Zur Farbenlehre
Zur Farbenlehre ("Till färgläran") är ett verk av Johann Wolfgang von Goethe utgivet i tre delar 1807–1809. Det var första gången någon systematiskt studerade färgers visuella natur och verkan.[1] Det kan till vissa delar fortfarande tillämpas av konstnärer och andra som är beroende av färger.
Upplevelsen som vetenskaplig grund
Verket behandlar färgers natur och egenskaper, inte deras kemiska eller fysikaliska konstitution. Goethe angrep bland annat Newtons studier i optik.[2] Verket kan även ses som ett grundläggande inlägg i den vetenskapsfilosofiska debatten. Goethe ansåg själv att detta verk om färgläran – resultatet av tjugo års studier och experiment – var ett av hans viktigaste. Han betraktade upplevelsen som det väsentliga, det är där man måste börja om man vetenskapligt skall studera färger. Det är fortfarande mycket i färgseendet som är outforskat.
- "Det finns bara två rena färger, blått och gult. De återstående är nivåer av dessa färger eller orena."[3]
Se även
Noter
Vidare läsning
Externa länkar
| ||||||||||||||||||||||||||||||||
.jpg)
Media som används på denna webbplats
(c) I, Johnrpenner, CC BY-SA 3.0
Espectro luminoso según la teoría de Goethe. Cuando un haz de luz está rodeado de oscuridad, encontramos tonos amarillo-rojizos en la parte superior, y azul-violáceos en la parte inferior. El espectro con el verde en el centro aparece solo cuando los bordes violáceos se superponen a la parte roja-amarilla.
(c) I, Johnrpenner, CC BY-SA 3.0
Cuando un haz de oscuridad está rodeado de luz, encontramos tonos azul-violáceos en el borde superior, y amarillo-rojizos en la inferior. Cuando los bordes se solapan, aparece el magenta en el centro.