer (född Selldén), född i Göteborg och uppväxt i Örebro.[2]

Året innan Beer antogs som attaché ansökte en socialdemokratisk kvinnlig politiker med goda kvalifikationer, men nekades. Motståndet till kvinnliga diplomater förklarades i många år med kvinnornas inkompetens att hantera berusade sjömän, framträda i uniform och slutligen inte kunna motstå de utländska männens charm, vilket i sin tur var en fara för statshemligheterna. Nästan tio år senare fick UD sin första kvinnliga ambassadör i Alva Myrdal, som i många år kämpat för en jämställd arbetsmarknad. 1957 beskrev Barbro Beer det omtalade motståndet som "knäckt".[3]

I de intervjuer som hölls med Barbro Beer ställdes det frågor om äktenskap och skapandet av en familj. I de tidskrifter som publicerades motiverades denna typ av frågor med normerna för det svenska hemmet, där diplomatmannens fru förväntades följa på utlandsresor och ambassadörsarbeten, så att diplomaten kunde arbeta medan kvinnan tog hand om barnen. Tanken på en kvinnlig diplomat var därmed normbrytande och för många otänkbart eftersom det skulle försvåra möjligheterna till ett familjeliv. I en intervju med Dagens Nyheter 1948 löd majoriteten av frågorna om detta, istället för om hennes arbete.[2]

1976 skrevs SFS:s jämställdhetsförordning. Arbetet skulle inrikta sig på att skapa en mer jämställd arbetsmarknad. Utrikesdepartementet granskades noggrant, många menade att de var värst i frågan. 28 år efter det att den första kvinnan blivit antagen hade endast två tillkommit. Detta skulle aktivt motverkas och expeditionschefen Dag Malm uttalade sig om att en kvinna kunde få förtur till vissa poster även om hon har något mindre kompetens än en manlig sökande. “För att bryta männens dominans på vissa poster kan man föredra en kvinna även om hon ligger något under den manliga sökanden i kompetens.” -Dag Malm i intervju med UD-kuriren.[4]

Jämställdhetsarbetet som påbörjades av UD 1976 började med en enkät som skickades ut till de arbetande. Ett av svaren på enkäten löd “Behandlas man som dum så blir man det.”[5] UD:s nya jämställdhetsgrupp påbörjade sitt arbete för att aktivt föra in fler kvinnor i attaché-yrket samt befordra fler kvinnor. Ett annat fokus låg i att anställa fler män i traditionellt kvinnodominerade yrken som biträdande.[5]

Fram mot 2000-talet blev UD fyllt av fler kvinnor och 2014 lanserades Sveriges feministiska utrikespolitik, den första av sitt slag. Utrikesdepartementet utgav i samband med detta Handbok Sveriges feministiska politik. I en undersökning 2017 var den procentuella könsfördelningen i de styrelser där den svenska staten utser ledamöterna 52% kvinnor och 48% män.[6]

Utlandsrepresentationen växer fram

När Sverige etablerade sig som en europeisk stormakt från början av 1600-talet uppkom alltmer behovet av en diplomatisk representation i utlandet. Det skedde vanligen genom speciella uppdrag till exempel i samband med freds- och förbundsförhandlingar. Men så småningom växte det också fram fasta beskickningar. Den första var ambassaden i Haag som tillkom redan 1614. Sveriges äldsta utlandsstation är dock generalkonsulatet i Hamburg, som leder tillbaka till 1570-talet, då man svarade för Sveriges postförbindelser med kontinenten. På den tiden var det vanligt att man också utnyttjade andra länders representanter som företrädare. Den mest kände är den holländske rättslärde Hugo Grotius, som på 1630- och 1640-talen företrädde Sverige i Paris.

