William Phillips (nationalekonom)
| William Phillips | |
_Phillips.jpg) | |
| Född | 18 november 1914[1][2][3] Te Rehunga, Nya Zeeland |
|---|---|
| Död | 5 mars 1975[2] (60 år) Auckland, Nya Zeeland |
| Medborgarskap | Storbritannien och Nya Zeeland |
| Utbildad vid | London School of Economics and Political Science |
| Sysselsättning | Nationalekonom |
| Arbetsgivare | London School of Economics and Political Science |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Econometric Society | |
| Redigera Wikidata | |
Alban William Housego "A.W." "Bill" Phillips, MBE, född 18 november 1914 i Te Rehunga, Nya Zeeland, död 4 mars 1975 i Auckland, Nya Zeeland,[4] var en inflytelserik nyzeeländsk nationalekonom som verkade som professor vid London School of Economics (LSE). Han grundade Phillipskurvan 1958. Han konstruerade och byggde också MONIAC, en hydraulisk ekonomidator 1949.
Biografi
Phillips var son till Harold Housego Phillips, en mjölkbonde, och hans hustru, Edith Webber, lärare och postexpeditör.[4] Han lämnade Nya Zeeland innan han slutade skolan för att arbeta i Australien på en mängd olika sätt, som till exempel krokodiljägare och biografchef. År 1937 begav han sig till Kina, men var tvungen att fly till Ryssland när Japan invaderade landet. Han reste genom Ryssland på transsibiriska järnvägen och tog sig 1938 till Storbritannien, där han studerade elektroteknik. Vid andra världskrigets utbrott gick Phillips med i Royal Air Force och skickades till Singapore. När Singapore föll flydde han på truppskeppet Empire State, som kom under attack innan han säkert tog sig till Java.
När även Java invaderades tillfångatogs Phillips av japanerna och tillbringade tre och ett halvt år internerad i ett krigsfångeläger i dåvarande Nederländska Ostindien (nu Indonesien).[5] Under denna period lärde han sig kinesiska av andra fångar, reparerade och miniatyriserade en hemlig radio och skapade en hemlig vattenpanna för te som han kopplade in på lägrets belysningssystem.[5] År 1946 blev han invald i Order of the British Empire (MBE) för sin krigstjänst.
Efter kriget flyttade han till London och började studera sociologi vid London School of Economics, på grund av sin fascination för krigsfångars förmåga att organisera sig. Men han blev uttråkad av sociologi och utvecklade ett intresse för keynesiansk teori, så han bytte kurs till ekonomi och blev inom elva år professor i ekonomi.
Karriär och vetenskapligt arbete
Under sin tid som student vid LSE använde Phillips sin utbildning som ingenjör för att utveckla MONIAC, en analog dator som använde hydraulik för att modellera hur den brittiska ekonomin fungerar, vilket inspirerade till termen hydraulisk makroekonomi. Detta mottogs mycket väl och Phillips erbjöds snart en lärartjänst vid LSE. Han avancerade från biträdande lektor 1951 till professor 1958.
Hans arbete utgick från brittiska data och observerade att under år då arbetslösheten var hög tenderade lönerna att vara stabila eller möjligen sjunka. Omvänt, när arbetslösheten var låg, steg lönerna snabbt. Denna typ av mönster hade märkts tidigare av Irving Fisher, men 1958 publicerade Phillips sitt eget arbete om förhållandet mellan inflation och arbetslöshet, illustrerat av Phillipskurvan. Strax efter publiceringen av Phillips rapport visade att det fanns en avvägning mellan en stark ekonomi och låg inflation väcktes intresset hos både akademiska ekonomer och beslutsfattare. Paul Samuelson och Robert Solow skrev en inflytelserik artikel som beskriver de möjligheter som Phillipskurvan föreslår under USA:s förhållanden. Vad man tänker på som Phillipskurvan har förändrats avsevärt över tid, men den är fortfarande (2022) ett viktigt inslag i makroekonomisk analys av ekonomiska fluktuationer. Han gav flera andra anmärkningsvärda bidrag till ekonomin, särskilt när det gäller stabiliseringspolitik och hade han levt längre hade hans insatser kanske varit värda ett Nobelpris i ekonomi.
Phillips återvände till Australien 1967 för en tjänst vid Australian National University som gjorde det möjligt för honom att ägna hälften av sin tid åt kinesiska studier. År 1969 kom effekterna av hans krigsskador och rökning ikapp honom. Han fick en stroke, vilket ledde till en tidig pensionering, och återvände till Auckland, där han undervisade vid University of Auckland. Han avled i Auckland i mars 1975.
