Zeta Cassiopeiae
| Zeta Cassiopeiae (ζ) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Cassiopeja |
| Rektascension | 00t 36m 58,28419s[1] |
| Deklination | 53° 53′ 48,8673″[1] |
| Skenbar magnitud () | 3,66[2] (3,59-3,68[3]) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B2IV[4] |
| U–B | -0,89[5] |
| B–V | -0,19[5] |
| Variabeltyp | Pulserande variabel av 53 Persei-typ (SPB)[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 2,0[3] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 17,38[1] mas/år Dek.: -9,86[1] mas/år |
| Parallax () | 5,50 ± 0,16[1] |
| Avstånd | 590 ± 20 lå (182± 5 pc) |
| Absolut magnitud () | -2,8[6] |
| Detaljer | |
| Massa | 8,3[3] M☉ |
| Radie | 5,9[3] R☉ |
| Luminositet | 5,500[3] L☉ |
| Temperatur | 20 426[3] K |
| Metallicitet | -0,23[7] |
| Vinkelhastighet | 5,37045[3] |
| Andra beteckningar | |
| 17 Cassiopeiae, HR 153, HD 3360, BD + 53 ° 105, FK5 17, HIP 2920, SAO 21566, GC 727[8] | |
Zeta Cassiopeiae (ζ Cassiopeiae , förkortat Zeta Cas, ζ Cas) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en stjärna belägen i södra delen av stjärnbilden Cassiopeja. Den har en skenbar magnitud på 3,66[2] och är klart synlig för blotta ögat. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 5,5 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av 590 ljusår (182 parsek) från solen.
Egenskaper
Zeta Cassiopeiae är en blå-vit underjättestjärna av spektralklass B2IV,[4] vilket anger att den har förbrukat dess förråd av väte i kärnan och börjat utvecklas bort från huvudserien. Den har en massa som är 8,3 gånger större än solens massa och en radie som är 5,9 gånger solens[3]. Den utsänder från sin fotosfär 5,5 gånger mer energi än solen vid en effektiv temperatur på 20 426 K.[3]
Variabilitet
Zeta Cassiopeiae är en sannolik medlem av en ovanlig grupp av variabla stjärnor som kallas "långsamt pulserande B-stjärnor" (SPB).[9] Den visar en pulsationsfrekvens på 0,64 per dygn (eller en gång per 1,56 dygn) och visar ett svagt magnetfält med en styrka på ungefär 3,35 × 10-2 T, vilket varierar med en period av 5,37 dygn.[10] Detta motsvarar troligen rotationshastigheten för stjärnan, som, sett mot den låga projicerade rotationshastigheten, tyder på att stjärnan observeras nästan i rotationsaxelns riktning.
Zeta Cassiopeiae är en kandidat som magnetisk Bp-stjärna som visar en överskott av helium. Stjärnan innehåller ett slumpmässigt orienterat fossilt magnetfält, vilket påverkar utflödet av stjärnvinden. Kollisioner mellan strömmar från denna skapar en chockfront, med kylande partiklar som samlar sig i en samroterande skiva. [11]
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, Bibcode:2007A&A...474..653V, arXiv:0708.1752 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20078357
- ^ [a b] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
- ^ [a b c d e f g h i j] Neiner, C.; Geers, V. C.; Henrichs, H. F.; Floquet, M.; Frémat, Y.; Hubert, A.-M.; Preuss, O.; Wiersema, K. (2003). "Discovery of a magnetic field in the Slowly Pulsating B star zeta Cassiopeiae". Astronomy and Astrophysics. 406 (3): 1019. Bibcode:2003A&A...406.1019N. doi:10.1051/0004-6361:20030742.
- ^ [a b] Morgan, W. W.; Keenan, P. C. (1973), "Spectral Classification", Annual Review of Astronomy and Astrophysics, 11: 29, Bibcode:1973ARA&A..11...29M, doi:10.1146/annurev.aa.11.090173.000333
- ^ [a b] Johnson, H. L.; et al. (1966), "UBVRIJKL photometry of the bright stars", Communications of the Lunar and Planetary Laboratory, 4 (99): 99, Bibcode:1966CoLPL...4...99J
- ^ Jaschek, C.; Gomez, A. E. (1998). "The absolute magnitude of the early type MK standards from HIPPARCOS parallaxes". Astronomy and Astrophysics. 330: 619. Bibcode:1998A&A...330..619J.
- ^ Gies, Douglas R.; Lambert, David L. (March 1992), "Carbon, nitrogen, and oxygen abundances in early B-type stars", Astrophysical Journal, Part 1, 387: 673–700, Bibcode:1992ApJ...387..673G, doi:10.1086/171116
- ^ "Zeta Cas -- Pulsating variable Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2010-02-22
- ^ Neiner, C.; et al. (2003), "Discovery of a magnetic field in the Slowly Pulsating B star zeta Cassiopeiae", Astronomy and Astrophysics, 406 (3): 1019–1031, Bibcode:2003A&A...406.1019N, doi:10.1051/0004-6361:20030742
- ^ De Cat, P. (June 2007), "Observational Asteroseismology of slowly pulsating B stars", Communications in Astroseismology, 150: 167–174, Bibcode:2007CoAst.150..167D, doi:10.1553/cia150s167
- ^ Smith, M. A.; Bohlender, D. A. (May 2007), "Variations of the ultraviolet resonance lines of the B2 IV-V star ζ Cassiopeiae", Astronomy and Astrophysics, 466 (2): 675–682, Bibcode:2007A&A...466..675S, arXiv:astro-ph/0702461 Freely accessible, doi:10.1051/0004-6361:20066639
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Cassiopeia chart.
