Internationella fonetiska alfabetet

Internationella fonetiska alfabetet
Lyon in IPA.svg

Uttalet av Lyon skrivet med IPA-tecken.


Det internationella fonetiska alfabetet, förkortat IPA (av engelskans International Phonetic Alphabet), är ett fonetiskt alfabet. Det används inom lingvistiken för att så entydigt som möjligt representera samtliga språkljud (foner eller fonem) som återfinns i de talade språken. Det utvecklades ursprungligen av International Phonetic Association.[1] Det har flera gånger reviderats, senast 1993, och uppdaterades 1996.

Tillägg till alfabetet sker inte särskilt ofta, men under 2005[1] inkluderades en ny symbol, ⱱ (ett v med en högerkrok), vilken är avsedd att representera en labiodental flapp, ett språkljud som förekommer i flera språk som talas i Afrika.

Beskrivning och användning

IPA:s teckenuppsättning utgår från det latinska alfabetet med lån från det grekiska, men innehåller även en mängd tecken som inte är direkt tagna från något tidigare existerande alfabet. Principen för IPA:s uppbyggnad är att det ska täcka åtminstone tillräckligt många foner för att varje talat språk ska kunna noteras entydigt. Alla enskilda foner motsvaras av endast ett tecken (diakriter och andra modifierande tecken räknas ej), och inget tecken ska i princip motsvara flera foner, varför till exempel affrikator delas upp i flera tecken.

I praktiken används ofta inte alfabetet alltid fullt ut, utan bara de fonematiska dragen och de viktigaste allofonerna noteras. Detta är nödvändigt dels för att undvika godtycke vid transkription, dels för att öka läsbarheten och fokusera på det väsentliga i transkriptionen. Den mindre detaljerade – fonematiska – transkriptionen har tecknen omgärdade av snedstreck (exempel: /ka:ka/ för uttalet av ordet 'kaka'). Här anges bara fonem, det vill säga de betydelseskiljande ljuden.

Den mer detaljerade transkriptionen är den fonetiska, och här sätts IPA-tecknen inom hakparentes Normalt innesluts fonetisk skrift i hakparenteser, till exempel [hɛj] för uttalet av ordet ”hej” (exempel: [kʰɑ:ka] för uttalet av ordet 'kaka'). Här markeras de enskilda språkljuden (fonerna), oavsett om de markerar en betydelse eller inte. I exemplet i parentesen anger man att /k/ i inledningen av en betonad stavelse uttalades med aspiration och att /a/ i den första stavelsen uttalas med en bakre vokal).[2]

Konsonanter

Konsonanttecknen i IPA stämmer bra överens med motsvarande svenska skrivtecken och deras gängse uttal. Följande är exempel på tecken som används i svensk fonetisk notation (en komplett lista för rikssvenska återfinns senare i artikeln):

  • J-ljudet skrivs vanligtvis [j], men kan vid strikt fonetisk transkription nyanseras med ett frikativt [ʝ].
  • Sje-ljudet varierar mycket över landet. För att notera uttalet används ibland en neutral frikativa, [ʃ][a] För att skilja de olika uttalen åt används främst [ɧ] för sje-ljudet i rikssvenska ”ske” och [ʂ] för det främre sje-ljudet i rikssvenska ”fors".
  • Tje-ljudet skrivs med [ɕ].
  • R-ljudet skrivs oftast endast med [r]. Mer noggrant skrivs bakre tungrots-r som [ʀ] och främre tungspets-r som [r].

Vokaler

Vokalernas tecken och uttal speglar främst det latinska, vilket ligger ganska nära det svenska. Praktiskt taget alla svenska vokaler uttalas dock fonetiskt olika beroende på om de är långa eller korta; till exempel skrivs kort a som [a], medan långt a skrivs som [ɑ:]. Vokalerna ä och ö uttalas fonetiskt annorlunda före r och de retroflexa fonemen, och de skrivs då med andra tecken.

Diftonger skrivs vanligen helt enkelt som de två ingående fonemen i rad, till exempel [raʊk] för ordet ”rauk”.

Övriga tecken

Ett kolon ([ː], även [:]) markerar att ett fonem ska uttalas långt. Detta gäller främst i sammanhang där längden är betydelseskiljande, fonemisk, till exempel för svenska vokaler. Även konsonanters längd kan noteras sålunda, men detta är normalt förbehållet språk där längden är fonemisk, som finskan.

Ordaccent markeras med tecken direkt före de betonade eller stavelserna: [ˈ] för primär betoning och [ˌ] för sekundär betoning. I ord med bara en betonad stavelse, som svenska ord med accent I, används bara [ˈ]: 'mager', [ˈmɑːger]. I ord med två betonade stavelser, som svenska ord med accent II, används båda tecknen: 'mage', [ˈmɑːgˌe].