Utmärkelser och hedersbetygelser
- Fellow of the Econometric Society
Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändras där.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, William Phillips (economist), 8 juni 2022.
- Mike Hally, Electronic Brains: Stories from the Dawn of the Computer Age, Joseph Henry Press, 2005, ISBN 0-309-09630-8
- David Laidler, "Phillips in Retrospect". (A review essay on A. W. H. Phillips: Collected Works in Contemporary Perspective, edited by Robert Leeson, Cambridge, U.K., Cambridge University Press, 2000.)
Noter
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6k2288f, omnämnd som: William Phillips (economist), läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, ISBN 978-953-6036-31-8, Hrvatska enciklopedija-ID: 48079, omnämnd som: Alban William Phillips.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Nicholas Barr, "Phillips, Alban William Housego (1914–1975)" (subscription required), Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004. Retrieved 4 July 2008.
- ^ [a b] Phillips, Alban William Housego; Robert Leeson (2000). A.W.H. Phillips: Collected Works in Contemporary Perspective. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-57135-7
Externa länkar
- Catalogue of the Phillips papers at the Archives Division of the London School of Economics
- BBC Radio 4 programme about Bill Phillips, first broadcast February 2013
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Library of the London School of Economics and Political Science, Licens: No restrictions
Extracts from ‘The Phillips Machine Project’ by Nicholas Bar, LSE Magazine, June 1988, No75, p.3
A.W. H. ‘Bill’ Phillips is known worldwide as the originator of the Phillips Curve. Less well known is the remarkable man he was personally, and his extraordinary route to academic prominence via what came to be called the Phillips Machine.
Trained as an electrical engineer in his native New Zealand in the 1930s, he caught the travel bug and took up an engineering job in the Australian outback, where he also earned money by running a cinema and hunting crocodiles. He reached London in 1938 via the Trans-Siberian railway and joined the RAF at the outbreak of war. He was captured in Java and spent most of the war in a Japanese POW camp, where he learned Chinese and some Russian from fellow prisoners.
Back in Britain he took the BSc (Econ) 1946-49, special subject sociology. He developed a great interest in economics…and like many of his generation, became very caught up with Keynesian theory. Though fascinated he found the Keynesian model hard going. With Walter Newlyn (an undergraduate contemporary, later Professor of Economics at Leeds University) to help with the economic theory, he fell back on his engineering training. He saw that money stocks could be represented as tanks of water, and monetary flows by water circulating round plastic tubes.
With a grant of £100 (obtained with Newlyn’s help) he spent the summer of 1949 in a garage in Croydon ‘living on air’ as James Meade was later to put it, working on a hydraulic representation of the Keynesian model.
In the machine he constructed, the circular flow of income was represented by water being pumped round a series of clear plastic tubes, with outflows representing savings, taxes and imports, and inflows representing investment, government spending and exports. The model had three tanks representing the stock of money, one for transaction balances and one for foreign-held sterling balances. The whole system determined the level of income, the rate of interest, imports, exports and the exchange to an accuracy (astonishing at the time) of +two per cent. The time path of income and the other variables was traced out by plotter pens making it possible to analyse the quantitative effects of economic policy.
The machine, in the jargon, was a hydraulic representation of an open economy IS-LM model with an explicit underlying dynamic structure. It was this very Heath Robinson prototype which, with the enthusiastic support of James Meade (then Professor of Commerce at the School), Phillips demonstrated to Lionel Robbins’ seminar in November 1949. Those attending gazed in wonder at this large (7ft high x 5ft wide x 3ft deep) ‘thing’ in the middle of the room. Phillips, chain smoking, paced back and forth explaining it in a heavy New Zealand drawl, in the process giving one of the best lectures on Keynes that anyone in the audience had ever heard. Then he switched the machine on. And it worked! According to Lord Robbins’ recollections, “there was income dividing itself into consumption and saving…Keynes and Robertson need never have quarrelled if they had had the Phillips Machine before them”…Phillips was made an Assistant Lecturer in Economics in 1950, Lecturer 1951, Reader 1954, and Tooke Professor of Economic Science and Statistics in 1958 (the year his Phillips Curve paper was published). He took up a Chair at the Australian National University in 1967 and, having suffered a major stroke, retired to Auckland in 1970, where he died five years later aged 60, mourned by many friends for personal as much for professional reasons.’
IMAGELIBRARY/244
Författare/Upphovsman: Unlisted/Unknown, Licens: No restrictions
Captioned with "Professor A.W.H (Bill) Phillips with Phillip's Machine." Phillips was an LSE economist known for the Phillips curve and he developed MONIAC, the analog computer, shown here, that modeled economic theory with water flows.