Wolframit

Wolframit
Wolframit
KategoriOxidmineral
Kemisk formel(Fe,Mn)WO4
FärgGråaktig till brunaktigt svart
FörekomstsättTabellära till korta prismatiska kristaller
KristallstrukturMonoklin
SpaltningPerfekt {010}
BrottOjämnt till grovt
Hårdhet (Mohs)4 - 4,5
GlansSubmetallisk till hartsartad
TransparensOpak
StreckfärgRödaktigt brun
Specifik vikt7 – 7,5
Smältbarhet3 - 4
Referenser[1][2][3]

Wolframit eller volframit, är den ekonomiskt viktigaste mineralen i volframatgruppen med den kemiska sammansättningen (Fe,Mn)WO4 och är den mellanliggande mineralen mellan ferberit (FeWO4) och hübernit (MnWO4).[4] Tillsammans med scheelit är wolframitserien de viktigaste volframmalmsmineralerna. Wolframit förekommer i kvartsådror och pegmatiter associerade med granitintrusioner.[5]Förbundna mineral är kassiterit (tennsten), scheelit, vismut, kvarts, pyrit, blyglans, zinkblände och arsenikkis.

Nomenklatur

Namnet "wolframit" kommer från tyska "varg rahm", det namn som Johan Gottschalk Wallerius gav volfram 1747. Detta kommer i sin tur från "Lupi spuma", namnet Georg Agricola använde för grundämnet 1546, vilket översätts till engelska som "vargskum" eller "vargkräm". Etymologin är inte helt säker men verkar vara en referens till de stora mängder tenn som konsumeras av mineralet under dess utvinning, fenomenet liknas vid att en varg äter ett får.[6] Wolfram är grunden för den kemiska symbolen W för volfram som kemiskt grundämne.

Bildning

Wolframitserien bildas huvudsakligen genom magmatisk-hydrotermiska processer tillsammans med felsisk magma, nämligen skarns, eller genom metamorfa processer. I de vanligare granitavlagringarna kan wolframitmineraler finnas i både greisen och vener eftersom dess bildning är knuten till dessa två strukturer.[7]

Egenskaper

Wolframit har ett monoklint kristallsystem; en relativ densitet på 7–7,5; en Mohs-hårdhet på 4–4,5; glansen är metallisk till kådartad; och färg samt streckfärg i rödaktigt svart till brunt.[5] Wolframit i dess kristallina form uppvisar också lamellär och prismatisk bildning.[8]

Kristallstruktur

Diagram av wolframitkristallens framsida

Wolframitserien består av två ändelement, ferberit (Fe2+ ändelement), hübnerite (Mn2+ ändelement), där wolframit, (Fe,Mn)WO4 i sig är en solid lösning mellan de två ändelementen.[4] Dessa två ändelement kan finnas i valfri proportion inom wolframit, från 100 procent ferberit till 100 procent hübnerit. Wolframit Innehåller följande procentandelar av dess komponenter, 60,63 procent W+6, 9,21 procent Fe+2, 9,06 procent Mn+2, 21,10 procent O−2.[9] Wolframitmalm uppvisar massiv form med en mörkgrå till rödaktig svart färg.[5] Wolframite i sin rena kristallform uppvisar ett monoklint kristallsystem med en perfekt klyvning av {010} och en järnsvart färg.

Förekomst

Historiska fyndorter finns i Böhmen, Sachsen och Cornwall. Kina har omkring 60 procent av världens volframtillgångar,[10] men produktion finns även i Spanien, Kanada, Portugal, Ryssland, Australien, Thailand, Sydkorea, Rwanda, Bolivia, USA och Republiken Kongo.[11]

Användning

Wolframit har mycket hög smältpunkt (omkring 3 400 °C) och används till glödtrådar och många specialverktyg. Under andra världskriget användes volfram till pansar och volframitmalm var av stor strategisk betydelse. Sedan dess har användningen av kompositpansar bestående av utarmat uran gjort att volframit minskat i betydelse.[12]

Volframsyra (WO3) i pulverform

Volframsalter användes på 1800-talet för att färga bomull och för att göra scenkostymer som var brandsäkra. Dessutom användes volframsulfider på 1800-talet sparsamt som smörjmedel för bearbetning. Wolframit används också för att göra volframsyra som används i textilindustrin.[13]

