Wolf–Rayet-stjärna

Wolf–Rayet-stjärna
Wolf rayet2.jpg
Wolf–Rayet-stjärnan WR 124 i stjärnbilden Pilen inuti sitt utkastade moln av gas, nebulosan M1-67.

  • Huvudtyp: Eruptiv variabel
  • Förkortning: WR
  • Exempel: Gamma Velorum och Theta Muscae
  • Karaktäristika: Döende stjärnor med mycket hög yttemperatur och vars spektrum uppvisar mycket breda och kraftiga emissionslinjer[1]. De uppvisar små variationer i ljusstyrka, på högst 0,1 magnituder.[2]
  • Undergrupper: WN-stjärnor, WC-stjärnor och WO-stjärnor
  • Antal: Ca 1000 WR-stjärnor i Vintergatan
WR 136 tillhör gruppen WN-stjärnor. Den har skapat nebulosan NGC 6888.

Wolf–Rayet-stjärna är en stjärna med hög yttemperatur och vars spektrum uppvisar mycket breda och kraftiga emissionslinjer.[1] Stjärntypen har fått sitt namn efter de båda franska astronomerna Charles Wolf (1827–1918) och Georges Rayet (1839–1906), som upptäckte de första stjärnorna av denna kategori 1867. Den ljusstarkaste WR-variabeln är Gamma Velorum i stjärnbilden Seglet med en visuell magnitud av +1,83.[3]

Wolf-Rayet-stjärnor uppvisar små variationer i ljusstyrka på upp till 0,1 magnitud i amplitud.[2]

Historik

Det var vid Paris-observatoriet som Wolf och Rayet upptäckte de första WR-stjärnorna.[4] Det var tre stjärnor i stjärnbilden Svanen, HD 191765, HD 192103 och HD 192641, som nu har namnen WR 134, WR135 och WR137.[5]

Beskrivning

Ursprunget är en döende stjärna som under jättestadiet har en massa som överstiger 30 solmassor och därför fusionerar helium i sådana mängder att ytan upphettas till mellan 30 000 och 200 000 K. Den höga temperaturen gör att stjärnan blåser iväg sitt yttre vätelager och på så sätt blottar sin heta kärna, en kärna som i sin tur kastar ut laddade partiklar med mycket hög hastighet. RW-stjärnor har kort livstid, bara cirka 5 miljoner år. De slutar som supernovor. Man beräknar att det finns cirka 1 000 WR-stjärnor i Vintergatan.[6]

En Wolf-Rayet-stjärna finns exempelvis i centrum av Crescentnebulosan, som ligger i stjärnbilden Svanen på ett avstånd av 4 700 ljusår. Stjärnan, som blev en Wolf-Rayet för 250 000 år sedan, har en yttemperatur på 25 000 kelvin. Supernovan SN 2008D orsakades av en WR-stjärna.

Wolf–Rayet-stjärnorna indelas i två huvudgrupper. WN-stjärnor uppvisar företrädesvis linjer från joniserat kväve och WC-stjärnor uppvisar linjer av joniserat kol och syre. Dessutom finns Wolf-Rayet-stjärnor som uppvisar extremt kraftiga syrelinjer. Dessa förs ibland till en tredje grupp, WO-stjärnor.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Wolf-Rayet star, 5 september 2015.
  • Astronomy, september 2003

Noter

  1. ^ [a b] Ingemar Lundström. ”wolf-rayet-stjärna”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/wolf-rayet-stj%C3%A4rna. Läst 5 september 2015. 
  2. ^ [a b] Otero, S. A.; Watson, C.; Wils, P.. ”Variable Star Type Designations in the VSX” (på engelska). AAVSOs hemsida. American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=about.vartypes. Läst 11 mars 2020. 
  3. ^ ”Basic data: gam02 Vel – Wolf-Rayet Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+68273. Läst 28 januari 2017. 
  4. ^ P. Murdin (2001) (på engelska). The Encyclopedia of Astronomy and Astrophysics, kapitlet Wolf, Charles J E (1827-1918). sid. 4101. doi:10.1888/0333750888/4101. ISBN 0333750888. Bibcode2000eaa..bookE4101 
  5. ^ W. Huggins, Mrs. Huggins (1890). ”On Wolf and Rayet's Bright-Line Stars in Cygnus” (på engelska). Proceedings of the Royal Society of London 49 (33): sid. 296–301. doi:10.1098/rspl.1890.0063. 
  6. ^ Bryant, Greg (2023). ”The Allure of Wolf-Rayet Stars”. Sky & Telescope Vol. 145 (2023:February): sid. 12-17. 

Media som används på denna webbplats

Crescenthunter.jpg
Författare/Upphovsman: Hewholooks, Licens: CC BY-SA 3.0
The Crescent Nebula in Cygnus - NGC6888
Wolf rayet2.jpg

This NASA Hubble Space Telescope picture of the energetic star WR124 reveals it is surrounded by hot clumps of gas being ejected into space at speeds of over 100,000 miles per hour.

Also remarkable are vast arcs of glowing gas around the star, which are resolved into filamentary, chaotic substructures, yet with no overall global shell structure. Though the existence of clumps in the winds of hot stars has been deduced through spectroscopic observations of their inner winds, Hubble resolves them directly in the nebula M1-67 around WR124 as 100 billion-mile wide glowing gas blobs. Each blob is about 30 times the mass of the Earth.

The massive, hot central star is known as a Wolf-Rayet star. This extremely rare and short-lived class of super-hot star (in this case 50,000 degrees Kelvin) is going through a violent, transitional phase characterized by the fierce ejection of mass. The blobs may result from the furious stellar wind that does not flow smoothly into space but has instabilities which make it clumpy.

The surrounding nebula is estimated to be no older than 10,000 years, which means that it is so young it has not yet slammed into the gasses comprising the surrounding interstellar medium.

The star is 15,000 light-years away, located in the constellation Sagitta. The picture was taken with Hubble's Wide Field Planetary Camera 2 in March 1997. The image is false-colored to reveal details in the nebula's structure.