Zeta Persei
| Zeta Persei (ζ) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Perseus |
| Rektascension | 03t 54m 07,92248s[1] |
| Deklination | 31° 53′ 01,0812″[1] |
| Skenbar magnitud () | +2,86[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B1 Ib[3] |
| U–B | -0,72[2] |
| B–V | -0,10[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 20,1 ± 1,2[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +5,77[1] mas/år Dek.: -9,92[1] mas/år |
| Parallax () | 4,34 ± 0,19[1] |
| Avstånd | 750 ± 30 lå (230 ± 10 pc) |
| Absolut magnitud () | -3,91[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 14,5 ± 1,9[6] M☉ |
| Radie | 26-27[7] R☉ |
| Luminositet | 47 039[6] L☉ |
| Temperatur | 20 800[6] K |
| Vinkelhastighet | 40[3] km/s |
| Ålder | 12,6 ± 1,5[8] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| 44 Persei, FK5 144, HD 24398, HIP 18246, HR 1203, SAO 56799. [9] | |
Zeta Persei (ζ Persei, förkortat Zeta Per, ζ Per) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en stjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Perseus. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 2,86[2] och klart synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 4,3 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 750 ljusår (230 parsek) från solen.
Egenskaper
Zeta Persei är en lägre intensiv superjättestjärna av spektralklass B1 Ib.[3] Dess spektrum visar onomalt höga halter kol.[10] Den har en massa som är omkring 14[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 27[7] gånger större än solens och utsänder från sin fotosfär ca 47 000[6] gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 20 800[6] K.
Zeta Persei har en följeslagare av 9:e magnituden med en vinkelseparation på 12,9 bågsekunder. De två stjärnorna har en gemensam rörelse genom rymden och kan därför vara fysiskt samordnade. Om så är fallet är de separerade med minst 4 000 astronomiska enheter.[11]
Zeta Persei är bekräftad medlem av Perseus OB2-gruppen (Per OB2), även kallad Zeta Persei-gruppen, en rörlig grupp av stjärnor som innehåller 17 massiva, ljusstarka stjärnor av spektraltyp O eller B, vilket ger dem en blå färg. Dessa stjärnor har en liknande bana genom rymden och är ungefär lika stora[4], vilket tyder på att de härrör från samma molekylära moln.[12]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752, doi:10.1051/0004-6361:20078357
- ^ [a b c d] Lutz, T. E.; Lutz, J. H. (June 1977), "Spectral classification and UBV photometry of bright visual double stars", Astronomical Journal, 82: 431–434, Bibcode:1977AJ.....82..431L, doi:10.1086/112066
- ^ [a b c] Abt, Helmut A.; Levato, Hugo; Grosso, Monica (July 2002), "Rotational Velocities of B Stars", The Astrophysical Journal, 573 (1): 359–365, Bibcode:2002ApJ...573..359A, doi:10.1086/340590
- ^ [a b] Steenbrugge, K. C.; et al. (May 2003), "Radial velocities of early-type stars in the Perseus OB2 association", Astronomy and Astrophysics, 402: 587–605, Bibcode:2003A&A...402..587S, arXiv:astro-ph/0302428, doi:10.1051/0004-6361:20030277
- ^ ^ Huang, W.; et al. (2012), "A catalogue of Paschen-line profiles in standard stars", Astronomy & Astrophysics, 547: A62, Bibcode:2012A&A...547A..62H, arXiv:1210.7893, doi:10.1051/0004-6361/201219804.
- ^ [a b c d e f] Hohle, M. M.; Neuhäuser, R.; Schutz, B. F. (April 2010), "Masses and luminosities of O- and B-type stars and red supergiants", Astronomische Nachrichten, 331 (4): 349, Bibcode:2010AN....331..349H, arXiv:1003.2335, doi:10.1002/asna.200911355
- ^ [a b] Pasinetti-Fracassini, L. E.; et al. (February 2001) [November 2000 (arXiv)], "Catalogue of Stellar Diameters (CADARS)", Astronomy and Astrophysics, 367: 521–524, Bibcode:2001A&A...367..521P, arXiv:astro-ph/0012289, doi:10.1051/0004-6361:20000451
- ^ Tetzlaff, N.; Neuhäuser, R.; Hohle, M. M. (January 2011), "A catalogue of young runaway Hipparcos stars within 3 kpc from the Sun", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 410 (1): 190–200, Bibcode:2011MNRAS.410..190T, arXiv:1007.4883, doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17434.x
- ^ "zet Per -- Variable Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-12.
- ^ Jaschek, M.; Jaschek, C. (December 1974), "The CNO stars", Astronomy and Astrophysics, 36 (3): 401–408, Bibcode:1974A&A....36..401J
- ^ Burnham, Robert (1978), Burnham's celestial handbook: an observer's guide to the universe beyond the solar system, Dover books explaining science, 3 (2nd ed.), Courier Dover Publications, p. 1422, ISBN 0-486-23673-0
- ^ de Zeeuw, P. T.; et al. (January 1999), "A HIPPARCOS Census of the Nearby OB Associations", The Astronomical Journal, 117 (1): 354–399, Bibcode:1999AJ....117..354D, arXiv:astro-ph/9809227, doi:10.1086/300682
Externa länkar
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Perseus chart