Utöver ovannämnda tecken tillkommer ett antal diakritiska tecken för att finare notera munnens slutenhet, tungans position och tonhöjdens varians – vilket har fonematisk status i bland annat kinesiska – samt tecken för bland annat aspiration och tystnad.

Tabeller

Konsonanter (pulmoniska)

Pulmonisk-egressiva konsonanter
labialakoronaladorsalaradikala
bilab.lab.dent.dent.alve.postal.al.pal.retrof.palat.velarauvul.fary.epigl.glott.
nasalermɱnɳɲŋɴ
klusilerpb**tdʈɖcɟkgqɢʡʔ
frikativorɸβfvθðszʃʒɕʑʂʐçʝxɣχʁħʕʜʢhɦ
approx.β̞ʋɹɻjɰ
tremul.ʙrʀ*
flapparɾɽ
lat. frik.ɬɮ***
lat. appr.lɭʎʟ
lat. flapparɺ*
Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.
Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.


  • Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
  • Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.

Konsonanter (icke-pulmoniska)

Icke-pulmoniska konsonanter
bilab.dent.alve.postal.palat.velarauvul.
Klickljud ʘǀǁǃǂ
Implosivor ɓɗʄɠʛ
Ejektivor 

Vokaler

Vokaler
FrämreHalvfrämreCentralHalvbakreBakre
Sluten
Blank vowel trapezoid.svg
i • y
ɨ • ʉ
ɯ • u
ɪ • ʏ
ᵿ • ʊ
e • ø
ɘ • ɵ
ɤ • o
ɛ • œ
ɜ • ɞ
ʌ • ɔ
ɐ
a • ɶ
ɑ • ɒ
Halvsluten
Mellansluten
Mellanvokal
Mellanöppen
Halvöppen
Öppen
  • Där symboler står i par är den högra en rundad vokal.

Andra symboler

ʍtonlös labialiserad velar approximant
wtonande labialiserad velar approximant
ɥtonande labialiserad palatal approximant
ɕtonlös palataliserad postalveolar (alveolo-palatal) frikativa
ʑtonande palataliserad postalveolar (alveolo-palatal) frikativa
ɧsamtidig ʃ och x

Affrikator och dubbla artikulationer kan representeras som två symboler ihopbundna med en tie bar om nödvändigt, och representeras med en ligatur med somliga vanliga affrikator:

ligaturtie bar
 –ɡ͡b
ʣd͡z
ʤd͡ʒ
 –k͡p
ʦt͡s
ʧt͡ʃ

På grund av en bugg i typsnittet Arial Unicode MS kan dessa (inkorrekt skrivna) tecken se bättre ut: ɡb͡ dz͡ dʒ͡ kp͡ ts͡ tʃ͡ .

Suprasegmentaler

ˈprimär vokalbetoning[3]
ˌsekundär vokalbetoning[3]
ːlång[3]
ˑhalvlång
˘extra kort
.stavelseuppehåll
Minor (foot) group
Major (intonation) group
länkning (avsaknad av uppehåll)

Toner och ordaccenter

eller ˥extra hög
é eller ˦hög
ē eller ˧mellan
è eller ˨låg
ȅ eller ˩extra låg
ěstigande
êfallande
nedsteg
uppsteg
globalt stigande
globalt fallande
Anmärkning

För flertalet IPA-symboler för icke-raka toner saknas stöd i Unicode. För att representera dessa kan istället siffror användas, till exempel /e53/ för fallande /e/. Ytterligare en möjlighet är att använda Box Drawings i Unicode, (/e┒/ för ett högt rakt /e/).

Diakritiska tecken

Diakritiska tecken kan sättas ovanför en symbol med en sänkare, (ŋ̊)

n̥ d̥tonlösb̤ a̤läckande tonandet̪ d̪dental
s̬ t̬tonandeb̰ a̰knarrande tonandet̺ d̺apikal
tʰ dʰaspireradt̼ d̼linguolabialt̻ d̻laminal
ɔ̹mer rundadtʷ dʷlabialiseradnasalerad
ɔ̜mindre rundadtʲ dʲpalataliseraddⁿnasalt utblås
avanceradtˠ dˠvelariseringlateralt utblås
tillbakadragentˁ dˁfaryngaliseradoexploderad
ëcentralvelariserad eller faryngaliserad
mitt-centralupphöjd (ɹ̝ = tonande alveolar frikativa)
ɹ̩syllabisktsänkt(β̞ = tonande bilabial approximant)
icke-syllabisktframskjuten tungrot
ə˞rotiskttillbakadragen tungrot
IPA för talfel
Labial spridning stark artikulation denasal
dentolabialsvag artikulation nasalt läckage
 interdental/bidental upprepad artikulation velofaryngal friktion
 alveolarvisslad artikulation ingressivt luftflöde
 linguolabialglidande artikulation egressivt luftflöde

Tabeller över fonetiska tecken i rikssvenska

Följande tabeller redovisar de IPA-tecken som normalt används vid transkription av rikssvenska. Dessa utgör emellertid bara en del av alla tillgängliga tecken, och täcker varken svenska dialekter eller utländska språk fullständigt.

