William Grant Still

William Grant Still
Född11 maj 1895[1][2][3]
Woodville ​eller ​Woodville[4]
Död3 december 1978[1][2][3] (83 år)
Los Angeles, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidOberlin College[5]
Wilberforce University[5]
M. W. Gibbs High School
SysselsättningDirigent, oboist, kompositör[6], filmmusikkompositör
MakaVerna Arvey
FöräldrarCarrie Still Shepperson[7]
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1934)[5]
William E. Harmon Foundation award for distinguished achievement among Negroes
Redigera Wikidata

William Grant Still Jr., född 11 maj 1895 i Woodville i Mississippi, död 3 december 1978 i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk kompositör av nästan två hunda verk, inlusive fem symfonier, fyra baletter, nio operor, mer än trettio körverk, sånger, kammarmusik och verk för soloinstrument. Still föddes i Mississippi, växte upp i Little Rock, Arkansas,[8] studerade på Wilberforce University och Oberlin Conservatory of Music,[9][10] och var elev till George Whitefield Chadwick och senare Edgard Varèse.[11] På grund av sin nära association och samarbete med betydande afroamerikanska litterära och kulturella personer anses Still vara en del av Harlemrenässansen.

Still benämns ofta som "Dean of Afro-American Composers" och var den första amerikanske kompositör att få en opera uppsatt av New York City Opera. Still är mest känd för sin första symfoni, Afro-American Symphony (1930),[12] vilken fram till 1950 var den mest framförda symfoni av en amerikan. Också noterbart är att Still var den förste afroamerikan att dirigera en större amerikansk symfoniorkester, den förste att få en symfoni (just hans Afro-American Symphony) framförd av en ledande orkester, den förste att få en opera uppförd av ett större operahus och den förste att få en opera sänd på TV.[13]

Biografi

William Grant Still Jr. föddes den 11 maj 1895 i Woodville, Mississippi.[8] Han var son till två lärare, Carrie Lena Fambro[14] (1872–1927) och William Grant Still Sr.[8] (1871–1895). Hans far var delägare i en lanthandel och framträdde som lokal bandledare.[8] William Grant Still Sr. dog när hans son var tre månader gammal.[8]

Stills mor flyttade med sonen till Little Rock, Arkansas, där hon undervisade i engelska.[8] 1904 mötte hon Charles B. Shepperson[14] vilken hon gifte sig med. Shepperson uppmuntrade styvsonen Williams musikintresse genom att ta med honom på operetter och köpa grammofonskivor med klassisk musik, vilket pojken uppskattade mycket.[8] De två närvarade vid ett antal föreställningar av turnerande musiker.[15] Hans mormor Anne Fambro[14] sjöng afroamerikanska spirituals för honom.[16]

William Grant Stills hem på 1262 South Victoria Avenue, 2012

Still började ta fiollektioner i Little Rock vid 15 års ålder. Han lärde sig själv att spela klarinett, saxofon, oboe, kontrabas, cello och viola, och visade ett stort intresse för musik.[17] Vid 16 års ålder höll han examenstalet i M. W. Gibbs High School (en High school för afroamerikaner) i Little Rock.[16]

Hans mor ville att han skulle gå läkarlinjen och Still tog examen från Wilberforce University, ett college för högre studier, i Ohio. Still blev medlem studenföreningn Kappa Alpha Psi. Han dirigerade universitetsbandet, lärde sig spela olika instrument och började komponera och göra orkestreringar. Han lämnade Wilberforce utan examen.[8]

Efter att ha fått ett litet arv från fadern började han studera på Oberlin Conservatory of Music.[10] Still arbetade som vaktmästare på skolan förutom några andra extrajobb utanför skolan, men hade ändå svårt med ekonomin.[10] När professor Lehmann frågade Still varför han inte studerade komposition svarade Still ärligt att han inte hade råd, vilket ledde till att George Andrews gick med på att lära honom komponera gratis.[10] Han studerade även privat för den moderne franske kompositören Edgard Varèse och den amerikanske kompositören George Whitefield Chadwick.[11][14]