Under frihetstiden och gustavianska tiden fick utlandsrepresentationen allt fastare former. Man närmade sig mer och mer en verklig diplomatisk karriär. Alltjämt uppfattades dock de diplomatiska tjänsterna som tillfälliga uppdrag. Om en diplomat hemkallades och inte hade någon ordinarie tjänst hemma, fick han så kallat rappelltraktamente.

En fast reglerad diplomatisk karriär och kontinuerlig representation på beskickningar utomlands blev det först under 1800-talet. Ett ökat internationellt utbyte tillsammans med det faktum att beskickningarna fick nya arbetsuppgifter gjorde det nödvändigt att bygga ut och förstärka den diplomatiska representationen.

Utlandsmyndigheterna är hybrider inom statsförvaltningen. Dessa är delvis självständiga myndigheter, då till exempel pass och annat utfärdas i myndighetens namn på delegation från Regeringskansliet, emedan utrikesmyndigheterna inte får föra Sveriges talan utan konsultation med departementet. En diskussion förs huruvida detta skall bestå eller om en uppdelning av departementet i en departementsdel och en verksdel skall komma till stånd.

Bilder

Bort från bara politik

Fram till 1800-talets mitt hade beskickningarna i huvudsak endast ägnat sig åt politik, det vill säga att förhandla om förbund och fred, att motarbeta motståndares intressen och att bedriva underrättelseverksamhet.

Vid mitten av 1800-talet införlivades det så kallade konsulatsväsendet i utrikesförvaltningen. Därmed följde i betydande utsträckning handelspolitiska och kommersiella ärenden, som förut hade handlagts av Kommerskollegium och konsulaten. Svenskarnas allt tätare resor och bosättning utomlands återspeglas också i ett ökat antal juridiska ärenden. Under 1900-talet har uppgiften att sprida information om Sverige och svenska förhållanden till en allt bredare utlandspublik fått stadigt ökad betydelse.

Sveriges biståndspolitik byggdes ut från början av 1960-talet. Från början var biståndskontoren en helt självständiga utlandsmyndigheter. Därefter har de steg för steg integrerats i ambassaderna.

Sveriges utlandsrepresentation var länge koncentrerad till Europa. Washington tillkom vid 1800-talets början, den i Tokyo ett sekel senare. Utbyggnaden av representationsnätet i transoceana länder började först efter andra världskriget.

Statsråd

Utrikesminister

Utrikesministern, som är statsråd och departementschef på Utrikesdepartementet, har historiskt haft olika ämbetstitlar:

  • 1809–1876: Statsminister för utrikes ärendena
  • 1876–1974: Minister för utrikes ärendena
  • 1975– : Statsråd och chef för Utrikesdepartement

