Honduras

För andra betydelser, se Honduras (olika betydelser).

República de Honduras
Flagga Statsvapen
Valspråk: Libre, soberana e independiente ("Fritt, suveränt och självständigt")
Nationalsång: Tu bandera es un lampo de cielo
Huvudstad (även största stad)		Tegucigalpa
Officiellt språk		spanska
Demonym		Honduran
Statsskick		Republik
-	President	Xiomara Castro
-	Regeringschef	Xiomara Castro
Självständighet		från Spanien
-	Deklarerad	15 september 1821
-	Erkänd	1823
Area
-	Totalt	112 090 km²[1] (101:a)
-	Vatten (%)	0,18 %
Befolkning
-	2016 (juli) års uppskattning	8 893 259[1] (96:e)
-	2013 års folkräkning	8 303 771[2]
-	Befolkningstäthet	79,3 inv./km² (109:e)
BNP (PPP)		2022 års beräkning
-	Totalt	69,388 miljarder USD[3] (107:e)
-	Per capita	6 740 USD[3] (137:e)
BNP (nominell)		2022 års beräkning
-	Totalt	30,116 miljarder USD[3] (108:e)
-	Per capita	2 925 USD[3] (158:e)
HDI (2021)		▲ 0,621[4] (137:e)
Valuta		Lempira (HNL)
Tidszon		UTC-6
Topografi
-	Högsta punkt	Cerro Las Minas, 2 870 m ö.h.
-	Största sjö	Lago de Yojoa
-	Längsta flod	Río Patuca
Kör på		Höger
Nationaldag		15 september
Nationalitetsmärke		HN
Landskod		HN, HND, 340
Toppdomän		.hn
Landsnummer		504

Honduras, officiellt Republiken Honduras (spanska: República de Honduras), är en stat i Centralamerika. Landet gränsar i väster till Guatemala, El Salvador och i söder till Nicaragua samt har kust i norr mot karibiska havet och en liten kustremsa i syd mot Stilla havet. Honduras har cirka 10 miljoner invånare och nästan hela befolkningen är katoliker. Tidigare var Honduras känt som Spanska Honduras för att särskilja det från Brittiska Honduras, numera Belize.

Delar av dagens Honduras utgjorde historiskt den sydöstra delen av mayacivilisationen. Mayariket, bestående av Guatemala samt delar av dagens Mexiko, Belize, El Salvador och Honduras hade sin höjdpunkt under vad som kallas den senklassiska perioden från år 600–850 e.Kr. Då Christofer Columbus på sin fjärde resa över Atlanten nådde landets karibiska kust år 1502 var Mayarikets blomstringstid således sedan länge förbi, men ruinerna i Copán vittnar än idag om mayacivilisationens storhet. Honduras har fått sitt namn av kustområdets djupa vatten – hondo betyder nämligen "djup" på spanska.^[5]

Efter ett relativt hårt motstånd från ursprungsfolket Lencafolket koloniserade spanjorerna till slut Honduras under 1500-talet. Lencafolkets ledare Lempira, som lett 30 000 man i hårda strider mot de spanska erövrarna och som mördades under fredsförhandlingarna 1538, har sedan dess kommit att bli en nationell symbol. Så till exempel bär landets valuta hans namn. Omkring år 1570 upptäcktes silver- och guldfyndigheter nära Tegucigalpa, vilket gav upphov till en maktkamp mellan de spanska kolonialherrarna samt britter och holländare. Spanjorerna fokuserade främst på Honduras inre områden medan britterna tog kontrollen över det karibiska kustområdet där mahogny utvanns med hjälp av afrikanska slavar från de karibiska öarna.^[5]

Honduras blev självständigt 1821 och anslöt sig 1823 till Centralamerikanska federationen som dock upplöstes 1839, varpå landet återigen blev helt självständigt. Resten av 1800-talet och början av 1900-talet kom att präglas av våld, politiskt kaos och infekterade konflikter med grannländerna, i synnerhet Guatemala och Nicaragua. Inrikes slogs Liberala och konservativa krafter ständigt om makten, inte sällan med resultatet att militären ingrep med våld och själv tog över. Under mellankrigstiden infann sig dock ett visst lugn i landet och flera decennier av fred, stabilitet och relativ ekonomisk tillväxt följde. Under 1950-talet ökade dock militärens politiska makt återigen och mellan 1956 och 1982 styrdes landet av militären, även om ett flertal av regeringarna under denna tid formellt var civila.

