Yassir Arafat

Yassir Arafat
(c) Gideon Markowiz / Photographer: Israel Press and Photo Agency (I.P.P.A.) / Dan Hadani collection, Israels nationalbibliotek / CC BY 4.0 Arafat 1996.
Palestinska myndighetens president
Tid i befattningen 20 januari 1996–11 november 2004
Företrädare	Posten skapad
Efterträdare	Rawhi Fattuh (provisorisk) Mahmoud Abbas
Född	24 augusti 1929 Kairo, Egypten
Död	11 november 2004 (75 år) Paris, Frankrike
Gravplats	Mukata[1]
Politiskt parti	Fatah
Maka	Suha Tawil
Namnteckning

Mohammed Abdel Rahman Abdel Raouf Arafat al-Qudwa al-Husseini (arabiska: محمد عبد الرؤوف عرفات القدوة الحسيني), känd under namnet Yassir Arafat (arabiska: ياسر عرفات) eller Abu Ammar (arabiska: أبو عمار), född 24 augusti 1929 i Kairo, död 11 november 2004 i Paris, var en palestinsk politiker. Han var PLO:s ordförande 1969–2004 och president för den palestinska myndigheten 1996–2004. Han mottog Nobels fredspris 1994.

Enligt Arafat själv föddes han i Jerusalem den 4 augusti 1929, medan andra källor anger 24 augusti 1929 i Kairo. Den senare uppgiften styrks av en egyptisk födelseattest. Arafat var det femte eller sjätte av sju barn. Hans far, Abdel Raouf al-Qudwa al-Husseini, var en palestinsk textilhandlare från Gaza, ett område som vid den tiden förvaltades av britterna, vars mor (Yassirs Arafats farmor) var egyptier. Han arbetade som textilhandlare i El-Sakakini, Kairo. Arafats mor var Hamida Khalifa Al-Husseini, som var kusin till Jerusalems Stormufti Haj Amin al-Husseini. Al-Husseini är mest känd för att ha samarbetat med nazisterna under andra världskriget. Familjen flyttade till Egypten på 1920-talet. Efter hand fick Arafat smeknamnet Yassir, som betyder "lätt".

Arafats mor avled 1933, när han var fyra år gammal. Efter moderns död sände hans far honom och hans bror Fathi till deras morbror i Jerusalem, där Yassir Arafat stannade i fyra år. Efter återkomsten till Kairo, som nioåring, bodde han i sin fars hus och togs om hand av en äldre syster, Inam. Yassirs Arafats far ägnade mycket tid och energi åt att återvinna ett landområde i Egypten som varit i familjens ägo 150 år tidigare, men misslyckades med detta. Arafats förhållande till fadern var mycket dåligt och vid faderns död 1952 var Arafat inte närvarande vid begravningen.

Yassir Arafat inledde sitt politiska engagemang 1946, då han organiserade insamling av pengar avsedda för vapen till palestinier. Arafat studerade till högskoleingenjör (väg- och vattenbyggnad) vid universitetet i Kairo, och blev då vald till ledare för ett palestinskt studentförbund. Han tog examen 1951. År 1952 gick han med i det Muslimska Brödraskapet. 1956 gick han med i den egyptiska armén och deltog i Suezkriget.

Efter Suezkriget startade han en byggnadsfirma i Kuwait, och började där samarbeta med andra för den palestinska saken. År 1958 grundade han Fatah, som planerade och genomförde väpnade attacker mot Israel 1965. Den israeliska segern i sexdagarskriget 1967 tystade de mer försonliga rösterna inom PLO, och Fatah blev en allt starkare maktfaktor inom organisationen. År 1969 blev Yassir Arafat ledare för PLO. Under 1992 överlevde han en flygplanskrasch i Libyen, dock blev han skadad.

Den 17 juli 1990 gifte han sig med den 26-åriga Suha Tawil, som kommer från en katolsk förmögen familj. Äktenskapet hölls hemligt under femton månader och Suha konverterade till islam. År 1995 födde Suha dottern Zahwa^[2], som fick sitt namn efter Arafats mor. Suha Tawil är uppvuxen på Västbanken och dotter till en politiskt aktiv bankman och en välkänd radikal journalist, Raymonda Tawil. Hon har gått på Sorbonne och varit verksam som journalist. Suha Tawil är enligt uppgift feminist. Hon bor numera^[när?] med dottern i Paris.

I början av 1990-talet startades, under norsk medling, en fredsprocess med Israel, och som PLO:s ledare slöt Arafat avtal med den israeliska regeringen 1993 i Washington. I avtalet ingick upprättandet av en palestinsk myndighet. Arafat valdes 1996 med 83 % av rösterna till president för den palestinska myndigheten i ett val som internationella observatörer ansåg gick rätt till.

