Yrjö Leino

Yrjö Leino
	Yrjö Leino
Född	Yrjö Kaarlo Leino; 28 januari 1897; Helsingfors
Död	28 juni 1961 (64 år); Helsingfors
Medborgare i	Finland
Sysselsättning	Politiker, journalist
Befattning
	Ledamot av Finlands riksdag, Norra Savolax valkrets (1945–1951); Finlands inrikesminister; Regeringen Paasikivi III (1945–1946); Finlands inrikesminister; Regeringen Pekkala (1946–1948)
Politiskt parti
	Demokratiska förbundet för Finlands folk
Maka	Hertta Kuusinen; (g. 1945–1950)
Barn	Lieko Zachovalová (f. 1927); Olle Leino (f. 1932)
Utmärkelser
	Hederstecknet för mänsklig barmhärtighet
	Redigera Wikidata

Yrjö Kaarlo Leino, född 28 januari 1897 i Helsingfors, död 28 juni 1961 i Helsingfors, var en finländsk politiker. Leino var Finlands inrikesminister 1946–1948 och tidigare från 1944 biträdande socialminister.

Biografi

Yrjö Leino växte upp i en arbetarfamilj i Helsingfors. Modern Mandi var fabriksarbeterska, bykerska och strykerska. Fadern Oscar var fiskarson från Åbotrakten och arbetade som garvare. Han utbildade sig 1920-21 till jordbrukslärare och agrolog.

Leino anslöt sig 1926 till Finlands kommunistiska parti, som medlem nr:355. Han arbetade som redaktionssekreterare för den nystartade tidningen Vapaa Sana (Det fria ordet). Efter kriget utnämndes han först till biträdande socialminister i Paasikivis första regering 1944 och sedan till inrikesminister år 1946 direkt efter nyvalet 1945 , som världens första kommunistiska minister i ett land med parlamentariskt styrelseskick. Han var medlem i Finlands kommunistiska partis (FKP) partistyrelse (centralkommitté) och FKP:s representant i DFFF:s förbundsstyrelse. ^[6] Han tvingades avgå 1948 efter att han hade infiltrerat statspolisen med sina anhängare. Samma år hade han under ett besök i Moskva fått misstroendevotum i Moskva av Högsta Sovjet samt sparkats av sina partikamrater i Finlands kommunistiska parti, ^[7]ett faktum som underlättade hans entledigande.^[8]

Yrjö Leino skrev sina memoarer - En kommunist som inrikesminister - 1957-58, men på grund av det känsliga utrikespolitiska läget och relationerna till Sovjetunionen stoppade förlaget boken som redan var tryckt i 12 400 exemplar. Redaktör för boken var Kalevi Sorsa, som blev statsminister i Finland 1972. Statsminister Fagerholm fick besök av ryska ambassaden som krävde att publiceringen av Leinos bok måste förhindras. ^[9] Fagerholm vädjade till förlaget att dra in boken, vilket också skedde den 22 oktober 1958. Hela upplagan arkiverades och brändes efter Leinos död, endast ett fåtal exemplar bevarades. I stället cirkulerade en förkortad version (153 sidor, mot originalets 262) i maskinskriven form i Finland.

Han var gift tre gånger, bland annat med Hertta Kuusinen 1945–1950. Sonen Olle Leino utgav 1973 en biografi över honom - Vem tackar Yrjö Leino?

Utmärkelser

Hederstecknet för mänsklig barmhärtighet^[5]

[Redigera Wikidata]

Källor

Litteratur

Leino, Olle: Vem tackar Yrjö Leino. A&K, 1973.
Leino, Olle: Ännu ett brev. Hertta Kuusinens dramatiska liv och hennes kärlek till Yrjö Leino. Carlssons 1990
Meinander, Henrik: Finlands Historia. Schildts.

Noter

^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000008553, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Yrjö Leino, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4204-1416928956810.^{[källa från Wikidata]}
^ Uppslagsverket Finland, Svenska folkskolans vänner, Uppslagsverket Finland-ID: LeinoYrjoe UppslagsverketFinland.^{[källa från Wikidata]}
^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910934, läst: 3 april 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 779.^{[källa från Wikidata]}
^ Leino, Yrjö (1973). Vem tackar Yrjö Leino. Ett mänskligt och politiskt dokument om Finlands kommunistiske inrikesminister 1945-48. sid. 82
^ Leino, Olle (1990). Ännu ett brev. sid. 11
^ Bra Böckers lexikon, 1977
^ Leino, Olle (1973). Vem tackar Yrjö Leino?. sid. 267

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Yrjö Leino.
Bilder & media
”Leino, Yrjö”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4204-1416928956810
Leino, Yrjö i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

[5bd62480a4f0813a19023abbb6e64d39ee81d6d2-1] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000008553, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[9e4b88c8648c12b1a7d84d302183cc11a9850159-2] Yrjö Leino, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4204-1416928956810.^{[källa från Wikidata]}

[bdd2d9a5bc6c5a55af4606577eb8881a11874aed-3] Uppslagsverket Finland, Svenska folkskolans vänner, Uppslagsverket Finland-ID: LeinoYrjoe UppslagsverketFinland.^{[källa från Wikidata]}

[3d7defd44b961da3640a6716d425da3c1565f71b-4] Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910934, läst: 3 april 2022.^{[källa från Wikidata]}

[6cf36a5e73315abb9a9c91ae934a41c143697d26-5] [a b] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 779.^{[källa från Wikidata]}

[6] Leino, Yrjö (1973). Vem tackar Yrjö Leino. Ett mänskligt och politiskt dokument om Finlands kommunistiske inrikesminister 1945-48. sid. 82

[7] Leino, Olle (1990). Ännu ett brev. sid. 11

[8] Bra Böckers lexikon, 1977

[9] Leino, Olle (1973). Vem tackar Yrjö Leino?. sid. 267

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

Navigation

Navigering

Temaportaler