Zorns spelmanstävling i Gesunda 1906

Zorns spelmanstävling i Gesunda 1906 (egentligen benämnd "Låttävlan") var Sveriges första tävling för folkmusik spelad på horn eller fiol. Den hölls den 1 september 1906 på Gesundaberget på Sollerön, nära Mora, och bakom tävlingen stod Anders Zorn som initiativtagare och finansiär. Arrangemanget brukar benämnas som den första spelmansstämman i Sverige, men var egentligen en tävling.

I Norge hade den första spelmanstävlingen avhållits redan 1875 i Hallingdal, för horn, lur och langeleik. 1888 i Bø, Telemark hölls den första tävlingen för hardingfela. På Skansen i Stockholm hade spelmän framträtt för allmänheten, utan tävlan, sedan invigningen 1891. Stadsnotarie Nils Andersson från Lund hade diskuterat med vänner i Jämtland om en spelmanstävling i Mörsil 1905, men den blev inställd.

Konstnären Anders Zorn hade, efter återkomsten till Mora, märkt att den vallhornsmusik han hört som barn, inte längre förekom, och att de gamla fiollåtarna hade börjat trängas undan av dragspelsmusik. Vid sina fester i Gopsmorstugan hade han ofta bjudit in spelmän för underhållningen, och vid några sådana tillfällen hade även Nils Andersson närvarat. Zorn hade då diskuterat planen att inbjuda till en pristävling för att på så sätt öka intresset för de gamla horn- och fiollåtarna. Han hade under 1905 fått höra horn blåsas av Lavas Margit, och frågat henne om hon kunde tänkas ställa upp i en sådan tävlan. Det kunde hon, och på frågan om en lämplig plats, hade hon föreslagit Måstäpp på Gesundaberget, där ungdomen brukade samlas. Hon gick även med på att stå modell för Zorn, och resultatet blev målningen Hornblåserska.

Zorn lät sålunda 1905 utannonsera att en tävling för hornblåsare skulle äga rum följande sommar. Med anledning av detta skrev Erik Axel Karlfeldt dikten En hornlåt ("Var är folket som blåste i djurhorn") som publicerades i diktsamlingen Flora och Pomona 1906.

Båt var det bästa färdmedlet för att ta sig till Gesunda och förutom ångbåt, åkte bland andra Zorn med spelmän, kullor och prisdomarna i kyrkbåt från Mora. Från ångbåtsbryggan gick deltagare och publik upp till Måstäppan där tävlingen skulle hållas. När tävlingen skulle börja hade över tusen personer samlats runt ett långrede (höskrinda med två hjul), som var estraden där de tävlande skulle spela. Framför kärran placerades tre stenar som domarna skulle sitta på. Domare för tävlingen var Nils Andersson, kandidat Jannes Romson, sedermera rektor på Mora folkhögskola, och Anders Zorn själv. Efter anmälan inleddes tävlingarna på utsatt tid kl. 1 e.m.

Till tävlingen kom 16 hornblåsare från Malung, Gagnef, Mockfjärd, Leksand, Siljansnäs, Rättvik och Sollerön. Det var också 16 fiolspelare, som kom från Lima, Malung, Ore, Älvdalen, Rättvik, Mora, Sollerön och Siljansnäs^[1]. Hornblåsarna inledde, och därefter kom fiolspelmännen. Tävlingarna varade cirka 4 timmar.

Om vallhornsblåsningen anger Nils Andersson att han kände missräkning, ”ty så gott som ingen enda riktig vallåt spelades. Istället spelades vis- och dansmelodier samt marscher – eller rättare sagt fragment av dylika melodier – som man med mer eller mindre framgång sökte frambringa på dessa oerhört svårspelta instrument.”… ”Ett vallhorn försökte sig t.o.m. på Napoleons marsch. Även Gubben Noach lät höra sig.”… ”Och så snart som vallåten tvingas in i regelrätta och gängse former av musik, de må nu benämnas visor, polskor eller vad som helst, är den icke längre någon vallåt.”^[2]

Både Zorn och Andersson ansåg att de låttyper som mest framfördes var alltför moderna. Gammalt skulle det vara. Denna önskan kom att genomsyra de kommande årens spelmanstävlingar runtom i Sverige: att undervisa folket och spelmännen själva vad som var äkta folkmusik, vad som var det värdefulla i den musiken och hur den skulle framföras^[3][4].

Det finns flera ögonvittnesskildringar av tävlingarna i Gesunda. Förutom att Nils Andersson skrev om den i Svenska låtar, har Lars Åhs skrivit en skildring som publicerades i Skansvakten 1942^[5]. Dunder Karl Olsson^[6] (f. 1900), Sollerön, sonson till Lavas Margit, fotograf Karl Lärka^[7] (f. 1892), Mora, och veterinär Hjalmar Dallmer^[8][9] (f. 1887), Stora Tuna, som var med och bildade Dalaföreningens spelmanslag i Stockholm; alla har de skildrat tävlingen i intervjuer långt senare. I Mora tidning publicerades en utförlig skildring av en ung reporter, Anders Olsson, sedermera riksdagsman, med fullständig prislista^[10]. Han hade också hand om anmälningarna på plats, enligt Lars Åhs^[5]. Även rikstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet hade reportrar på plats, och DN publicerade tre låtar upptecknade av Nils Andersson.

Från Mora tidning^[10] kompletterad med gårdsnamn. Något avvikande prislistor kan förekomma, men Anders Olssons lista torde vara den mest tillförlitliga. Man får ha i minnet att de allra flesta av deltagarna, vid denna tid var helt okända utanför sin hemsocken.

• Zorns spelmanstävling i Mora 1907
• Zorns spelmanstävling i Mora 1908

• Ivarsdotter-Johnson, Anna & Märta Ramsten: Folkmusiken som nationell och provinsiell symbol, s. 237–250 i Musiken i Sverige, del III, 1993, ISBN 91-85428-75-2, Jonsson & Tegen (red.). Även som webbpublikation https://levandemusikarv.se/mis/
• Ramsten, Märta; Ternhag Gunnar (2006). Anders Zorn och musiken. Mora: Zornsamlingarna. Libris 10198346. ISBN 9197432954  sid. 75–112.
• Rehnberg, Mats: Artikel från Sool-Öen 1973 https://www.sollero-hembygd.se/artiklar/sveriges-forsta-spelmansstamma/
• Roempke, Ville: ”Ett nyår för svensk folkmusik” om spelmansrörelsen, s. 263–296 i Folkmusikboken, 1980, ISBN 91-518-1180-4, Ling, Ramsten & Ternhag (red.). Även som webbpublikation http://old.visarkiv.se/online/folkmusikboken/roempke.htm

• Wikimedia Commons har media som rör Zorns spelmanstävling i Gesunda 1906.
  Bilder & media