Worldwide Harmonized Light-Duty Vehicles Test Procedure

Worldwide Harmonized Light-Duty Vehicles Test Procedure, WLTP, är en internationell testmetod för fordon motsvarande personbil och lätt lastbil avsedd för laboratorietest. Den trädde i kraft 2017 och ersatte då NEDC, New European Driving Cycle. Proceduren är framtagen under ledning av europeiska FN-kommissionen FN:s ekonomiska kommission för Europa. Den fokuserar på harmoniserade tester för att jämföra koldioxidutsläpp, bränsleförbrukning, miljöfarliga utsläpp och räckvidd. Den har en speciellt framtagen körsekvens, WLTP-körcykel, som belastar bilen i olika temperaturer samt simulerar olika terrängförhållanden och trafikförhållanden.[1]

När man mäter räckvidden enligt WLTP-normen är temperaturen 14 plusgrader i starten och 23 plusgrader under de 30 minuter bilen körs i ett laboratorium.[2] Inga extra-energiförbrukare är inkopplade såsom luftkonditionering.

Testbeskrivning

Tester genomförs enligt fastställda regler som är indelade olika klasser, beroende på fordonens effekt/vikt-förhållande, PWr, i enheten kilowatt per ton, kW/ton. Indelningen är gjord i tre olika klasser:

  • Klass 1 – fordon med lågt effekt/vikt-förhållande, PWr, mindre än eller lika med 22.
  • Klass 2 - fordon med effekt/vikt-förhållande större än 22 och mindre än eller lika med 34.
  • Klass 3 - fordon med högt effekt/vikt-förhållande, större än 34.

Hastigheter i WLTP:s körcykler

Medelhastigheterna för körcykelns olika klasser är enligt följande:

  • Medelhastighet, förutom stoppen, är 35,6 km/h för WLTC Klass 1
  • Medelhastighet, förutom stoppen, är 42,4 km/h för WLTC Klass 2
  • Medelhastighet, förutom stoppen, är 53,5 km/h för WLTC Klass 3
  • Medelhastighet, inklusive stoppen, är 28,5 km/h för WLTC Klass 1
  • Medelhastighet, inklusive stoppen, är 35,7 km/h för WLTC Klass 2
  • Medelhastighet, inklusive stoppen, är 46,5 km/h för WLTC Klass 3

Källor

Externa länkar