Den 4 oktober 1915,[14] gifte sig Still med Grace Bundy, som han hade mött under studietiden på Wilberforce.[8] De fick en son, William III, och tre döttrar, Gail, June och Caroline.[14] De separerade 1932 och skilde sig den 6 februari 1939.[14] Den 8 februari 1939 gifte han sig med pianisten Verna Arvey i Tijuana då blandäktenskap var olagliga i Kalifornien.[8][14] De fick dottern Judith Anne, och sonen Duncan.[8][14] Stills barnbarn är journalisten Celeste Headlee, en dotter till Judith Anne.

Den 1 december 1976 utnämndes hans hem som "Los Angeles Historic-Cultural Monument #169". Det ligger beläget på 1262 Victoria Avenue i Mid-Wilshire Kalifornien.[18]

Utmärkelser

Asteroiden 6116 Still är uppkallad efter honom.[19]

Karriär

William Grant Still

1916 arbetade Still i Memphis för W.C. Handys band.[14] 1918 anslöt sig Still till USA:s flotta i Första världskriget. Efter kriget for han till Harlem, där han fortsatte att arbeta för Handy.[14] Under tiden i Harlem umgicks Still med andra prominenta personer av Harlemrenässansen såsom Langston Hughes, Alain Locke, Arna Bontemps och Countee Cullen, och Still ansågs tillhöra rörelsen.[20]

Han gjorde inspelningar med Fletcher Hendersons dansorkester 1921,[21] och spelade senare i teaterorkestern i Noble Sissle och Eubie Blakes musical Shuffle Along[8] och i andra orkestrar hos Sophie Tucker, Artie Shaw och Paul Whiteman.[22] Tillsammans med Henderson anslöt han sig till Henry Paces Pace Phonograph Company (Black Swan).[23] Senare på 1920-talet arbetade Still som arrangör av "Yamekraw", "a Negro Rhapsody" (1930), komponerad av James P. Johnson.[24]

In the 1930s, Still worked as an arranger of popular music, writing for Willard Robison's Deep River Hour and Paul Whiteman's Old Gold Show, both popular NBC Radio broadcasts.[22]

Stills första större orkesterverk var hans Symphony No. 1 "Afro-American", som framfördes 1931 av Rochester Philharmonic dirigerad av Howard Hanson.[14] Det var första gången som ett helt verk av en afroamerikan framfördes av en större orkester.[14] I slutet av andra världskriget hade stycket framförts i New York, Chicago, Los Angeles, Berlin, Paris och London.[14] Fram till 1950 var symfonin den populäraste av alla symfonier komponerade av en amerikan.[25] Still utvecklade ett professionellt samarbete med Hanson; många av Stills verk framfördes första gången i Rochester.[14]

1934 flyttade Still till Los Angeles. Han erhöll sitt första Guggenheim Fellowship[26] och började arbeta på den första av sina nio operor: Blue Steel.[27]

1936 dirigerade Still Los Angeles Philharmonic Orchestra i Hollywood Bowl; han var den första afroamerikan som dirigerade en stor amerikansk orkester i ett framförande av sina egna verk.[28][22]

Still arrangerade musik till filmer. Bland dessa kan nämnas: Pennies from Heaven (i filmen spelade Bing Crosby och Madge Evans) och Lost Horizon (i filmen spelade Ronald Colman, Jane Wyatt och Sam Jaffe).[14] Till Lost Horizon arrangerade han musik av Dimitri Tiomkin. Still anlitades också till att arrangera musiken till filmen Stormy Weather (1943) men lämnade värvet då "Twentieth-Century Fox 'förnedrade färgade människor.'"[14]

Still komponerade Song of a City till Världsutställningen 1939 i New York.[29] Sången spelades oupphörligen under utställningen av orkestern "Democracity."[29] Enligt Stills barnbarn kunde Still endast besöka utställningen utan polisskydd på "Negro Day".[30]

