Zeta Phoenicis

Zeta Phoenicis
Phoenix IAU.svg
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildFenix
Rektascension01t 08m 23,08s[1]
Deklination-55° 14′ 44,7″[2]
Skenbar magnitud ()3,94 - 4,42 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypB6 V + B9 V[2]
B–V0,120 ± 0,220[3]
VariabeltypFörmörkelsevariabel av Algol-typ (EA/DM)[4]
Astrometri
Radialhastighet ()+15,4[5] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +20,87[1] mas/år
Dek.: +30,64[1] mas/år
Parallax ()10,92 ± 0,39[1]
Avstånd300 ± 10  (92 ± 3 pc)
Absolut magnitud ()-0,87 / 0,90[5]
Detaljer
Massa3,92[6] M
Radie2,85[6] R
Luminositet316[6] L
Temperatur14 400[6] K
Andra beteckningar
Wurren, CSI-55 241 44, IDS 01042-5547, SBC7 44, CSI-55 241 43, IDS 01042-5547 AB, SBC9 60, RMK 2AB, GC 1387, JP11 476, SKY# 1749, RST 1205, GCRV 662, 2MASS J01082304-5514447, TD1 666, CCDM J01084-5515AB, GEN# +1.00006882, N30 230, TYC 8476-1302-1, CD-55 267, GSC 08476-01302, UBV M 7984, CMC 232306, HD 6882, PMSC 01042-5546, UBV 21730, CPC 19 361, HIC 5348, PPM 330793, uvby98 100006882, CPD-55 241, HIP 5348, ROT 177, WDS J01084-5515AB, CSI-55 241 41, HR 338, SAO 232306[4]

Wurren[7] eller Zeta Phoenicis (ζ Phoenicis, förkortat Zeta Phe, ζ Phe) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en trippelstjärna belägen i den sydöstra delen av stjärnbilden Fenix. Den har en skenbar magnitud på 3,0 – 4,4[6] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 10,9[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 300 ljusår (ca 92 parsek) från solen.

Nomenklatur

Zeta Phoenicis har det traditionella namnet Wurren i Wardamanfolkets kultur i norra territoriet i Australien,[8]vilket betyder "barn", men avser i detta sammanhang en "Liten fisk", en stjärna som gränsar till Achernar (Gawalyan = procupine eller echidna ) till vilken liten fisk ger vatten.[9] År 2016 anordnade Internationella Astronomiska Unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[10] med uppgjft att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Wurren för stjärnan Zeta Phoenicis Aa i november 2017 och detta ingår nu i förteckningen över IAU-godkända stjärnnamn.[7]

Egenskaper

Primärstjärnan Zeta Phoenicis Aa är en blå till vit stjärna av spektralklass B6 V[2]. Den har en massa som är ca 4[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 2,9[6] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 320[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 14 400[6] K.

Zeta Phoenicis är en multipelstjärna och en kortperiodisk förmörkelsevariabel av Algol-typ (EA/DM)[4]. Den varierar mellan skenbar magnitud +3,94 och 4,42 med en period av 1,669776 dygn.[4]

Konstellationen omfattar sannolikt fyra stjärnor med två följeslagare utanför den centrala dubbelstjärnan med skenbar magnitud av 7,2 respektive 8,2 med vinkelseparationer på 0,8 och 6,4 bågsekunder från huvudparet.[11] Den närmaste (Zeta Phoenicis B) är en stjärna av spektraltyp A[12] med en omloppsperiod runt huvudparet på omkring 210 år och en excentricitet på ca 0,35. [13] Den yttersta (Zeta Phoenicis C) är en stjärna av spektraltyp F med en omloppsperiod på över 5000 år.[14]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Zeta Phoenicis, 4 april 2019.

Noter

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007). "HIP 5348". Hipparcos, the New Reduction. Hämtad 2009-12-14.
  2. ^ [a b c d] ”Basic data: V* Zet Phe – Spectroscopic binary” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Gam+Phe&submit=SIMBAD+search. Läst 29 januari 2018. 
  3. ^ van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=5348. Läst 29 januari 2018. 
  4. ^ [a b c d] ”Zet Phe” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=26329. Läst 29 januari 2018. 
  5. ^ [a b] https://www.universeguide.com/star/zetaphoenicis. Hämtad 2019-04-03.
  6. ^ [a b c d e f g h i] Torres, G.; Andersen, J.; Giménez, A. (February 2010). "Accurate masses and radii of normal stars: modern results and applications". The Astronomy and Astrophysics Review. 18 (1–2): 67–126. arXiv:0908.2624. Bibcode:2010A&ARv..18...67T. doi:10.1007/s00159-009-0025-1.
  7. ^ [a b] "Naming Stars". IAU.org. Hämtad 16 december 2017.
  8. ^ "IAU Approves 86 New Star Names From Around the World" (Press release). IAU.org. 11 december 2017./
  9. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)" (Press release). IAU.org.
  10. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  11. ^ Clausen, J. V.; Gyldenkerne, K.; Grønbech, B. (January 1976). "Four-color photometry of eclipsing binaries. IIIb: Zeta Phoenicis, analysis of light curves and determination of absolute dimensions". Astronomy and Astrophysics. 46: 205–212. Bibcode:1976A&A....46..205C.
  12. ^ Zasche, P.; Wolf, M.; Hartkopf, W. I.; Svoboda, P.; Uhlař, R.; Liakos, A.; Gazeas, K. (2009). "A Catalog of Visual Double and Multiple Stars With Eclipsing Components". The Astronomical Journal. 138 (2): 664–679. arXiv:0907.5172. Bibcode:2009AJ....138..664Z. doi:10.1088/0004-6256/138/2/664.
  13. ^ "Sixth Catalog of Orbits of Visual Binary Stars". United States Naval Observatory.
  14. ^ Kaler, Jim. "Zeta Phoenicis". Department of Astronomy, University of Illinois. Hämtad 2017-12-18.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Phoenix IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Phoenix chart
Golden star.svg
(c) I, Ssolbergj, CC BY 3.0
Gold-shaded star.