År 1969 utkämpades under fyra dagar det så kallade fotbollskriget mot grannlandet El Salvador.

År 1982 kunde de första fria, demokratiska valen i landets historia hållas. Under 1980-talet var Honduras bas för gerillagruppen Contras som slogs mot vänsterregeringen i grannlandet Nicaragua. Honduras var under samma tid även allierat med salvadoranska regeringstrupper som slogs mot vänstergerillan FMLN i El Salvador. Trots att situationen i landet har förbättrats under 1990-talet och 2000-talet har Honduras fortsatt att plågats av politiska oroligheter och militären har fortsatt att blanda sig i landets styre. Så sent som 2009 avsattes presidenten Manuel Zelaya i en statskupp.

Honduras drabbades 1998 av orkanen Mitch som orsakade 5 600 människors död och skador för nästan en miljard amerikanska dollar.

Det högerinriktade Nationalistpartiet styr Honduras sedan 2010 och president sedan 2014 är Juan Orlando Hernández. Militären har fortsatt inflytande över politiken, trots att det gått över 30 år sedan övergången till civilt styre.^[6]

Honduras är Centralamerikas tredje största land till ytan efter Mexiko och Nicaragua. Minst 75% av landytan klassas som bergig.^[7] I norr har man en lång kustremsa mot Hondurasbukten och karibiska havet som sträcker sig från gränsen mot Guatemala i väster till det flacka landskapet i Mosquitokusten i öster, där det bor mycket få människor. Nere i söder har man också en liten kust mot Stilla havet i och med Fonsecabukten.

Honduras landskap består till tre fjärdedelar av bergskedjor och vidsträckta höglandsslätter mellan 300 och 2 870 meter över havet. I bergsområdena är det tempererat och i låglänta områden råder ett subtropiskt klimat. Medeltemperaturen är som högst i maj (12–33 C°) medan februari är den svalaste månaden (4–27 C°). Regnsäsongen infaller normalt sett mellan maj och november.

Det förekommer ofta jordbävningar, men de är nästan alltid svaga. Honduras är extremt sårbart för orkaner och översvämningar längs kusten mot Karibiska sjön. Tropiska stormar har resulterat i återkommande översvämningar med skador på infrastruktur och odlingar, exempelvis orkanen Mitch i oktober 1998, som resulterade i att närmare 7000 människor miste livet och omkring 1,5 miljoner blev hemlösa.^[5]

Några av Honduras största miljöproblem är att skog avverkas för att ge mer odlingsbar mark, vilket resulterar i jorderosion och gruvverksamhet som förorenar sjöar och vattendrag (bland dem sjön Lago de Yojoa, landets största färskvattenkälla) med tungmetaller.

Honduras har liksom övriga regionen ett mycket rikt växt- och djurliv. I landet finns till exempel mer än 6000 arter av kärlväxter, av vilka minst 630 är orkidéer. I landet lever 250 olika reptil- och amfibiedjur, 700 fågelarter samt ungefär 50 olika sorters fladdermöss.^[8]

I nordöstra Honduras växer låglänt regnskog och här återfinns biosfärområdet Río Plátano som av Unesco är klassat som ett världsarv.