Hans opera Troubled Island, fullbordad 1939, om Jean-Jacques Dessalines och Haiti, framfördes 1949 av New York City Opera.[14] Det var första gången en amerikansk opera framfördes av det operasällskapet[31] och den första opera komponerad av en afroamerikan att framföras av ett större operasällskap.[28] Still blev upprörd över de negativa recensionerna.[14]

1955 dirigerade han New Orleans Philharmonic Orchestra; han var den första afroamerikanen som dirigerade en större orkester i Sydstaterna.[28] Stills verk framfördes utomlands av Berlinerfilharmonikerna, London Symphony Orchestra, Tokyos filharmoniska orkester och BBC Orchestra.

Operan A Bayou Legend från 1981 var den första av en afroamerikan att framföras i nationell TV.[32]

Still var känd som "Dean of Afro-American Composers".[20][28] Still och Arveys efterlämnade papper förvaras hos University of Arkansas.[20]

Kompositioner i urval

Still komponerade nästan 200 verk, inklusive nio operor,[33] fem symfonier,[33] fyra baletter,[34] sånger, kammarmusik och verk för soloinstrument.[14] Han komponerade fler än trettio körverk.[22] Många av hans verk anses ha förkommit.[14]

  • Saint Louis Blues (komp. W.C.Handy; arr. Still; 1916)[35][36]
  • Hesitating Blues (komp. W.C.Handy; arr. Still; 1916)[36][37]
  • From the Land of Dreams (1924)[14][9]
  • Darker America (1924)[11]
  • From the Journal of a Wanderer (1925)[38]
  • Levee Land (1925)[11]
  • From The Black Belt (1926)[11]
  • La Guiablesse (1927)[14]
  • Yamekaw, a Negro Rhapsody (komp. J.P. Johnson; arr. Still; 1928)
  • Sahdji (1930)[9]
  • Africa (1930)[14]
  • Symphony No. 1 "Afro-American" (1930, reviderad 1969)[11]
  • A Deserted Plantation (1933)[9]
  • The Sorcerer (1933)[9]
  • Dismal Swamp (1933)[11]
  • Blue Steel, opera (1934)[9]
  • Kaintuck (1935)[11]
  • Three Visions (1935)[11]
  • Summerland (1935)[11]
  • A Song A Dust (1936)[11]
  • Symphony No. 2, "Song of A New Race" (1937)[11][34]
  • Lenox Avenue (1937)[11]
  • Song of A City (1938)[11]
  • Seven Traceries (1939)[9]
  • And They Lynched Him on A Tree (1940)[11]
  • Miss Sally's Party (1940)[9]
  • Can'tcha line 'em, för orkester (1940)[9]
  • Old California (1941)[11]
  • Troubled Island, opera, producerad 1949 (1937–39)[14]
  • A Bayou Legend, opera (1941)[14]
  • Plain-Chant for America (1941)[11]
  • Incantation and Dance (1941)[9]
  • A Southern Interlude (1942)[9]
  • In Memoriam: The Colored Soldiers Who Died for Democracy (1943)[11]
  • Suite for Violin & Piano (1943)[9]
  • Festival Overture (1944)[11]
  • Poem for Orchestra (1944)[11]
  • Bells (1944)[11]
  • Symphony No. 5, "Western Hemisphere" (1945, reviderad 1970)[11][34]
  • From The Delta (1945)[11]
  • Wailing Woman (1946)[9]
  • Archaic Ritual Suite (1946)[11]
  • Symphony No. 4, "Autochthonous" (1947)[11]
  • Danzas de Panama (1948)[11]
  • From A Lost Continent (1948)[11]
  • Miniatures (1948)[11]
  • Constaso (1950)[11]
  • To You, America (1951)[11]
  • Grief, originally titled as Weeping Angel (1953)[källa behövs]
  • The Little Song That Wanted To Be A Symphony (1954)[11]
  • A Psalm for The Living (1954)[11]
  • Rhapsody (1954)[11]
  • The American Scene (1957)[11]
  • Serenade (1957)[11]
  • Ennanga (1958)[11][9]
  • Symphony No. 3, "The Sunday Symphony" (1958)[11][39]
  • Lyric Quartette (1960)[9]
  • Patterns (1960)[11]
  • The Peaceful Land (1960)[11]
  • Preludes (1962)[11]
  • Highway 1, USA, opera (1962)[11][40]
  • Folk Suite No. 4 (1963)[11]
  • Threnody: In Memory of Jan Sibelius (1965)[11]