Övriga statsråd på Utrikesdepartementet

NamnBildFödelseTillträdeFrånträdeDödPartiTitelRegeringKällor
 Dag Hammarskjöld29 juni 1905
i Jönköping
6 februari 19518 april 195318 september 1961
i Nordrhodesia (Zambia)
(opol)UtrikeshandelsministerErlander I
Erlander II
 Ulla Lindström15 september 1909
i Stockholm
4 juni 195428 december 196610 juli 1999
i Stockholm
(S)BiståndsministerErlander II
Erlander III
 Alva Myrdal31 januari 1902
i Uppsala
28 december 196631 oktober 19731 februari 1986
i Danderyd
(S)NedrustningsministerErlander III
Palme I
 Gertrud Sigurdsen11 januari 1923
i Tunaberg
31 oktober 19738 oktober 197627 mars 2015(S)BiståndsministerPalme I
 Ola Ullsten23 juni 1931
i Umeå
8 oktober 197618 oktober 197828 maj 2018(FP)Bistånds- och invandrarministerFälldin I
 Mats Hellström12 januari 1942
i Stockholm
1 januari 19839 oktober 1986(S)UtrikeshandelsministerPalme II
Carlsson I
 Lena Hjelm-Wallén14 januari 1943
i Sala
17 oktober 19854 oktober 1991(S)BiståndsministerPalme II
Carlsson I
 Anita Gradin12 augusti 1933
i Hörnefors
10 oktober 19864 oktober 1991(S)UtrikeshandelsministerCarlsson I
Carlsson II
 Ulf Dinkelspiel4 juli 1939
i Stockholm
4 oktober 19917 oktober 1994(M)UtrikeshandelsministerBildt
 Alf Svensson1 oktober 1938
i Tidan
4 oktober 19917 oktober 1994(KD)BiståndsministerBildt
 Mats Hellström12 januari 1942
i Stockholm
7 oktober 199422 mars 1996(S)UtrikeshandelsministerCarlsson III
 Pierre Schori14 oktober 1938
i Norrköping
7 oktober 199412 juni 1999(S)BiståndsministerCarlsson III
Persson
 Leif Pagrotsky20 oktober 1951
i Göteborg
7 oktober 199815 oktober 2002(S)HandelsministerPersson
 Maj-Inger Klingvall15 maj 1946
i Nyköping
14 september 199916 november 2001(S)Bistånds- och MigrationsministerPersson
 Jan O. Karlsson1 juni 1939
i Stockholm
7 januari 20024 oktober 2003(S)Bistånds- och MigrationsministerPersson
 Barbro Holmberg
(c) Johan Fredriksson, CC BY-SA 3.0
7 april 1952
i Stensele
10 oktober 20036 oktober 2006(S)MigrationsministerPersson
 Carin Jämtin3 augusti 1964
i Stockholm
10 oktober 20036 oktober 2006(S)BiståndsministerPersson
 Gunilla Carlsson11 maj 1963
i Höör
6 oktober 200617 september 2013(M)BiståndsministerReinfeldt
 Maria Borelius6 juli 1960
i Täby
6 oktober 200614 oktober 2006(M)HandelsministerReinfeldt
 Sten Tolgfors17 juli 1966
i Forshaga
24 oktober 20065 september 2007(M)HandelsministerReinfeldt
 Ewa Björling
(c) Johannes Jansson/norden.org, CC BY 2.5 dk
3 maj 1961
i Ekerö
12 september 20073 oktober 2014(M)HandelsministerReinfeldt
 Hillevi Engström15 april 1963
i Sollentuna
17 september 20133 oktober 2014(M)BiståndsministerReinfeldt
 Isabella Lövin3 februari 1963
i Helsingborg
3 oktober 201421 januari 2019(MP)Biståndsminister (2014-2016) Minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat (2016-2019)Löfven I
 Ann Linde4 december 1961
i Helsingborg
25 maj 201610 september 2019(S)EU- och handelsminister (2016-2019) Utrikeshandelsminister och minister med ansvar för nordiska frågor (2019)Löfven I
Löfven II
 Peter Eriksson3 augusti 1958
i Tranås
21 januari 201917 december 2020(MP)Minister för internationellt utvecklingssamarbeteLöfven II
 Anna Hallberg19 november 1963
10 september 201918 oktober 2022(S)utrikeshandelsminister och minister med ansvar för nordiska frågorLöfven II
Löfven III
Andersson
 Isabella Lövin3 februari 1963
i Helsingborg
17 december 20205 februari 2021(MP)Minister för internationellt utvecklingssamarbeteLöfven II
 Per Olsson Fridh
(c) Johan Fredriksson, CC BY-SA 3.0
27 juni 1981
i Helsingborg
5 februari 202130 november 2021(MP)Minister för internationellt utvecklingssamarbeteLöfven II
Löfven III
[8]
 Matilda Ernkrans12 mars 1973
i Hallsberg
30 november 202118 oktober 2022(S)BiståndsministerAndersson[9]
 Johan Forssell8 december 1979
i Kista
18 oktober 202210 september 2024(M)Bistånds- och utrikeshandelsministerKristersson
 Benjamin Dousa5 december 1992
i Kista församling
10 september 2024(M)Bistånds- och utrikeshandelsministerKristersson
NamnBildFödelseTillträdeFrånträdeDödPartiTitelRegeringKällor