Enligt författningen från 1982 ligger den verkställande makten hos presidenten, den lagstiftande hos parlamentet och den dömande hos domstolarna. Presidenten, som är både stats- och regeringschef, väljs vart fjärde år i direkta val och får inte ställa upp för omval. Regeringen utses av presidenten. Den lagstiftande nationalförsamlingen, Asamblea Nacional, har en kammare med 128 ledamöter. Dessa utses i allmänna val som hålls samtidigt som presidentvalet. Honduras förvaltning är indelad i 18 departement som leds av guvernörer utsedda av presidenten. Departementen är uppdelade i distrikt som i sin tur är indelade i 298 kommuner.^[5]

Efter att Honduras uppnått självständighet från Spanien 1821 så har landet många gånger styrts av militären med endast korta perioder av demokratiskt valda regeringar. Sedan 1982 har dock fria val hållits men vid flera tillfällen har valen varit fulla av kontroverser och beskyllningar om valfusk. De senaste regeringarna har bestått av Nationella Partiet (Partido Nacional de Honduras: PNH), som blev störst i valet 2001; Liberala partiet (Partido Liberal de Honduras: PLH), som fick egen majoritet i valet 2005; och under de perioder när nationalister eller liberaler inte erhållit egen majoritet har det socialdemokratiska partiet (Partido Innovación y Unidad-Social Demócrata: PINU-SD), det kristdemokratiska partiet (Partido Demócrata-Cristiano de Honduras: DCH) och Demokratisk Enighet (Partido Unificación Democrática: UD) med ett fåtal mandat vardera fungerat som vågmästare.

De senaste sju presidenterna (samtliga sedan 1982) har kommit från endera PNH eller PLH som varit de två största partierna sedan 1902. Under 1900-talet har följande framgångsrika statskupper genomförts, oftast med stöd av militären, ibland med den utgången att en president från ett av de dominerande partierna har tillträtt, ibland med utgången att en partilös general utnämnts till president. Den nuvarande presidenten sedan 2022 är Xiomara Castro.

1. 1903 med tillsättning av Manuel Bonilla, PNH
2. 1907 med tillsättning av Miguel Oquelí Bustillo, PLH
3. 1907 efterträddes Bustillo av generalen Miguel R. Dávila, partilös
4. 1919 under inbördeskriget ryckte Salvador Aguirre åt sig makten
5. 1919 med tillsättning efter inbördeskriget av Francisco Bográn, partilös
6. 1920 med tillsättning av Rafael López Gutiérrez, PLH
7. 1924 med tillsättning av Francisco Bueso, partilös
8. 1954 med tillsättning av Julio Lozano Díaz,PNH
9. 1956 med tillsättning av Juan Manuel Gálvez, PNH
10. 1963 med tillsättning av Oswaldo López Arellano, partilös
11. 1972 återigen med tillsättning av Oswaldo López Arellano, partilös
12. 1975 med tillsättning av Juan Alberto Melgar Castro, PNH
13. 1978 med tillsättning av Policarpo Paz García, partilös

2009 avsattes Manuel Zelaya på order av högsta domstolen vartefter Roberto Micheletti blev president enligt grundlagens successionsordning.

År 2005 valdes Manuel Zelaya från PLH (det liberala partiet) till landets president. Under sin mandatperiod anses han ha rört sig till vänster genom att bland annat höja minimilönen och att gå in i det latinamerikanska samarbetet ALBA, som leds av Venezuela. Detta vände många i hans eget parti emot honom.

I Honduras har man aldrig hållit någon folkomröstning men till den 28 juni hade Zelaya utlyst en rådgivande "nationell opinionsundersökning". Utlysningen den 23 mars var dock inte korrekt gjord, eftersom den inte publicerades i den officiella tidningen. Opinionsundersökningen förbjöds av domstol den 27 maj därför att den ansågs strida mot grundlagen, i alla former, men den 25 juni utfärdade ändå Zelaya ett dekret PCM-020-2009 att den skulle genomföras.^[9][10]

Opinionsundersökningen gällde huruvida Honduras borde välja en konstituerande församling i syfte att skriva en helt ny grundlag. Onsdagen den 23 juni avskedade Zelaya arméchefen general Romeo Vásquez Velásquez då denne vägrade ansvara för logistiken av valurnorna vilket traditionellt är militärens uppgift. Landets Högsta domstol förklarade några timmar senare avskedandet ogiltigt, återinsatte Romeo Vásquez och beslagtog valmaterialet.

