Ydalir
Ydalir eller Ydalarna (fornvästnordiska: Ýdalir, Ýdalar; ”idegransdalarna”, ”bågdalarna”[1]) är i nordisk mytologi guden Ulls boning.[2]
Ydalir omtalas endast på ett ställe i den poetiska Eddan och nämns inte alls i Snorres Edda. Det är i Grímnismáls uppräkning av gudarnas tolv bostäder som namnet förekommer, men endast i en halvstrof. Den återstående strofhalvan ägnas åt Frejs Alvheim:
|
|
|
Att Ull har varit bågskytt framgår av bostadens namn. Ýr var det fornnordiska ordet för ”idegran” men även ordet för ”pilbåge”[6] eftersom de bästa bågarna gjordes av idegran.[7] Ulls skicklighet som jägare bekräftas också av Snorre Sturlasson i Gylfaginning 31:
|
Det som i dag är känt om Ull sammanfattas på följande vis av Anne Holtsmark: ”Ull har varit en vintergud och ortnamn tyder på att kulten avgränsades till de platser där vinterns snö och kyla skapade förutsättningar för jakt i fjäll och vildmark med skidan som transportmedel och pilbåge som jaktvapen.”[9]
Ull tycks alltså ha varit skiddisen Skades manlige motsvarighet. En gång var han säkert en populär gud, men då eddorna skrevs var han nästan bortglömd. Namnet förekommer dock som heite i ganska många manskenningar från 900-talet.[10]
Stjärnbilderna Ýdalir och Alfheimr
Liksom man i Norden övertog de latinska veckodagarna (men med romerska gudanamn utbytta mot inhemska motsvarigheter), övertog man också den antika djurkretsen – dock även den anpassad efter inhemsk mytologi. Detta hävdade mytforskaren Finnur Magnússon, som i de tolv gudaboningarna i Grímnismál 4–16 såg en nordisk zodiak. Hypotesen vidareutvecklades senare av Sigurd Agrell. Ýdalir skulle enligt dem båda motsvara Skyttens stjärnbild (Bogmaðr, Finngálkn), medan Alfheimr skulle vara Stenbocken.[11][12]
Källor
- ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, Namnlista s.261.
- ^ Ydalarna i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- ^ Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, s.62.
- ^ Åke Ohlmarks, Eddasångerna, Zindermans förlag 1965, s.49.
- ^ Finnur Jónsson, De gamle Eddadigte, København 1932, s.64.
- ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: Ýr, 1 och 3.
- ^ Hallvard Mageröy, ”Barlind ” i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, band 1, spalt 345f.
- ^ Karl G. Johansson och Mats Malm, Snorres Edda, Klassikerförlaget 1999, s.56. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Anne Holtsmark, Fornnordisk mytologi, Studentlitteratur 2001, s.121f. ISBN 91-44-34621-2
- ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Ull
- ^ Finnur Magnússon, Den ældre Edda, inledning
- ^ Sigurd Agrell, Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi: en inledning i den nutida runologiens grundproblem, kapitel 3, Stockholm 1931.
Media som används på denna webbplats
An amulet, "silver strongly gilt", representing the hammer of Thor. Found in 1877 in Skåne, Sweden.