Kabinettssekreterare och statssekreterare

Kabinettssekreterare

Den högste chefstjänstemannen inom UD kallas för kabinettssekreterare, och motsvaras inom andra departement och hos andra ministrar av statssekreterare. Orsaken till den annorlunda titeln på UD är att då ’’Konungens kabinett för den utrikes brevväxling’’ inrättades så fick dess chef titeln kabinettssekreterare. Denna titel behölls även efter departementalreformen 1840.[10]

Statssekreterare på Utrikesdepartementet sedan 2006

För det fall andra ministrar är placerade på Utrikesdepartementet så har dessa som regel en egen statssekreterare.

Chefstjänstemän

Under den politiska ledningen leds arbetet av utrikesråden, expeditionschefen och rättschefen, de så kallade chefstjänstemännen. Antalet utrikesråd har varierat, idag finns ett för politiska frågor (under utrikesministern), ett för utvecklingsfrågor (under biståndsministern) och ett för utrikeshandelsfrågor (under utrikeshandelsministern).

Se lista över personer som tjänstgjort som utrikesråd

Myndigheter

Ansvarsområden

UD har följande ansvarsområden:

Diplomatprogrammet

Diplomatprogrammet är Utrikesdepartementets traineeprogram och förbereder blivande svenska diplomater för ett arbete i Stockholm och vid Sveriges utlandsmyndigheter.[15]

Ansökan avser egentligen inte en utbildning utan en tjänst inom UD, som föregås av en utbildning. För att vara behörig att söka krävs en avslutad examen på 120 poäng/180 högskolepoäng som motsvarar tre års heltidstudier vid universitetet. Utöver det krävs språkkunskaper i svenska, engelska och ett tredje modernt språk (franska, tyska, spanska, arabiska, ryska eller kinesiska). Ytterligare språkkunskaper är meriterande. Även utlandsvistelse i minst sex månader i samband med studier, praktik eller arbete är ett krav.

Ett hundratal sökande väljs ut till ett skriftligt kunskapsprov som inkluderar både rena kunskapsfrågor och analytiska essäfrågor. De som presterar väl blir uttagna till assessment centre, där man genomför ytterligare tester, och intervjuer. Därefter beslutas vilka som antas till programmet.

UD har kritiserats för sin subjektiva och slutna antagningsprocess. Kritiken syftar på att UD slussar igenom kandidater som redan är kända och därmed missgynnar andra sökande, att personer med befintliga kontakter på UD skulle ha lättare för att bli antagna.[16]

Under läsåret 2006-2007 gick kronprinsessan Victoria UD:s diplomatprogram. Hovet ansåg att utbildningen skulle gå i linje med kronprinsessans framtida arbetsuppgifter och åtaganden. Till skillnad från övriga sökande behövde inte kronprinsessan gå igenom den formella antagningsprocessen. I stället utökades programmet med en extra plats för att inte missgynna någon sökande. Kronprinsessan fick till skillnad från de andra ingen lön under utbildningen. Kung Carl XVI Gustaf har gått en liknande utbildning.[17]

Byggnader

Utrikesdepartementet har sin verksamhet i Arvfurstens palats, vid Gustav Adolfs torg i Stockholm, nära Rosenbad och mitt emot Riksdagshuset respektive Operan. Departementet har 2017 lokaler även i kvarteren Brunkhuvudet, Johannes Större och Röda Bodarna.