Utanför presidentpalatset samlades en stor folkmassa som sedan, tillsammans med presidenten, begav sig till den militärflygplats där valmaterialet var beslagtagit av domstolen. I strid med domstolsordern, men utan soldaternas ingripande, lastade de över valmaterialet i taxibilar som körde ut det till landets vallokaler. Natten mellan lördagen och söndagen den 28 juni stormades presidentpalatset av beväpnad militär som tvingade president Manuel Zelaya ombord på ett plan till Costa Rica.

Både militären och Högsta Domstolen förklarade att militären agerat på domstolens direkta order. Förutom att arrestera Zelaya hade de order att ånyo beslagta det stulna valmaterialet. Kongressen samlades under söndagen och valde talmannen Roberto Micheletti till president eftersom denne enligt grundlagens successionsordning stod på tur, då vicepresidenten redan hade avgått. Under parlamentets sammanträde framhölls ett dokument där Manuel Zelaya avsade sig posten som president. Detta påstods dock senare vara falskt.^[11]

Högsta domstolen hade beordrat militären att arrestera den före detta presidenten, vilken hade upphört att vara president i samband med att han publicerade dekretet PCM-020-2009. Enligt §239 andra stycket i grundlagen upphör nämligen presidenten att vara president "omedelbart" om han ens förordar att ändra första stycket, vilket domstolen den 27 maj hade funnit att den så kallade opinionsundersökningen gjorde.^[12]

Den så kallade "militärledda statskuppen" har fördömts kraftigt av Organization of American States (OAS). USA:s president Barack Obama var snabb med att fördöma "militärkuppen". Även Europeiska unionen har uttalat sitt stöd för Manuel Zelaya och inget land har hittills erkänt Michelettis regering. OAS krävde efter sitt andra extra insatta möte att Zelaya skulle återinsättas som president inom 72 timmar (den 5 juli) och några av dess diplomater följde med i det plan som den 5 juli skulle föra in Manuel Zelaya i landet igen trots hot om fängelse. Militären stängde dock av huvudstadens flygplats och en demonstrant sköts till döds, oklart av vilken sida, trots att många media rapporterat att två dödades.^{[13][14][15][16]}

Interimsregeringens utrikesminister Enrique Ortez bidrog till att ytterligare skärpa tonläget genom rasistiska påhopp på Obama och tvingades avgå.^[17]

Enligt Honduras nya regering var det ingen statskupp utan ett lagligt avsättande av en president som satt sig över både lagen och de övriga statsmakterna: högsta domstolen och kongressen. Både den folkvalda församlingen, och den av kongressen utsedda högsta domstolen, är intakt efter maktskiftet, och varken grundlag eller andra lagar har upphört att gälla. Även vissa regeringsmedlemmar satt kvar på sina ministerposter efter presidentskiftet.^[18][19] En rapport från den juridiska avdelningen på USA:s kongressbibliotek drog slutsatsen att Honduras kongress agerade lagligt då den avsatte Zelaya.^[20] Efter starka politiska påtryckningar att ändra slutsatsen genomförde kongressbiblioteket en ny granskning, med resultatet att de bekräftade den ursprungliga slutsatsen. En konsultrapport till FN kom också fram till att avsättandet gått lagligt till, men även om FN:s generalsekreterare medgav att rapporten existerade så offentliggjordes den inte, och medförde ingen ändring i inställningen.^[21] Den i USA baserad människorättsorganisationen Human Rights Foundation genomförde en juridisk analys och kom fram till att Honduras högsta domstol hade laglig rätt och laga skäl att skilja president Zelaya från presidentämbetet, men att vissa formella juridiska fel begicks i processen.^[22]

Amnesty International har kritiserat kuppregeringen för politiserade domstolar^[23] och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.^[24][25] I och med Porfirio Lobo Sosas maktövertagande i januari 2010 efter det av somliga kritiserade^[26] valet i november 2009 menar människorättsorganisationer att repressionen av regeringskritiker och oppositionella journalister har hårdnat.^[27] Gemensamt för de journalister som mördats är att de har intagit en kritisk hållning till Lobos regering, påstår Sveriges Radio utan att hänvisa till någon källa.^[28] En studie som genomfördes av internet-tidningen Honduras Weekly visade att bland de mördade journalisterna fanns det både sådana som varit uttalat för Micheletti, för Zelaya, och politiskt neutrala, utan klar tendens. Den enda gemensamma nämnaren var att samtliga hade rapporterat om den organiserade brottsligheten, dominerad av knarkkarteller.^[29] Honduras hade året 2018 en mordfrekvens av 39 mord per 100 000 invånare.^[30]

