Halleluja (begrepp)

Halleluja
Sida ur Skaramissalet (från Skara domkyrka, skriven 1150 och troligen Sveriges äldsta bok), med Halleluja-psalm för Kristi himmelsfärds dag Betydelse – judisk och kristen hyllningsfras Bakgrund – הַלְלוּיָהּ (Halləluya, hebreiska för 'Prisa Herren!') Förekomst – på många ställen i Bibeln, inte minst i Psaltaren Relaterat begrepp – hosianna, Jah, Jahve

Halleluja är ett ord med främst religiöst judisk och kristen användning. Det används i samband med hyllningar av Gud och förekommer i Bibeln på många ställen, inte minst i Psaltaren. Ordet, som ordagrant betyder "Prisa Jah" (kortform av egennamnet Jahve/Jehova) har givit namn åt flera psalmer.

Historik och användning

Etymologi

Ordet – i latinsk form som Alleluia – är en translitterering av det hebreiska ordet הַלְלוּיָהּ (Halləluya; tiberiansk hebreiska: Halləlûyāh). Betydelsen är "prisa/lovsjung (הַלְּלוּ) Jah (יָהּ)". Det består grammatiskt av tre olika delar:^[1]

• hallel (verbet lovprisa, hylla)
• -u (imperativ-ändelse)
• jah (kortform för Guds vanligaste namn, översätts oftast till Herren på svenska)

I skrift och tal

Ordet förekommer bland annat i Psaltaren också i en förkortad version, som hallelu! (prisa!).^[1]

Ordet är vanligt förekommande i Psaltaren och upptogs tidigt i den kristna gudstjänsten. Det används fortfarande inom judendomen som en del av bönerna och hörs i både judiska och kristna gudstjänster som omkväde i samband med psaltarsång och nära andra böner och lovprisanden. Inom både den romerska och bysantinska liturgin förekommer Halleluja i hyllningar till Kristus inför den avslutande evangelieläsningen.^[2]

Flera psalmer med titeln "Halleluja" har publicerats på svenska. Nedan är två exempel:

• Nr 682 i Segertoner 1988 under rubriken "Bibelvisor och körer".
• Nr 707 i Verbums psalmbokstillägg 2003 en psalmtext under rubriken "Lovsång och tillbedjan"

Uttal

I svenska religiösa sammanhang förekommer två uttal av ordet. Det är dels med betoning på den (andra och) fjärde stavelsen (/hale:lɵ'jɑ:/), dels med betoning på den tredje stavelsen (/hale'lʉ:jɑ/). Den senare betoningen är vanlig inom frikyrkorna^[2] och Frälsningsarmén och anses bero på påverkan från engelskan.^[3] Även som allmänt begrepp utanför kyrkliga sammanhang är betoningen på den tredje stavelsen vanligen förekommande.

Se även

• Hosianna
• Lovsång
• Amen

Referenser