Zachar Prilepin

Zachar Prilepin
Zachar Prilepin 2007
Zachar Prilepin 2007
PseudonymЗахар[1]
FöddJevgenij Nikolajevitj Prilepin
Sovjetunionen 7 juli 1975
Iljinka, Skopinområdet, Rjazan oblast, Ryska SFSR, Sovjetunionen
Yrkeförfattare, offentlig person, politiker
NationalitetRyssland[2]
SpråkRyska
Verksam2003 -
Genrerrealism
Ämnenprosa
PriserJasnaja Poljana (2007)
Natsionalnyj bestseller (2011)
Bolsjaja kniga (2014)
Webbplatshttp://www.zaharprilepin.ru

Zachar Prilepin (ryska: Заха́р Приле́пин), egentligen Jevgenij Nikolajevitj Prilepin (ryska: Евге́ний Никола́евич Приле́пин), född 7 juli 1975 i byn Iljinka, Rjazan oblast, Ryska SFSR, Sovjetunionen, är en rysk författare, filolog och publicist.[3][4]

Prilepin är också känd för sin samhällspolitiska, humanitära och militära verksamhet i Ryssland och angränsande länder. Han har även varit verksam som chefredaktör, TV-producent, programledare, rappare och skådespelare.

Prilepins böcker har hittills översatts till engelska, tyska, franska, italienska, kinesiska, danska, norska, polska, bulgariska, rumänska och armeniska. Hans litterära agentur Wiedling literary Agency har nu avslutat samarbetet med honom efter hans beslut 13 februari 2017 att ta befälet över en bataljon i Folkrepubliken Donetsk och aktivt delta i striderna om Donbass.[5][6][7]

Biografi

Jevgenij Nikolajevitj Prilepin föddes 7 juli 1975 i byn Iljinka, där hans far arbetade som historielärare och hans mor som sjuksköterska. 1986 flyttade familjen till Nizjnij Novgorod oblast, till staden Dzerzjinsk där föräldrarna hade fått en lägenhet.

När Prilepin gått ut skolan 1992 flyttade han till Nizjnij Novgorod. 1994 blev han inkallad för att göra värnplikten, och placerades senare i reserven. Efter militärtjänsten studerade han vid polisskolan och tjänstgjorde hos OMON, den mobila enheten för särskilda insatser. På fritiden studerade han vid filologiska fakulteten. Men 1996 skickades han ut för att strida i det första Tjetjenienkriget, och 1999 deltog han i Dagestankriget. Samma år avslutade han sina studier i filologi och lämnade sin tjänst hos OMON.[3]

År 2000 fick han arbete som journalist på nizjnijnovgorodtidningen Delo. Han skrev under många pseudonymer, varav den mest kända var Jevgenij Lavlinskij. År 2001 blev han tidningens chefredaktör.

Prilepins första litterära arbeten publicerade år 2003 i tidningen Denj literatury. Därefter trycktes hans verk i Literaturnaja Gazeta, Limonka, Na krajo och Generalnaja linija, och även i tidskrifterna Sever, Druzjba narodov, Roman-gazeta, Novyj Mir, Snob, Russkij pioner, Russkaja zjizn och Avrora.[8].

Prilepin var chefredaktör för Nationalbolsjevikiska partiets tidning i Nizjnij novgorod, Narodnyj nabljodatel (på ryska: Народный наблюдатель Folkobservatören). Han deltog i unga författares seminarium "Moskva – Peredelkino" (i februari 2004) och i IV, V, VI forumen för Rysslands unga författare i Moskva. Prilepin anses vara en av grundarna av den moderna ryska krigsprosan jämsides Aleksandr Karasov och Arkadij Babtjenko.[9][10]

I oktober 2014 fanns Prilepin med bland de 100 mest inflytelserika människorna i Ryssland, enligt tidskriften Russkij reportjor.[11] Enligt ryska gallupinstitutets enkätundersökning 2015, kom Prilepin på andra plats som "Årets författare i Ryssland", efter Darja Dontsova.[12]

I ryska gallupinstitutets enkätundersökning år 2016 om "Årets författare i Ryssland" kom Zachar Prilepin på delad tredje plats med Boris Akunin, Aleksandr Prochanov och Viktor Pelevin. Prilepin var enligt företaget Medialogija den författare som omnämndes mest i massmedia under 2016, och gick därmed om Andrej Usatjov och Ljudmila Ulitskaja.[13]

Privatliv

Zachar Prilepin är gift med Maria och tillsammans har de fyra barn, två flickor och två pojkar.[14]