Honduras är indelat i 18 departement (departamentos):

• Atlántida
• Choluteca
• Colón
• Comayagua
• Copán
• Cortés
• El Paraíso
• Francisco Morazán
• Gracias a Dios
• Intibucá
• Islas de la Bahía
• La Paz
• Lempira
• Ocotepeque
• Olancho
• Santa Bárbara
• Valle
• Yoro

Honduras är ett av västra halvklotets fattigaste länder, med en synnerligen ojämn fördelning av inkomsterna mellan dem som tjänar mest och dem som tjänar minst. Hälften av befolkningen lever under fattigdomsstrecket.

Efter flera år av tillväxtsiffror över sex procent drabbades Honduras hårt av finanskrisen 2008–2009 och därtill ytterligare på grund av statskuppen i juni 2009. Kuppen resulterade i att de allra flesta bilaterala och multilaterala biståndsgivare fryste utvecklingssamarbetet, och de internationella kreditinstituten och bankerna stoppade vidare utlåning. Regeringen under president Porfirio Lobo (2010–2014) lyckades återknyta relationerna med internationella kreditgivare samt det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet.^[5]

Sedan många år emigrerar honduraner till framför allt USA, men även till andra länder såsom Mexiko, El Salvador, Kanada, Spanien och Italien. Uppskattningsvis lever cirka en och en halv miljon honduranska medborgare utanför Honduras, de allra flesta i USA. Remissor – penningförsändelser från migranter – är en viktig inkomstkälla för många honduraner. Remissorna har ökat stadigt sedan krisen 2008–2009 och uppgick år 2016 till drygt 17 procent av BNP.^[5]

Det finns förhoppningar om att landet ska få en del av sina utlandsskulder avskrivna. Hur Honduras ekonomi kommer att utvecklas beror mycket på USA:s ekonomi, eftersom USA är landets största handelspartner, men också på världsmarknadspriset på kaffe samt att man lyckas reducera den omfattande brottsligheten och korruptionen i landet.

Landets största jordbruksprodukter är socker och kaffe och de största industriprodukterna är textil, kläder och träprodukter.

Hälften av elektriciteten produceras av fossila bränslen, såsom olja, och hälften produceras av vattenkraft.

Naturtillgångar: timmer, guld, silver, koppar, bly, zink, järnmalm, antimon, kol, fisk, vattenkraft

• Läskunnighet: 88,5 % (2015)
  • Hos män: 88,4 % (2015)
  • Hos kvinnor: 88,6 % (2015)

Siffror tagna från The World Factbook.^[1]

Honduras demografi
Folkmängd	9 529 188 (2024 est.)
Befolkningsförändring	1,29 % (2024 est.)
Födelsetal	19,9 födslar/&&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 invånare (2024 est.)
Dödstal	5,4 dödsfall/&&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 invånare (2024 est.)
Förväntad levnadslängd	73,1 år (2024 est.)
Summerad fruktsamhet	2,33 barn/kvinna (2024 est.)
Spädbarnsdödlighet	15,4 dödsfall/&&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 levande födslar (2024 est.)
Migrationsnetto	-1,7 migranter/&&&&&&&&&&&01000.&&&&&01 000 invånare (2024 est.)
Åldersfördelning
0–14 år	28,7 % (2024 est.)
15–64 år	65,7 % (2024 est.)
65 och över	5,6 % (2024 est.)
Könsfördelning
Total könsfördelning	0,93 man/kvinna (2024 est.)
Etnicitet
Majoritetsbefolkning	mestiser
Etniska minoriteter	ursprungsbefolkning, afrikansk härkomst, vita
Språk
Officiella språk	spanska
Talade språk	spanska och amerindiska dialekter
Källa: World Factbook (2024)[31]

Större städer är Tegucigalpa, San Pedro Sula, El Progreso och Choluteca.