En stor modern användning av volfram är som katalysator för olika kemiska reaktioner. En sådan katalytisk användning av volfram är som hydrokrackningskatalysator som används för att förbättra utbytet av organiska komponenter såsom bensin vid oljeraffinering såväl som för att minska skadliga föroreningar och biprodukter. En annan katalytisk användning av volfram är som en De-NOX-katalysator som används vid behandling av kväveoxidutsläpp för att omvandla skadliga kväveoxider till inert N2-gas.[13]

En annan modern användning av volfram är som smörjmedel. Volframdisulfid (WS2) är ett smörjmedel med en dynamisk friktionskoefficient på ~0,03. Volframdisulfid kan användas vid temperaturer på 583 °C och 1316 °C i luft respektive vakuum. Dessa egenskaper gör att detta smörjmedel kan fungera under extrema förhållanden.[13]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Wolframite, 6 april 2024.

Noter

  1. ^ Barthelmy, Dave. ”Wolframite Mineral Data”. webmineral.com. http://webmineral.com/data/Wolframite.shtml. 
  2. ^ ”Wolframite: Wolframite mineral information and data.”. www.mindat.org. http://www.mindat.org/min-4305.html. 
  3. ^ Klein, Cornelis and Cornelius S. Hurlbut, Jr., Manual of Mineralogy, Wiley, 20th ed. 1985, pp. 355-356 ISBN 0-471-80580-7
  4. ^ [a b] King, R.J. (2005-03-01). ”Minerals explained 41”. Geology Today 21 (1): sid. 33–37. doi:10.1111/j.1365-2451.2005.00493.x. ISSN 0266-6979. Bibcode: 2005GeolT..21...33K. http://dx.doi.org/10.1111/j.1365-2451.2005.00493.x. 
  5. ^ [a b c] Haldar, S. K. (2020). Introduction to mineralogy and petrology. Amsterdam: Elsevier. ISBN 978-0-323-85136-7. OCLC 1181840467. https://www.worldcat.org/oclc/1181840467 
  6. ^ van der Krogt, Peter. ”Wolframium Wolfram Tungsten”. Wolframium Wolfram Tungsten. Elementymology & Elements Multidict. http://elements.vanderkrogt.net/element.php?sym=W. 
  7. ^ P., Kwak, T. A. (2014). W-Sn Skarn Deposits : and Related Metamorphic Skarns and Granitoids.. Elsevier Science. ISBN 978-0-444-59792-2. OCLC 1044727909. http://worldcat.org/oclc/1044727909 
  8. ^ ”Wolframite Mineral Data”. webmineral.com. http://webmineral.com/data/Wolframite.shtml. 
  9. ^ PIRSSON, LOUIS V.; KNOPF, ADOLPH (November 1947). ”Rocks and Rock Minerals”. Soil Science 64 (5): sid. 434. doi:10.1097/00010694-194711000-00020. ISSN 0038-075X. Bibcode: 1947SoilS..64..434P. http://dx.doi.org/10.1097/00010694-194711000-00020. 
  10. ^ ”USGS Circular 930–O: International Strategic Mineral Issues Summary Report—Tungsten”. pubs.usgs.gov. https://pubs.usgs.gov/circ/0930/o/. 
  11. ^ ”Clean them up”. The Economist. 19 augusti 2010. http://www.economist.com/node/16846816?fsrc=wtanaka.com. 
  12. ^ ”Nazi Gold: Spain and Portugal”. Nazi Gold: Spain and Portugal. 2011-08-19. http://spiritone.com/~gdy52150/goldp6.html. 
  13. ^ [a b c] Christian, J.; Singh Gaur, R.P.; Wolfe, T.; Trasorras, J. R. L. (1 juni 2011). ”Tungsten Chemicals and their Applications”. International Tungsten Industry Association: ss. 1–12. https://www.itia.info/assets/files/newsletters/Newsletter_2011_06.pdf. Läst 19 februari 2023. 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Wolframit.

Media som används på denna webbplats

Stick diagram of wolframite single crystal front view.jpg
Författare/Upphovsman: Chromium2451, Licens: CC BY-SA 4.0
Stick diagram of wolframite single monoclinic crystal front view
Tungstic acid.jpg
Författare/Upphovsman: Leiem, Licens: CC BY-SA 4.0
钨酸，99%，H2WO4
Wolframiteportugal3.jpg
Författare/Upphovsman:
Didier Descouens
, Licens: CC BY-SA 4.0
Wolframite (Ferberite), Apatite, Arsenopyrite, Zinnwaldite. (18x13 cm)