Från början av 1790-talet var UtrikesministerhotelletBlasieholmen tjänstebostad och representationsvåning för Sveriges utrikesstatsministrar. Dess siste hyresgäst var Östen Undén, till 1962.[18]

Fotogalleri

Se även

Referenser

  1. ^ ”Förordning (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet”. Sveriges Riksdag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-19961515-med-instruktion-for_sfs-1996-1515. Läst 16 oktober 2018. 
  2. ^ [a b] ”Kvinnligt i UD...”. Dagens Nyheter: sid. 12. 5 december. 
  3. ^ ”Charmfulla utlänningar numera inget hinder för kvinnornas diplomatbana”. Örebro-Kuriren. 26 februari 1957. 
  4. ^ ”Nye expeditionschefen: Kvinna kan få förtur trots mindre kompetens”. UD-Kuriren (Årg 2 Nr 3-4): sid. 20. 1978. 
  5. ^ [a b] ”Jämställdheten på UD: Det var så här det började:”. UD-Kuriren (Årg 2 Nr 3-4): sid. 8-9. 1978. 
  6. ^ ”Handbok Sveriges feministiska utrikespolitik”. 23 augusti 2018. Arkiverad från originalet den 30 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190130053112/https://www.regeringen.se/rapporter/2018/08/handbok-sveriges-feministiska-utrikespolitik/. Läst 3 januari 2019. 
  7. ^ Haag, Holland. Statens Fastighetsverk.
  8. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (5 februari 2021). ”Regeringsombildning den 5 februari 2021”. Regeringskansliet. Arkiverad från originalet den 5 februari 2021. https://web.archive.org/web/20210205090604/https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2021/02/regeringsombildning-den-5-februari-2021/. Läst 5 februari 2021. 
  9. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (30 november 2021). ”Regeringsskifte den 30 november 2021”. Regeringskansliet. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2021/11/regeringsskifte-den-30-november-2021/. Läst 4 december 2021. 
  10. ^ Nordisk familjebok, 1921, sid 139-141.
  11. ^ Regeringskansliet (19 september 2019). ”Ny statssekreterare i Utrikesdepartementet”. Pressmeddelande.
  12. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (5 februari 2021). ”Ny statssekreterare i Utrikesdepartementet”. Regeringskansliet. Arkiverad från originalet den 5 februari 2020. https://web.archive.org/web/20210205191304/https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2021/02/ny-statssekreterare-i-utrikesdepartementet/. Läst 5 februari 2021. 
  13. ^ Regeringen.se
  14. ^ Regeringen.se
  15. ^ https://www.regeringen.se/jobba-hos-oss/diplomatprogrammet/
  16. ^ SVT:Dokument inifrån-blåst på karriären
  17. ^ ”Victoria börjar på UD:s diplomatprogram”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10855160.ab. 
  18. ^ ”Historik; Utrikesministerhotellet”. Kungl. Musikaliska akademien. http://www.musikaliskaakademien.se/omakademien/historik/utrikesministerhotellet.345.html. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Per Olsson.jpg
(c) Johan Fredriksson, CC BY-SA 3.0
Per Olsson, riksdagsledamot för Miljöpartiet
Announcement Right Livelihood Award 2009-1.jpg
Författare/Upphovsman: Prolineserver (talk), Licens: CC BY-SA 3.0
Annonsering av 2009 års Right Livelihood-pris
Den Haag - Lange Voorhout 28.JPG
Författare/Upphovsman: Rudolphous (talk), Licens: CC BY-SA 3.0 nl
Det här är ett fotografi av rijksmonument nummer 17702
Ulf Dinkelspiel in 2013.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Ulf Dinkelspiel på väg in till slottskyrkan på Kungliga slottet i Stockholm inför vigseln mellan prinsessan Madeleine och Christopher O’Neill den 8 juni 2013.
