Yngve Larsson (professor)

Yngve Larsson
Född9 januari 1917
Stockholm
Död22 mars 2014 (97 år)
Lidingö, Sverige
BegravdSkogskyrkogården[1]
kartor
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet, medicine kandidat,
Karolinska Institutet, medicine doktor,
Medicinska fakulteten i Paris
SysselsättningProfessor, läkare, endokrinolog, barnläkare, diabetolog
ArbetsgivareKarolinska Institutet
Linköpings universitet
FöräldrarYngve Larsson
Elin Larsson
SläktingarVerna Lindberg (syskon)
Matts Bergom Larsson (syskon)
Richard Larsson (syskon)
Mårten Larsson (syskon)
Redigera Wikidata

Yngve Axel Andreas Larsson, född 9 januari 1917 i Stockholm, död 22 mars 2014 på Lidingö,[2] var en svensk barnläkare, diabetolog och professor i pediatrik samt ämbetsman.

Biografi

Barndom och studier

Två pojkar. Mårten och Yngve Larsson vid Mullberget porträtterade av Törneman 1924.

Larsson var det femte barnet till borgarrådet Yngve Larsson (1881–1977) och Elin Larsson (1884–1980), som var dotter till Karl Otto Bonnier. Han växte upp med syskonen Verna, Matts, Ester, Richard och Mårten i Villa Mullberget på Djurgården i Stockholm och vistades sommartid på Barnarve i Ljugarn på Gotland.[3] Han fick sin första undervisning av sin mor från fem års ålder. Han gick sedan ett år vid Carlssons skola och fortsatte från 1926 med realskola och gymnasium vid Norra Latin, där han tog studentexamen 1934 vid 17 års ålder.[3]

Efter en vårtermin 1935 vid École de Médecine på Paris universitet för Henri Rouvière påbörjade han medicinstudier vid Uppsala universitet, där han 1938 tog medicine kandidatexamen. Därefter fortsatte han studierna vid Karolinska Institutet, där han blev medicine licentiat 1943 och senare medicine doktor 1956[4] samt docent i pediatrik samma år.[5][3]

Ställningstagande mot nazismen

Larsson tog tidigt politisk ställning emot nazismen i Sverige. Som gymnasist hade han sommaren 1932 kommit att i Stralsund lyssna på ett av Adolf Hitlers massmöten före maktövertagandet.[6] Vid Norra Latin var han med om att bilda en gymnasistsektion av det politiskt obundna socialistiska Clarté – Ung Front.[7] I Uppsala var Yngve Larsson ordförande för Clarté under en tid och även medlem i den liberala studentföreningen Verdandi.[8] Vid Karolinska institutet var Larsson en av de medicinstuderande som 1939 röstade för i fråga om att ge arbetstillstånd till tio asylsökande judiska specialistläkare i det som numera är känt som Bollhusdebatten.[9][7]

Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus (1944–1964)

Från 1944 var Yngve Larsson verksam vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus under Adolf Lichtenstein,[5] senare som biträdande överläkare[10]. Där kom han under 1950-talet att koncentrera sig på diabetesproblemen. Experimentell forskning inom området ledde till disputation och docentur 1956, varefter han blev chef för ett nybildat laboratorium för diabetesforskning.[3]

Larsson började under denna tid även bli känd för en bredare krets genom den egna boken Hur man skall klara sin sockersjuka (1954), vilken under närmare två decennier kom att bli ett standardverk för diabetespatienter och kom ut i ett flertal omarbetade upplagor och översattes även till danska[11].

Svensk-etiopiska barnsjukhuset (1964–1970)

Yngve Larsson på ESPC, det svensk-etiopiska barnsjukhuset i Addis Abeba.

