Ystadbanan

Ystadbanan
Ystads station
Allmänt
Plats	Skåne
Sträcka	Malmö–Ystad
Anslutande linjer	Öresundsbanan Kontinentalbanan Österlenbanan
Organisation
Invigd	1874
Ägare	Svenska staten
Infrastruktur­förvaltare	Trafikverket
Trafikoperatör	Skånetrafiken Green Cargo
Tekniska fakta
Längd	63(a)/67(b) kilometer
Antal spår	enkelspår[1] med mötesspår
Spårvidd	1435 millimeter (normalspår)
Största tillåtna axellast	22,5[2][1] ton
Största tillåtna vikt per meter	6,4[2][1] ton/m
Största lutning	11 ‰
ATC	ATC-2[2][1]
Fjärrblockering	Ja, System H[2][1]
Högsta hastighet	160[4][5] km/h
Elektrifierad	1996-06-08[3]
Matning	15 kV 16 ⅔ Hz (kontaktledning)
Lastprofil	A[2]
(a) via Kontinentalbanan (b) via Citytunneln Tekniska fakta hämtade från järnväg.net och Trafikverkets Järnvägsnätsbeskrivning 2026
Linjekarta km    Malmö godsbangård 0 Malmö C Södra stambanan ►Stockholm 2 Östervärn  –2009 2 Triangeln  2010– 5 Persborg  –2011 ▲Citytunneln 6 Hyllie  2010– Öresundsbanan ◄Köpenhamn 12 Svågertorp 7 Öresundsbanana ◄Köpenhamn Kontinentalbanan ▲Malmö C 15 Kontinentalbananb ◄Trelleborg 18 Oxie 21 Skabersjö  2017– 25 Svedala 32 Börringe station  –1970 34 Lemmeströ  1996– 38 Näsbyholm  –1970 42 Skurup 48 Rydsgård 54 Rynge  1996– 55 Marsvinsholm  –1971 59 Charlottenlund  –1968 60 Svarte  1968– 61 Vilhelmsborg  2017– 67 Ystad ◄Świnoujście[6] Österlenbanan ▼Simrishamn gods till/från Ystad går på Kontinentalbanan Järnvägstekniska stationer: aFosieby bLockarp Teckenförklaring

Ystadbanan, ursprungligen Malmö–Ystads Järnväg (MYJ), är en 67 kilometer lång normalspårig järnväg som går mellan Malmö och Ystad. Egentligen är Ystadbanan den 54 kilometer långa enkelspåriga sträckan till Ystad från Lockarp, där den ansluter till Kontinentalbanan.

Persontrafiken i Skånetrafikens regi är tät, och banan utnyttjas till gränsen för sin kapacitet. Därtill förekommer sparsam godstrafik på sträckan.

En järnväg började diskuteras under 1860-talet av godsherrarna i trakten. Banan blev helt privatfinansierad, eftersom svenska staten då ansåg att regionen var så pass rik att den inte skulle behöva något bidrag. År 1874 kunde den 63 kilometer långa Malmö–Ystads Järnväg (MYJ) invigas, för en privatbana förhållandevis påkostad, med rälsvikten 22 kg/meter. Eftersom traktens godsherrar med Corfitz Beck-Friis i spetsen var inblandade i företaget, så fick den snabbt smeknamnet "Grevebanan."^[7]

Banan utgick ursprungligen från Malmö västra station och passerade Svedala och Skurup på vägen till Ystads station^[8] från 1865, som ägdes av Ystad–Eslövs järnväg.^[7][9]

Banans sträckning avspeglade finansiärernas intressen: Läget för sex av de ursprungligen tolv stationerna var valt på lämpligt avstånd från deras respektive säterier, varför banan på sina ställen inte alltid blev den rakaste. Ursprungliga stationer var Malmö V, Hindby, Oxie, Skabersjö, Svedala, Börringe, Näsbyholm, Skurup, Rydsgård, Marsvinsholm, Charlottenlund och slutligen Ystads station. Stationerna Södervärn och Rynge tillkom senare.^[7]

1941 förstatligades Ystadbanan. 1955 lades sträckan från Malmö Västra till Södervärn ned, och tågen utgick från Malmö C i stället för Malmö V. Sträckan Södervärn–Hindby användes för godstrafik fram till 1972, men 1973 anslöts Ystadbanan till Kontinentalbanan vid Fosieby via Lockarps station istället, och sträckan Södervärn–Hindby–Oxie kunde slopas.^[8] Malmö var inte längre en stad genomkorsad av järnvägar. Nu fanns det bara två kvar: söderut Kontinentalbanan, norrut Södra stambanan, och plankorsningar bara vid sällan trafikerade godsspår.

1990 togs persontrafiken över av Pågatågen. Men trots att Ystadbanan ansågs vital för rikets säkerhet, var den ännu inte elektrifierad utan trafikerades till en början med dieseldrivna Y1-motorvagnar. Mellan 1993 och 1996 elektrifierades banan, och den 8 juni 1996 körde det första eldrivna tåget med en X11-motorvagn.^[8]

2009–2011, i samband med att Citytunneln blev färdig, byggdes också en förbindelse mellan Öresundsbanan och Ystadbanan, med en planskild korsning under Kontinentalbanan vid Lockarp. Från den 15 augusti 2011 gick Pågatågen från Ystad till Malmö C via Citytunneln istället för Kontinentalbanan.^[10][11] DSB:s Bornholmståg kunde nu också gå till Ystad utan att byta körriktning i Fosieby.^[8] När trafiken hade intensifierats visade sig den enkelspåriga banan från Lockarp till Ystad–Simrishamn vara känslig för förseningar, och uppehållen på Svågertorps station slopades.

Fram till december 2017 körde DSB Bornholmståg mellan Köpenhamn och Ystad, vilka anslöt till Bornholmsfärjan. Tågen, bron och den snabbare färjan minskade restiden Köpenhamn–Bornholm med färja från över sex timmar^[12] till omkring tre timmar.^[13]

Banan trafikeras med pågatåg, Skånetrafikens lokaltåg. Därtill kör Green Cargo godståg på linjen.

Samtidigt som Citytunneln började användas 2011 infördes halvtimmestrafik. Trafiken visade sig vara känslig för störningar och en utredning om vad som behövdes för att minska förseningarna presenterades 2012. Utredningen föreslog två nya stationer enbart för tågmöten, en vid Skabersjö mellan Oxie och Svedala och den andra strax öster om hållplatsen Svarte, benämnd Vilhelmsborg.^[14] Efter att mötesstationerna kommit till stånd 2017^[15] har punktligheten förbättrats.^[16]

• Trelleborg–Rydsgårds Järnväg
• Ystads Järnvägar
• Lönngatan

• Alvfors, Karl-Gösta (1983). ”Strejken vid Malmö-Ystads järnväg i maj år 1906”. Ystadiana 1983,: sid. 11-48 : ill.  Libris 9123863
• Nihlén, Knut (1924). Malmö-Ystads järnväg 1874-1924. Malmö: Skånska litogr. a.-b. Libris 1475767 
• Thomasson, Göran; Stenvall, Frank (1974). Malmö-Ystads järnväg 1874-1974 : jubileumsskrift. Malmö: Stenvall. Libris 7630135. ISBN 91-7266-015-5 

• Historik om Malmö-Ystads Järnväg
• Jarnvag.net – Ystadbanan