Y1

Y1
Fordonstyp	Motorvagn
Tillverkningsår	1979–1981
Byggt antal	Y1 88 Ombyggda från YF1 6 YF1 12
Tillverkare	Fiat Ferroviaria 70 st KVAB 30 st
Axelföljd	(1A)'(A1)'
Längd (över buffert)	24,4 meter
Drivhjulsdiameter	920 mm
Drivmedel	Diesel
Effekt	420 kW
Största tillåtna hastighet	130 km/h
Startdragkraft	40 kN
Tjänstevikt	45 t
Sittplatser	68 st
Tjänstevikt per sittplats	662 kg
Operatörer	Västtrafik Norrtåg IBAB NSB HŽ ŽS AFE

Y1 är en dieseldriven motorvagn i Sverige byggd av Fiat Ferroviaria och Kalmar Verkstad som baseras på den italienska motorvagnen ALn 668.

Under mitten av 1970-talet var SJ:s flotta av dieseldrivna motorvagnar (mest med Y6-generationen) relativt nersliten och gammal. En ny generation motorvagnar behövdes och blickarna riktades mot Centraleuropa. En västtysk motorvagn provkördes i Sverige, liksom en italiensk. Den svenskanpassade motorvagnen fick beteckningen Y1.

Y1-motorvagnen levererades 1979. Motorvagnstypen tillverkades i Italien av företaget Fiat Ferroviaria. Den första motorvagnen kom till Sverige i början av 1979 och provkördes sedan i Östersundstrakten. Efter en tid tillverkades även 30 vagnar av sysselsättningspolitiska skäl vid den statliga anläggningen Kalmar Verkstad. Dessa har nummer 1337–1366.

Den yttre färgsättningen var ursprungligen i orange med grått tak och vagnarnas inventarienummer var placerat i fronten med vita siffror på en svart bakgrund. Färgen på stolsklädseln var grönaktig på de som byggdes av Fiat och röd på de som byggdes i Kalmar. De första 25 vagnarna hade 76 sittplatser men eftersom utrymmet upplevdes som trångt minskades antalet till 68 i efterföljande motorvagnar.

Inredningen bestod av två salonger med en liten vakuum-toalett i mitten av vagnen.

Till skillnad från föregångaren Y6 med efterföljare, försågs Y1 med konventionella buffertar och skruvkoppel. Tanken var att resgods skulle transporteras genom att en godsvagn kunde kopplas till. I Norrlands inland sänds ofta smågods till exempel till butiker via ordinarie passagerartrafik. Erfarenheterna visade dock att SJ hade beställt en motorvagn med för låg effekt och någon godsvagn kunde ej kopplas till (reklambroschyren från Fiat angav en gångmotståndsformel som indikerade ett anmärkningsvärt lågt gångmotstånd, vilket borde ha fått SJ:s handläggare att reagera). Detta ledde till att beställningen ändrades så att 12 motorvagnar försågs med ett mindre lastutrymme. Dessa motorvagnar erhöll littera YF1 och endast 48 säten.

Under 1990-talet renoverades en del av Y1-motorvagnarna och fick nya växellådor samt dieselmotorer från Volvo (2 st DH10 bussmotorer per motorvagn, 2*10 liter slagvolym) och 6 cylindrar. I dag finns det i Sverige kvar två motorvagnar (Y1 1359 och 1343) med ursprunglig drivlina, växellåda, Fiat-motorer, övriga har fått drivlinan ombyggd i olika etapper. Y1 1343 tillhör Sveriges Järnvägsmuseum i Gävle och är den sista Y1 i Sverige som har kvar originalinredningen, den är exteriört målad i inlandsbanans färgsättning.

De motorvagnar som Statens Järnvägar (SJ) hade kvar efter länstrafikreformen hade få trafikuppgifter och i flera omgångar har överflödiga motorvagnar sålts till Östeuropa (Kroatien och Serbien). Sex vagnar har också sålts till Norge. Totalt 28 stycken Y1/YF1:or exporterades 1996-2001. År 1996 köpte även Banverket en Y1 och den byggdes om till en konferensmotorvagn med nya Littera typ PMV 2000. 2013 exporterades fem vagnar till Uruguay och 2017 ytterligare sju.

Y1, som började att levereras 1979, börjar bli gamla och slitna. De är heller inte handikappanpassade då de saknar lågt golv. Luftkonditionering finns bara på vissa vagnar medan andra bara har det i förarhytten. Så nu satsar olika länstrafikbolag istället på att köpa en modern dieselmotorvagn kallad Itino. Reguljär trafik med Y1-motorvagnar finns sedan mitten av december 2019 inte längre i Sverige. Några exemplar har sålts till företag som arbetar med järnvägsunderhåll. Inlandsbanan AB, IBAB, använder Y1:or i sin sommartrafik på banan Mora-Östersund-Gällivare samt i vintertrafiken mellan Östersund och Mora. Inlandsbanan ser också slutet på användning av Y1 och har köpt begagnade Alstom Lint-motorvagnar.

Y1 1334 var ombyggd för biogasdrift och fick litterat modifierat till Y1G. Den kunde kännas igen på sin avvikande grön-vita färgsättning. Den fick kvinnonamnet Amanda, ett namn som den tidigare haft då den som YF1 trafikerade sträckan Boden-Haparande i början av 1990-talet, och rullade på Tjustbanan. Motorvagnarna är idag omlackerade i de olika länstrafikbolagens färger, ofta med modernare inredning samt med Volvomotorer och växellådor.

• 
  Förarplats på Inlandsbanan.
• 
  Salong på inlandsbanan.

• Wikimedia Commons har media som rör Y1.
  Bilder & media