Från 1964 och under andra hälften av 1960-talet arbetade Larsson i Etiopien inom ramen för NIB:s och därefter Sidas verksamhet, först som biträdande överläkare vid och, efter Edgar Mannheimer, 1965–1970 som medicinskt huvudansvarig (director) för Svensk-etiopiska barnsjukhuset (ESPC) vid Haile Selassie I University i Addis Abeba.[12]

Parallellt etablerade makan barnläkaren Ulla Larsson mödravårdscentralen Lideta Maternal and Child Health Center (eller Lideta MCH Clinic), nära ESPC med finansiering från svenska Rädda barnen.[12]

För sina insatser mottog Larsson Order of the Star of Ethiopia av officers grad (OSE) av kejsaren Haile Selassie.

Linköpings universitetssjukhus (1971–1983)

Yngve Larsson blev därefter i början av 1971 överläkare[10] och den förste professorn i pediatrik vid Universitetssjukhuset i Linköping,[13] och blev känd för att ha introducerat modern diabetesvård i Östergötland[14]. 1982 var han promotor vid medicinska fakulteten vid Linköpings universitet,[15] och han stannade här fram till sin pension 1983, varefter hans professur övertogs av Bengt Björkstén.[16]

I början av 1970-talet tog Yngve Larsson även initiativet till en särskild arbetsgrupp för forskning och information inom barndiabetesområdet, en föregångare till sektionen för diabetes och endokrinologi inom Svensk Förening för Diabetologi. Inom arbetsgruppen påbörjades bland annat registrering av diabetesinsjuknande vid landets barnkliniker, och 1982 på Larssons initiativ ett för alla Sveriges barnkliniker gemensamt vårdprogram för barn- och ungdomsdiabetes.[17][18] Det nationella vårdprogrammet var ett av världens första inom barndiabetesområdet, och det bidrog till att Sveriges diabetesvård internationellt har ansetts ligga på topp under decennier.[13]

Från 1974-1983 var Larsson medlem av Advisory Board för Acta Pædiatrica Scandinavica, och därefter dess Assistant Managing Editor.[19]

Yngve Larsson var 1981–1984 medlem av Advisory council vid International Society for Pediatric and Adolescent Diabetes (ISPAD),[20] där han hade varit aktiv sedan året efter grundandet 1974.[21]

Socialstyrelsen (1983–1997)

Som professor emeritus blev Larsson byråchef[22] och föredragande i barnmedicin vid Socialstyrelsen,[10] där han även ansvarade för att ta fram Socialstyrelsens råd för Livsuppehållande åtgärder i livets slutskede.[23] Yngve Larsson behöll uppdrag hos Socialstyrelsen fram till 80 år fyllda, 1997. Han var även ordförande för Svenska barnläkarföreningen i fyra år,[10] och utsågs till hedersmedlem inom Svensk förening för diabetologi.[17]

Familj

Yngve Larsson gifte sig 1940 i Storkyrkan med Gerd (1918–1963, född Franzén). Efter hennes bortgång gifte han sig 1965 vid den svenska ambassaden i Nairobi med Ulla (1933–2013, född Barnholdt).[24] I första äktenskapet föddes fyra barn mellan 1942 och 1950 och i det andra äktenskapet två barn 1964 och 1967.[3]

Larsson bodde innan tiden i Etiopien på Strandvägen 65 och 67, och därefter på Harvestad gård utanför Linköping och från 1980-talet i Brevik på Lidingö, med sommarboende från 1970-talet vid Hallshuks fiskeläge på Gotland.

År 2008 publicerade Yngve Larsson sina memoarer, Vändpunkter – Minnen, möten, uppbrott.[3] 2013 donerade Larsson målningen Magdalena av Eva Bonnier, syster till hans morfar, till Prins Eugens Waldemarsudde.[25] Han avled den 22 mars 2014, 97 år gammal, och begravdes borgerligt den 10 april i Trons kapell på Skogskyrkogården.[2] Yngve och Ulla Larsson är gravsatta i hans föräldrars gravplats 1A vid ingången till Skogskrematoriet.[26] Dödsrunor över Yngve Larsson skrevs bland annat av Johnny Ludvigsson i tidskriften Fokus,[27] Östgöta Correspondenten[28] och DagensDiabetes[13].