Under hösten 2004 blev Arafat svårt sjuk. I början av november flögs han till Paris där han sedan låg i koma. Yassir Arafat avled den 11 november klockan 03:30 i Paris. Under lång tid efteråt hemlighölls dödsorsaken, vilket gjorde att en flora av konspirationsteorier dök upp. Senare hävdade Arafats läkare att dödsorsaken var förgiftning, men medgav att hans patient hade HIV. Viruset skulle ha injicerats i samband med förgiftningen.^[3] Ahmed Jibril, ledare för PFLP-GC, uppgav att han av Mahmoud Abbas fått veta att Arafat dött av AIDS.^[4] Andra PLO-källor dementerade att deras ledare skulle ha haft AIDS.^[5]

I juli 2012 framkom det att Arafat möjligen blev förgiftad av den radioaktiva isotopen polonium-210. Det var det schweiziska Institut de Radiophysique som genomfört tester på Arafats tillhörigheter efter hans död. Polonium användes 2006 för att mörda den ryske regimkritikern och ex-spionen Aleksandr Litvinenko. Suha Arafat har bett palestinska myndigheter att öppna Arafats grav för att kunna klargöra om förgiftning var det som orsakade hans död.^[6]

• Wikimedia Commons har media som rör Yassir Arafat.
  Bilder & media
• Wikiquote har citat av eller om Yassir Arafat.

  Citat
• Yassir Arafat hos Nobelstiftelsen (på engelska)

Mottagare av Nobels fredspris 1901–1925 Dunant / Passy (1901) · Ducommun / Gobat (1902) · Cremer (1903) · Institut de droit international (1904) · Suttner (1905) · Roosevelt (1906) · Moneta / Renault (1907) · Arnoldson / Bajer (1908) · Beernaert / Estournelles de Constant (1909) · International Peace Bureau (1910) · Asser / Fried (1911) · Root (1912) · La Fontaine (1913) · Internationella Rödakorskommittén (1917) · Wilson (1919) · Bourgeois (1920) · Branting / Lange (1921) · Nansen (1922) · Chamberlain / Dawes (1925) 1926–1950 Briand / Stresemann (1926) · Buisson / Quidde (1927) · Kellogg (1929) · Söderblom (1930) · Addams / Butler (1931) · Angell (1933) · Henderson (1934) · Ossietzky (1935) · Lamas (1936) · Cecil (1937) · Nansenbyrån (1938) · Internationella Rödakorskommittén (1944) · Hull (1945) · Balch / Mott (1946) · Kväkarna (1947) · Orr (1949) · Bunche (1950) 1951–1975 Jouhaux (1951) · Schweitzer (1952) · Marshall (1953) · FN:s flyktingkommissariat (1954) · Pearson (1957) · Pire (1958) · Noel-Baker (1959) · Lutuli (1960) · Hammarskjöld (1961) · Pauling (1962) · Internationella Rödakorskommittén (1963) · King (1964) · UNICEF (1965) · Cassin (1968) · Internationella arbetsorganisationen (1969) · Borlaug (1970) · Brandt (1971) · Kissinger / Le (1973) · MacBride / Sato (1974) · Sacharov (1975) 1976–2000 Williams / Corrigan (1976) · AI (1977) · Sadat / Begin (1978) · Moder Teresa (1979) · Esquivel (1980) · FN:s flyktingkommissariat (1981) · Myrdal / García Robles (1982) · Wałęsa (1983) · Tutu (1984) · Internationella läkarrörelsen mot kärnvapen (1985) · Wiesel (1986) · Arias (1987) · FN:s fredsbevarande styrkor (1988) · Dalai lama (1989) · Gorbatjov (1990) · Suu Kyi (1991) · Menchú (1992) · Mandela / de Klerk (1993) · Arafat / Peres / Rabin (1994) · Rotblat / Pugwashrörelsen (1995) · Belo / Ramos-Horta (1996) · International Campaign to Ban Landmines / J. Williams (1997) · Hume / Trimble (1998) · Läkare utan gränser (1999) · Kim (2000) 2001–nutid FN / Kofi Annan (2001) · Carter (2002) · Ebadi (2003) · Maathai (2004) · Internationella atomenergiorganet / ElBaradei (2005) · Grameen Bank / Yunus (2006) · Gore / FN:s klimatpanel (2007) · Ahtisaari (2008) · Obama (2009) · Xiaobo (2010)  · Sirleaf / Gbowee / Karman (2011) · Europeiska unionen (2012) · Organisationen för förbud mot kemiska vapen (2013) · Yousafzai / Satyarthi (2014) · Tunisiens nationella dialogkvartett (2015) · Santos (2016) · International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (2017) · Mukwege / Murad (2018) · Abiy Ahmed (2019) · Världslivsmedelsprogrammet (2020) · Ressa / Muratov (2021) · Bjaljatski / Memorial / Center for Civil Liberties (2022) · Mohammadi (2023)