Ola Ullsten.JPG
Former Swedish Prime Minister and Member of Parliament Ola Ullsten.
Isabella Lövin.jpg
Författare/Upphovsman: Miljöpartiet de Gröna / Fredrik Hjerling, Licens: CC BY 3.0
Journalisten och författaren Isabella Lövin
Arvfurstens palats 2009.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Arvfurstens palats i Stockholm
Pierre Schori Göteborg Book Fair 2011.jpg
Författare/Upphovsman: Arild Vågen, Licens: CC BY-SA 3.0
Pierre Schori at Göteborg Book Fair 2011.
Ewa Bjorling (M) nordisk samarbetsminister Sverige. Nordiska radets session 2010.jpg
(c) Johannes Jansson/norden.org, CC BY 2.5 dk
Ewa Björling (M) nordisk samarbetsminister Sverige. Nordiska rådets session 2010
Anna Hallberg visited the USTR.jpg
In 2018, U.S. goods exports to Sweden totaled $4.5 Billion. USTR Lighthizer met with Swedish Minister Hallberg today in Washington, D.C. to discuss strengthening U.S.-Sweden trade.
Arvfurstens palats september 2011.jpg
Författare/Upphovsman: ArildV, Licens: CC BY-SA 3.0
i RAÄ:s bebyggelseregister (BBR).
Blasieholmstorg 2009.jpg
Författare/Upphovsman: Holger.Ellgaard, Licens: CC BY-SA 3.0
Blasieholmstorg nr 8 i Stockholm
Carin Jämtin (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 3.0
Efter två dagars VU-möte inom socialdemokraterna om bl.a. Håkan Juholts framtid håller en pressad Carin Jämtin den 20 januari 2012 en kort presskonferens där journalisterna inte tillåts ställa frågor. "Vi har fortsatt förtroende för vår partiledare", säger hon.
Dag Hammarskjöld.jpg
Dag Hammarskjöld.
Matilda ernkrans.jpg
Författare/Upphovsman: Klas-Herman Lundgren , Licens: CC BY-SA 4.0
Matilda Ernkrans
Ulla Kraitz R W.JPG
Författare/Upphovsman: Bengt Oberger, Licens: CC BY-SA 3.0
R.W., sculpture by Ulla Kraitz, outside the MInsitry of Foreign Affairs, Stockholm, Sweden
ARB-Alva-Myrdal.jpg
Alva Myrdal på socialdemokraternas valmarknad i Sveaparken i Tierp 1968
Peter Eriksson.jpg
Författare/Upphovsman: Miljöpartiet de Gröna / Fredrik Hjerling, Licens: CC BY-SA 3.0
Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson
Alf Svensson juni 2009 crop.jpg
Författare/Upphovsman: Brindefalk, Licens: CC BY 2.0
Alf Svensson i juni 2009. Bilden är beskuren från File:Alf Svensson juni 2009.jpg
Estpresident 1c300 5288 (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Janwikifoto, Licens: CC BY-SA 3.0
State visit to Stockholm, Sweden, 19-19-20-january-2011
Benjamin Dousa MUF.jpg
Författare/Upphovsman: Osboissa, Licens: CC BY-SA 4.0
Benjamin Dousa MUF
Mats Hellström in August 2013.jpg
Författare/Upphovsman: Frankie Fouganthin, Licens: CC BY-SA 4.0
Mats Hellström i Stockholm i september 2013.
Maj-Inger Klingvall (9029484150).jpg
Författare/Upphovsman: Anders Henrikson, Licens: CC BY 2.0
Maj-Inger Klingvall at Nordiskt Forum 2014 in Malmö, Sweden
Johan Claes Lagersvärd (1756-1836) i Florens (Louis Gauffier) - Nationalmuseum - 96667.tif
Gauffier hade som lovande fransk historiemålare slagit sig ner i Italien, först i Rom och från 1793 i Florens. Med tiden tvingades han överge det prestigefyllda historiemåleriet, för att livnära sig som porträttmålare och genom att sälja landskap till Grand Tour-resenärer. I Florens avporträtterade han två svenska diplomater verksamma i staden – här Johan Claes Lagersvärd sittande framför en utsikt mot Domen. Gauffiers porträtt kännetecknas, liksom hans historiemålningar, av distinkta linjer och kyliga färger enligt tidens klassicerande ideal.