Silvermås

	Silvermås; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Familj	Måsfåglar; Laridae
Släkte	Chroicocephalus se text
Art	Silvermås; C. novaehollandiae
Vetenskapligt namn
	§ Chroicocephalus novaehollandiae
Auktor	(Stephens, 1826)
Synonymer
	Larus novaehollandiae;

Silvermås^[2] (Chroicocephalus novaehollandiae) är en fågel i familjen måsfåglar inom ordningen vadarfåglar.^[3] Den är Australiens enda mås och är där en vanlig fågel, men förekommer även i Nya Zeeland.

Utseende

Silvermåsen är en medelstor, vithuvad mås med röd näbb och röda ben. Jämfört med svartnäbbad mås (C. bulleri) som den delar utbredningsområde med i Nya Zeeland har den, förutom färgen på näbben och även fötterna, mycket mörkare vingspets. Ungfågeln saknar den unga svartnäbbade måsens mörka teckningar på huvudet. Den har vidare grövre näbb, kraftigare kropp och annorlunda vingteckning.^[4]

Läte

Silvermåsen är en ljudlig fågel. Det vanligaste lätet är ett högljutt gnissligt ljud som i engelsk litteratur återges "kwarr" eller "kwe-aarrr".

Utbredning och systematik

Silvermås delas in i tre underarter:^[5]^[6]

Chroicocephalus novaehollandiae forsteri – förekommer i norra och nordöstra Australien, på Nya Kaledonien och i Loyautéöarna
Chroicocephalus novaehollandiae novaehollandiae – förekommer i södra Australien och på Tasmanien
Chroicocephalus novaehollandiae scopulinus – förekommer i Nya Zeeland, huvudsakligen häckande på Nord- och Sydöns östkust och i inlandet vid Lake Rotorua på Nordön, men även på Stewartön och Campbellön samt i Chathamöarna, Snaresöarna och Aucklandöarna

Tillfälligt har den påträffats i Indonesien, Papua Nya Guinea och Vanuatu. Underarten scopulinus betraktades tidigare som en egen art. Genetiska studier visar att silvermåsen är systerart till svartnäbbad mås.^[7]

Släktestillhörighet

Länge placerades merparten av måsarna och trutarna i släktet Larus. Genetiska studier^[8]^[9] visar dock att arterna i Larus inte är varandras närmaste släktingar. Pons m.fl. (2005) föreslog att Larus bryts upp i ett antal mindre släkten, varvid silvermåsen placerades i Chroicocephalus. Brittiska British Ornithologists’s Union (BOU) följde efter 2007^[10], amerikanska American Ornithologists' Union (AOU) i juli 2007 och Sveriges ornitologiska förening 2010.^[11] Även de världsledande auktoriteterna Clements m.fl.^[3] och International Ornithological Congress IOU^[5] har implementerat rekommendationerna in sin taxonomi, dock ännu ej BirdLife International.^[1]

Levnadssätt

Silvermåsen är en sällskaplig fågel som häckar i kolonier mellan april och december. Det är den enda måsarten i Australien där den är vanlig längs alla kuster och floder.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

^ [a b c d] Birdlife International 2014 Larus novaehollandiae Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^ Burger, J., Gochfeld, M., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2020). Silver Gull (Larus novaehollandiae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53991 16 februari 2020).
^ Given, A.D., Mills, J.A. & Baker, A.J. (2005) Molecular evidence for recent radiation in Southern Hemisphere masked gulls. Auk 122(1): 268–279.
^ Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext
^ Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.
^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
^ Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör silvermås.
Bilder & media
Wikispecies har information om Chroicocephalus novaehollandiae.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2014 Larus novaehollandiae Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 29 december 2014.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[PH-4] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

[IOC-5] [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.

[hbw-6] Burger, J., Gochfeld, M., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2020). Silver Gull (Larus novaehollandiae). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53991 16 februari 2020).

[7] Given, A.D., Mills, J.A. & Baker, A.J. (2005) Molecular evidence for recent radiation in Southern Hemisphere masked gulls. Auk 122(1): 268–279.

[8] Crochet, P.-A., F. Bonhomme, and J.-D. LeBreton (2000), Molecular phylogeny and plumage evolution in gulls (Larini), J. Evol. Biol. 13, 47-57. Fulltext

[9] Pons, J.-M., A. Hassanin, and P.-A. Crochet (2005), Phylogenetic relationships within the Laridae (Charadriiformes: Aves) inferred from mitochondrial markers, Mol. Phylogenet. Evol. 37, 686-699. PDF Arkiverad 9 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine.

[Ibis-10] G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007

[VF69-11] Jirle, E., Svensson, L., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2010). ”Förändringar i listan över Holarktis fåglar: Rapport nr 3 från SOF:s taxonomikommitté”. Vår fågelvärld 69 (6): sid. 40-48. ISSN 0042-2649.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Navigation

Navigering

Temaportaler