Vokaler

SymbolExempelUttalKommentar
ɑːmal[mɑːl] 
amall[malː] 
sked[ɧeːd] 
ɛ eller eskedd[ɧedː]I vissa dialekter [ɧɛdː].
sil[siːl] 
ɪsill[sɪlː] 
bot[buːt] 
ʊbott[bʊtː] 
nys[nyːs] 
ʏnyss[nʏsː] 
ʉ̟ːbus[bʉ̟ːs]Diakriten ska vara under ʉ-tecknet.
ɵbuss[bɵsː]I vissa ord finns ʉ̟; "hustru" [ˈhɵsˌtrʉ̟]
hål[hoːl] 
ɔhåll[hɔlː] 
æːkär[ɕæːr] 
ækärr[ɕærː] 
ɛːhäl[hɛːl] 
ɛhäll[hɛlː] 
œ̞ːför[fœ̞ːr]Diakriten ska vara under œ-tecknet.
œ̞förr[fœ̞rː]Diakriten ska vara under œ-tecknet.
øːhög[høːg] 
œhögg[hœgː] 
əhellre[ˈhɛlːrə]schwa, neutralvokal, vokalmummel

Konsonanter

SymbolExempelUttalNamn
bbal[bɑːl]tonande bilabial klusil
ddal[dɑːl]tonande alveolar klusil
ffar[fɑːr]tonlös labiodental frikativa
ggal[gɑːl]tonande velar klusil
hhal[hɑːl]tonlös glottal frikativa
jjag[jɑːg]tonande palatal approximant
kkal[kʰɑːl]tonlös velar klusil
llag[lɑːg]tonande alveolar lateral approximant
mmal[mɑːl]tonande bilabial nasal
nnar[nɑːr]tonande alveolar nasal
ppar[pʰɑːr]tonlös bilabial klusil
rrar[rɑːr]tonande alveolar tremulant
ssal[sɑːl]tonlös alveolar frikativa
ttal[tʰɑːl]tonlös alveolar klusil
vval[vɑːl]tonande labiodental frikativa
ŋung[ɵŋː]tonande velar nasal
ɧsjal[ɧɑːl]tonlös samtidigt postalveolar och velar frikativa
ɕtjog[ɕoːg]tonlös alveolopalatal frikativa
ʂkurs[kʰɵʂː]tonlös retroflex frikativa
ɖbard[bɑːɖ]tonande retroflex klusil
ʈbart[bɑːʈ]tonlös retroflex klusil
ɳbarn[bɑːɳ]tonande retroflex nasal
ɭfarlig[fɑːɭɪg]tonande retroflex lateral approximant

Spridning

IPA har en bakgrund som går tillbaka till 1886 och skapandet av International Phonetic Association. En större revidering gjordes 1989, en mindre 2006.[4] Det har på senare år fått en stor spridning, bland annat för ordböcker, språkundervisningen och transkription i språkforskningen[2] i många länder. Det finns – exempelvis i USA – konkurrerande standarder, som ofta är mer kopplade till stavningsmönster inom ett visst språk.

IPA finns också med lokala varianter, inklusive ofta i Sverige. I SAOL och Nationalencyklopedins ordbok skrivs bland annat [å] (IPA: [o] eller [ɔ]) och [o] (IPA: [ω]) kopplats till vanligare svensk stavning och inte till det internationellt synkroniserade IPA. I båda verken markeras inte heller betoning enligt IPA-standarden, där fottecken (') står före betonad stavelse. Istället använder man i enlighet med en äldre svensk tradition främst ´ (akut accent), som sätts efter betonad vokal.[5]

Kommentarer

  1. ^ [ʃ] används som beteckning för sj-ljudet exempelvis i SAOB och Nationalencyklopedin, som emellertid inte följer IPA fullt ut.

Referenser

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Question book-4.svg
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
Blank vowel trapezoid.svg
Blank vowel trapezoid, for use with the International Phonetic Alphabet, in SVG format. See also Image:Blank vowel trapezoid-three-height.svg.
Lyon in IPA.svg
Författare/Upphovsman: Andrikkos, Licens: CC BY-SA 3.0
IPA transcription of Lyon