Ypsilon Ceti
| Ypsilon Ceti | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Valfisken |
| Rektascension | 02t 00m 00,30916s[1] |
| Deklination | -21° 04′ 40,1946″[1] |
| Skenbar magnitud () | +3,95[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M0 III[3] |
| U–B | +1,90[2] |
| B–V | +1,57[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +18,00 ± 0,70[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +134,92[1] mas/år Dek.: -24,59[1] mas/år |
| Parallax () | 11,14 ± 0,18[1] |
| Avstånd | 293 ± 5 lå (90 ± 1 pc) |
| Absolut magnitud () | -0,77[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,26 ± 0,13[6] M☉ |
| Radie | 53,56 ± 11,80[6] R☉ |
| Luminositet | 549,6 ± 226,8[6] L☉ |
| Temperatur | 3 822 ± 148[6] K |
| Metallicitet | -0,06 ± 0,10[6] dex |
| Ålder | 6,97 ± 2,77[6] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| BD-21 358, FK5 71, GSC 05858-02053, HD 12274, HIC 9347, HIP 9347, HR 585, IRAS 01576-2119, IRC -20024, 2MASS J02000030-2104400, PLX 414, PPM 244533, RAFGL 286, SAO 167471, TYC 5858-2053-1, Gaia DR2 5136659462996518016 [7] | |
Ypsilon Ceti, som är stjärnans Bayer-beteckning, är en ensam stjärna[8] belägen i den södra delen av stjärnbilden Valfisken och har även Flamsteed-beteckningen 59 Ceti eller Ypsilon1 Ceti, som dock inte är i allmänt bruk idag.[9] Den har en skenbar magnitud på 3,95[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 11,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 293 ljusår (ca 90 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 18 km/s.[1]
Egenskaper
Ypsilon Ceti är en röd till orange jättestjärna av spektralklass M0 III[3] och har tidigare klassificerats som K5 / M0III,[10] ett intressant exempel på en av "luckorna" i klassificeringssystemet Morgan-Keenan, där K6-9 ofta inte används för jättestjärnor eller endast används för att ange en bråkdel av vägen mellan K5 och M0.[3] Den befinner sig med 84 procent sannolikhet på den röda jättegrenen eller 16 procent på den horisontella grenen.[11] Den har en massa som är ca 1,3[6] solmassor, en radie som är ca 54[6] solradier och utsänder från dess fotosfär ca 550[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 3 800[6] K.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Upsilon Ceti, 23 januari 2020.
Noter
- ^ [a b c d e f g] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
- ^ [a b c d] Mermilliod, J.-C. (1986), "Compilation of Eggen's UBV data, transformed to UBV (unpublished)", Catalogue of Eggen's UBV Data, SIMBAD, Bibcode:1986EgUBV........0M.
- ^ [a b c] Keenan, Philip C; McNeil, Raymond C (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
- ^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048, Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
- ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c d e f g h i j] Reffert, Sabine; et al. (2015), "Precise radial velocities of giant stars. VII. Occurrence rate of giant extrasolar planets as a function of mass and metallicity", Astronomy and Astrophysics, 574A (2): 116–129, arXiv:1412.4634, Bibcode:2015A&A...574A.116R, doi:10.1051/0004-6361/201322360, hdl:10722/215277.
- ^ "ups Cet -- Star", SIMBAD Astronomical Database, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2017-02-12.
- ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.
- ^ Wagman, Morton (2003). Lost Stars. The McDonald & Woodward Publishing Company. p. 106. ISBN 0-939923-78-5.
- ^ Houk, Nancy; Smith-Moore, M. (1978), Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars, 4, Ann Arbor: Dept. of Astronomy, University of Michigan, Bibcode:1988mcts.book.....H.
- ^ Eggen, Olin J. (July 1992), "Asymptotic giant branch stars near the sun", Astronomical Journal, 104 (1): 275–313, Bibcode:1992AJ....104..275E, doi:10.1086/116239.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Cetus chart