Bibliografi

Böcker

  • 2004 Patalogii (på ryska: Патологии Patalogier). Om hur han som menig soldat stred i Tjetjenien på 1990-talet. Boken översattes genast till flera språk och Prilepin reste för första gången utomlands som författare.
  • 2006 Sankja (på ryska: Санькя Sankja). Berättar historien om en ung oppositionell och medlem i en förbjuden organisation som deltar i demonstrationer, flyr från militärtjänsten och gömmer sig hos de som gått under jorden.[a]
  • 2008 Grech (på ryska: Грех Synd). En novellsamling som ger en inblick i 2000-talets kaotiska Ryssland. Boken vann 2008 års nationella bestsellerpris och 2011 års superbestsellerpris.
  • 2011 Tjornaja obezjana (på ryska: Чёрная обезьяна Den svarta apan)
  • 2014 Obitel (på ryska: Обитель Klostret), som blev det årets mest utlånade bok på biblioteken i Moskva[15], och vann Rysslands största litteraturpris Stora bokpriset 26 november 2014 [16][17]
  • 2017 Vzvod. Ofitsery i opoltjentsy russkoj literatury (på ryska: Взвод. Офицеры и ополченцы русской литературы Plutonen. Den ryska litteraturens officerare och lantvärnsmän)[18]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, 26 februari 2017.

Noter

  1. ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 15571223m, läst: 8 maj 2023, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Om Zachar Prilepin i lenta.ru (på ryska) Läst 26 februari 2017.
  4. ^ Thomas Wiedling literary agency om Zachar Prilepin (på engelska) Läst 26 februari 2017.
  5. ^ Chodnev, Sergej (17 februari 2017). ”Ot Zachara Prilepina otkazalis jevropejskije litagenty Oni nedovolny jego dejatelnostjo v Donbasse” (på ryska). Коммерсант.ru. http://www.kommersant.ru/doc/3223769. Läst 26 februari 2017. 
  6. ^ Melnikov, Valey (18 februari 2017). ”Wiedling literary Agency has stopped cooperation with Prilepin because of his activities in the DNI” (på engelska). http://24-my.info Online newspaper. Arkiverad från originalet den 27 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170227150030/http://24-my.info/wiedling-literary-agency-has-stopped-cooperation-with-prilepin-because-of-his-activities-in-the-dni/. Läst 26 februari 2017. 
  7. ^ Guzeva, Alexandra (23 februari 2017). ”What makes a popular Russian writer go to fight in Donbass?” (på engelska). Russia beyond the headlines newspaper. http://rbth.com/arts/literature/2017/02/23/writer-zakhar-prilepin-donbass_708066. Läst 26 februari 2017. 
  8. ^ Rudaljov A. Utrennaja zvezda. // Gazeta "Den literatury". 2008. № 1.
  9. ^ Pustova, Valerija (Nr 5 2005). ”Tjelovek c ruzjom: smertnik, buntar, pisatel” (på ryska). Novyj mir. http://magazines.russ.ru/novyi_mi/2005/5/pu9.html. Läst 26 februari 2017. 
  10. ^ Rudaljov, Andrej (Nr 5 2006). ”Obyknovennaja vojna” (på ryska). Druzjba narodov. http://magazines.russ.ru/druzhba/2006/5/ru14.html. Läst 26 februari 2017. 
  11. ^ 2014 års lista över inflytelserika personer i Ryssland Arkiverad 30 januari 2017 hämtat från the Wayback Machine. (på ryska) Läst 26 februari 2017.
  12. ^ Länk till gallupinstitutets sida där undersökningen redovisas i en pdf-fil Arkiverad 19 februari 2017 hämtat från the Wayback Machine. (på ryska) Läst 26 februari 2017.
  13. ^ Darja Dontsova blev årets författare och Zachar Prilepin den mest omnämnda (på ryska) Läst 26 februari 2017.
  14. ^ Mina barn är min fanklubb (på ryska) Läst 26 februari 2017.
  15. ^ ”Самой популярной книгой в библиотеках Москвы стал роман Прилепина”. www. gazeta.ru (på ryska). https://www.gazeta.ru/culture/news/2015/12/16/n_8020739.shtml. Läst 26 februari 2017. 
  16. ^ Zakhar Prilepin Wins Big Book Prize (på engelska) Läst 26 februari 2017.
  17. ^ Guzeva, Alexandra (28 november 2014). ”Zakhar Prilepin: You have to constantly prove your worth in literature” (på engelska). Russia beyond the headlines newspaper. http://rbth.com/literature/2014/11/28/zakhar_prilepin_you_have_to_constantly_prove_your_worth_in_literat_41789.html. Läst 26 februari 2017. 
  18. ^ Recension av Olga Voronova 11 mars 2017 (på ryska)

Kommentarer

  1. ^ Prilepin var själv medlem i det förbjudna Nationalbolsjevikiska partiet 1996, och senare i ett liknande parti som kallades Det andra Ryssland, grundat av Eduard Limonov.

Vidare läsning

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Захар Прилепин (cropped).jpg
Författare/Upphovsman: Евгения Давыдова, Licens: CC BY-SA 3.0
Захар Прилепин