Referenser

Noter

  1. ^ Larsson, Yngve Axel Andreas, Svenskagravar.se, läs online, läst: 5 april 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] ”Familjeannonser : Yngve Larsson J:r”. Dagens Nyheter Kultur: s. 15. 2 april 2014. 
  3. ^ [a b c d e f] Larsson 2008.
  4. ^ Larsson 1956.
  5. ^ [a b] Harnesk 1962.
  6. ^ Larsson 2008, s. 77 f.
  7. ^ [a b] Larsson 2008, s. 96 f.
  8. ^ Larsson 2008, s. 114.
  9. ^ Janlert 2014.
  10. ^ [a b c d] Nilsson 1992.
  11. ^ Larsson, Yngve Axel Andreas; H. Ph. Götzsche (översättare) (1955) (på danska). Sukkersyge : Symptomer, forebyggelse og behandling. Med forord af M. Jersild. Köbenhavn. Libris 2764535 
  12. ^ [a b] Hofvander 2010.
  13. ^ [a b c] Ludvigsson 2014a.
  14. ^ Karlberg 1997.
  15. ^ ”Promotorer”. Linköpings universitet. 3 september 2013. Arkiverad från originalet den 7 september 2013. https://web.archive.org/web/20130907044515/http://www.liu.se/om-liu/akademiska-hogtider/promotorer?l=sv. 
  16. ^ ”Johnny Ludvigsson”. Linköpings universitet. 17 mars 2014. Arkiverad från originalet den 26 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140326180634/https://www.hu.liu.se/ike/forskning/pediatrik/johnny-ludvigsson?l=sv. Läst 26 mars 2014. 
  17. ^ [a b] Åman 2003.
  18. ^ Larsson 2003.
  19. ^ ”Acta Paediatrica 1921-2013”. Acta pædiatrica / Internet Archive. https://archive.org/details/pub_acta-paediatrica?sort=-date. 
  20. ^ ”ISPAD Former Staff and Officers” (på engelska). ISPAD:s webbplats. https://www.ispad.org/page/ISPAD_Staff_Officers. Läst 24 juni 2008. 
  21. ^ ”Inaugural Commentary” (på engelska). Pediatric Diabetes (6): sid. 1. 2005. Arkiverad från originalet den 26 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140326180815/http://ww2.ispad.org/pdf/Inaugural.pdf. Läst 26 mars 2014.  Arkiverad 26 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  22. ^ Hermele 2013.
  23. ^ Larsson 1992.
  24. ^ Larsson 2008, s. 182, 184.
  25. ^ ”Målning av Eva Bonnier skänks till Prins Eugens Waldemarsudde”. Prins Eugens Waldemarsudde. 3 oktober 2013. http://www.waldemarsudde.se/press/2013/10/03/malning-av-eva-bonnier-skanks-till-prins-eugen-waldemarsudde/. 
  26. ^ ”Sök gravsatta i Stockholm”. Stockholms stad. http://hittagraven.stockholm.se/sv/Skogskyrkogarden/1/38/1A. Läst 9 december 2013. 
  27. ^ Ludvigsson 2014b.
  28. ^ Ludvigsson, Johnny (23 april 2014). Östgöta Correspondenten. 

Tryckta källor

Övrig bibliografi

Externa länkar

Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Yngve Larsson ESPC.jpg
Yngve Larsson och en sköterska med en liten patient på ESPC, svensk-etiopiska barnsjukhuset i Addis.
Professor Yngve Larsson.jpg
Författare/Upphovsman: Urbourbo, Licens: CC BY-SA 3.0
Professor Yngve Larsson
Axel Törneman - Två pojkar.jpg
med Mårten och Yngve Larsson J:r