Ypsilon1 Centauri
Ypsilon1 Centauri (υ1 ) | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Kentauren |
Rektascension | 13t 58m 40,75s[1] |
Deklination | -44° 48′ 12,9″[1] |
Skenbar magnitud () | 3,788[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B2 IV/V[3] |
U–B | -0,80 |
B–V | -0,20 |
Astrometri | |
Radialhastighet () | +5 km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -27,51±0,15[1] mas/år Dek.: -22,44±0,13[1] mas/år |
Parallax () | 7,63 ± 0,16[1] |
Avstånd | 427 ± 9 lå (131 ± 3 pc) |
Absolut magnitud () | -1,72[2] |
Detaljer | |
Radie | 3,74 ± 0,34[3] R☉ |
Luminositet | 1 884[2] L☉ |
Temperatur | 21 411 ± 377[3] K |
Andra beteckningar | |
υ1 Cen, CD−44° 9010, FK5 3112, HD 121790, HIP 68282, HR 5249, SAO 224585 |
Ypsilon1 Centauri ( υ1 Centauri, förkortat Ypsilon1 Cen, υ1 Cen) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den östra delen av stjärnbilden Kentauren. Den har en skenbar magnitud på 3,87[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 427 ljusår (ca 131 parsek) från solen.
Egenskaper
Ypsilon1 Centauri är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B2 IV/V[2]. Den har en radie som är ca 3,7[3] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 1 880[2] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 21 400[3] K.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
- ^ [a b c d e f] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
- ^ [a b c d e] Fitzpatrick, E. L.; Massa, D. (March 2005), "Determining the Physical Properties of the B Stars. II. Calibration of Synthetic Photometry", The Astronomical Journal, 129 (3): 1642–1662, arXiv:astro-ph/0412542 , Bibcode:2005AJ....129.1642F, doi:10.1086/427855
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Centaurus chart