Landet är ojämnt befolkat, tätast runt huvudstaden och på låglandet i nordväst. Omkring hälften av befolkningen bor på landsbygden och den andra hälften i urbana samhällen. De två dominerande städerna är huvudstaden Tegucigalpa som hade cirka 1,4 miljoner invånare 2018 samt industristaden San Pedro Sula med cirka 850 000 invånare.^[32]

Honduras är en del av mayakulturens äldsta kärnområde, men ursprungsbefolkningen har blandats upp med de spanska kolonisatörerna och deras kultur har trängts tillbaka. I dag är mer än 90 % av invånarna avkomlingar av ursprungsbefolkningen och mestiser, och det återstår bara små grupper av maya och andra ursprungsfolk. Vid karibiska kusten finns ättlingar till afrikanska slavar och ursprungsfolk som härstammar från Karibien.^[5][33]

Det officiella språket i Honduras är spanska, vilket också är modersmål för nästintill hela befolkningen (97 %). Cirka en till två procent av befolkningen talar arawakspråket garífuna och miskito. Det senare hör till misumalpaspråken.^[34] Engelska förekommer i de norra kusttrakterna.^[5][33]

Under kolonialkyrkans tid bekämpades mayafolkens religioner. Trots detta överlevde delar av deras religiösa traditioner. Katolska kyrkan förlorade sin privilegier när landet blev självständigt 1821 och under liberaliseringen i mitten av 1800-talet kom metodister, lutheraner, baptister och herrnhuter till atlantkusten.

Katolicismen är dock den dominerande religionen och cirka 95 procent av befolkningen är katoliker, medan resterande procent främst är protestanter.

Under de latinamerikanska biskopskonferensernas (CELAM) inflytande pågår en kyrklig förnyelse. Samarbete sker mellan kyrkor, vilket främst är inriktat på sociala arbeten mot fattigdom och marginalisering. Grupper inom evangelikalism växer kraftigt. Utmed atlantkusten är afrourfolkens och karibiska religiösa traditioner levande.^[34]

Fattigdomen i Honduras är utbredd och inkomstfördelningen mycket ojämn. Cirka en tredjedel av befolkningen lever i fattigdom, och mer än hälften av dessa i extrem fattigdom. Det är i synnerhet befolkningen på landsbygden som är utsatt. Där finns även brist på grundläggande infrastruktur som rinnande vatten och avloppssystem. Boendestandarden är mycket låg och cirka 20 Procent av befolkningen saknar tillgång till grundläggande sanitära faciliteter.

Arbetslösheten ligger officiellt på fem procent, men den sociala situationen har förvärrats av åtstramningar och nedskärningar i sociala utgifter. Trots nedskärningarna har vissa framsteg gjorts, inklusive en viss ökning i levnadsstandard och en minskning av barnadödligheten.^[34]

År 2002 fanns &&&&&&&&&0280809.&&&&&0280 809 barnarbetare i Honduras. Detta motsvarade cirka 16 procent av barnen i åldern 5–14 år.^[1]

Våld och brottslighet utgör stora sociala problem i Honduras. Enligt FN:s statistik från 2014 var mordfrekvensen 65 per &&&&&&&&&0100000.&&&&&0100 000 invånare, vilket gör landet till ett av de mest våldsdrabbade i världen. Kriminaliteten är särskilt utbredd i huvudstaden Tegucigalpa och i den näst största staden San Pedro Sula.^[34] De kriminella gängen i Honduras kallas för "Maras".

Barnadödligheten är hög, med omkring 2,5 procent av barnen som dör innan de fyllt ett år. Infektsjukdomar och parasiter är vanliga dödsorsaker. Över 90 procent av barnen är nu vaccinerade mot vanliga barnsjukdomar.^[34]

• Wikimedia Commons har media som rör Honduras.
  Bilder & media