Yngre krita
| Krita 145 – 66 miljoner år före nutid | |||
|---|---|---|---|
| Period (System) | Epok (Serie) | Ålder (Etage) | Miljoner år sedan |
| Paleogen | Paleocen | Dan | senare |
| Krita | Yngre krita | Maastricht | 72–66 |
| Campan | 84–72 | ||
| Santon | 86–84 | ||
| Coniac | 90–86 | ||
| Turon | 94–90 | ||
| Cenoman | 100–94 | ||
| Äldre krita | Alba | 113–100 | |
| Apt | 125–113 | ||
| Barreme | 129–125 | ||
| Hauterive | 133–129 | ||
| Valangin | 140–133 | ||
| Berrias | 145–140 | ||
| Jura | Yngre jura | Tithon | tidigare |
Yngre krita är en geologisk epok inom krita. Övre krita är namnet på motsvarande geologiska lagerserie inom stratigrafi. Epoken/serien indelas i sex åldrar/etager: cenoman, turon, coniac, santon, campan och maastricht. De senare fyra går också under namnet senon.[1]
Klimatet under yngre krita var mycket varmt och polerna var helt isfria. Atlanten vidgades snabbt under yngre krita, vilket gav stor nybildning av relativt varma litosfärplattor. Detta ledde till en havsnivå mer än 200 meter över dagens och att tidsperioden kännetecknas av lagerföljder avsatta i grunda hav.[2]
I Sverige finns lagerföljder från yngre krita framförallt i Skåne. I sydvästra Skåne finns Höllvikenformationen med upp till 1,5 km mäktiga lager från yngre krita. Porösa lager från Campan utnyttjas för geotermisk energi.[3]
Yngre krita avslutas av Maastricht, den sista åldern innan Krita–tertiär-gränsen då de landlevande dinosaurierna dog ut, troligen som följd av ett asteroidnedslag som bildade Chicxulubkratern.
Epoken i jordens kronologi
| Geokronologi | |||
|---|---|---|---|
| Eon | Era | Period | Epok |
| Fanerozoikum | Kenozoikum | Kvartär | Holocen (0,01–0) |
| Pleistocen (2,59–0,01) | |||
| Neogen | Pliocen (5–2,6) | ||
| Miocen (23–5) | |||
| Paleogen | Oligocen (35–23) | ||
| Eocen (57–35) | |||
| Paleocen (65–57) | |||
| Mesozoikum | Krita | Yngre krita (100–65) | |
| Äldre krita (146–100) | |||
| Jura | Yngre jura (161–146) | ||
| Mellersta jura (176–161) | |||
| Äldre jura (200–176) | |||
| Trias | Yngre trias (228–200) | ||
| Mellersta trias (245–228) | |||
| Äldre trias (251–245) | |||
| Paleozoikum | Perm | Loping (260–251) | |
| Guadalupe (271–260) | |||
| Cisural (299–271) | |||
| Karbon | Pennsylvania (318–299) | ||
| Mississippi (359–318) | |||
| Devon | Yngre devon (385–359) | ||
| Mellersta devon (398–385) | |||
| Äldre devon (416–398) | |||
| Silur | Pridoli (419–416) | ||
| Ludlow (423–419) | |||
| Wenlock (428–423) | |||
| Llandovery (444–428) | |||
| Ordovicium | Yngre ordovicium (461–444) | ||
| Mellersta ordovicium (472–461) | |||
| Äldre ordovicium (488–472) | |||
| Kambrium | Furong (497–485) | ||
| Miaoling (509–497) | |||
| Kambriums serie 2 (521–509) | |||
| Terreneuve (541–521) | |||
| Proterozoikum | Neoproterozoikum | Ediacara | |
| Kryogenium | |||
| Tonium | |||
| Mesoproterozoikum | Stenium | ||
| Ecstasium | |||
| Kalymmium | |||
| Paleoproterozoikum | Staterium | ||
| Orosirium | |||
| Ryacium | |||
| Siderium | |||
| Arkeikum | Neoarkeikum | ||
| Mesoarkeikum | |||
| Paleoarkeikum | |||
| Eoarkeikum | |||
| Hadeikum | |||
- Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade.
Källor
- ^ Maurits Lindström, Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist: Sveriges geologi från urtid till nutid, Studentlitteratur, ISBN 91-44-30381-5, sid 222
- ^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 410, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
- ^ Erik Aldenius: Lunds Geotermisystem, en utvärdering av 30 års drift, Examensarbete i geologi vid Lunds universitet