  • Little Red School House (1967)[11]
  • Little Folk Suite (1968)[11]
  • Choreographic Prelude (1970)[11]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, William Grant Still, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Internet Broadway Database, William Still, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Eileen Southern, Biographical Dictionary of Afro-American and African Musicians, Greenwood Publishing Group, 1982.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] läs online, www.gf.org .[källa från Wikidata]
  6. ^ Operone, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, encyclopediaofarkansas.net , läst: 20 februari 2024.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d e f g h i j k l] Still, Judith Anne; Dabrishus, Michael J.; Quin, Carolyn L. (1996). William Grant Still: A Bio-Bibliography. Westport, Conn: Greenwood Press. ISBN 978-0-313-25255-6. OCLC 65339854. https://books.google.com/books?id=w6ApDn5oJLkC. 
  9. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Soll, Beverly (2005) (på engelska). I Dream a World: The Operas of William Grant Still. University of Arkansas Press. ISBN 978-1-55728-789-2. https://books.google.com/books?id=RNcen10daIYC&pg=PA5. 
  10. ^ [a b c d] ”William Grant Still”. publishing.cdlib.org. https://publishing.cdlib.org/ucpressebooks/view?docId=ft1h4nb0g0&chunk.id=d0e7414&toc.id=d0e7414&brand=ucpress. 
  11. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at] Horne, Aaron (1996) (på engelska). Brass Music of Black Composers: A Bibliography. Greenwood Publishing Group. ISBN 978-0-313-29826-4. https://books.google.com/books?id=shJofk603zMC. 
  12. ^ Thurman, Kira (27 augusti 2021). ”When Europe Offered Black Composers an Ear - Spurned by institutions in America, artists were sometimes given more opportunities across the Atlantic.”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2021/08/27/arts/music/black-composers-europe.html. Läst 27 augusti 2021. 
  13. ^ Bogdan, Dennis (23 september 2021). ”Comment - A Black Composer Finally Arrives at the Metropolitan Opera”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2021/09/23/arts/music/terence-blanchard-met-opera.html#permid=114666674. Läst 23 september 2021. 
  14. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z] Whayne, Jeannie M. (2000) (på engelska). Arkansas Biography: A Collection of Notable Lives. University of Arkansas Press. Sid. 262, 276–278. ISBN 978-1-55728-587-4. https://books.google.com/books?id=ThTBc-E85agC&pg=PA262. 
  15. ^ Smith, Catherine Parson (2000). William Grant Still: A Study in Contradictions. Berkeley, CA: University of California Press. Sid. 307. http://ark.cdlib.org/ark:/13030/ft1h4nb0g0/. 
  16. ^ [a b] Smith, Catherine Parsons (2008) (på engelska). William Grant Still. University of Illinois Press. ISBN 978-0-252-03322-3. https://books.google.com/books?id=e2fARj362kcC. 
  17. ^ Still, Judith Anne, Michael J Dabrishus, and Carolyn L Quin. (1996). William Grant Still: A Bio-Bibliography. Westport, Connecticut.: Greenwood Press. Sid. 16–17. ISBN 0-313-25255-6. 
  18. ^ ”Historic-Cultural Monument (HCM) Report”. Cityplanning.lacity.org. Department of City Planning, City of Los Angeles. http://cityplanning.lacity.org/complan/HCM/dsp_hcm_result.cfm?community=Wilshire.  Arkiverad 10 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070310184253/http://cityplanning.lacity.org/complan/HCM/dsp_hcm_result.cfm?community=Wilshire. Läst 26 maj 2022. 
  19. ^ ”Minor Planet Center 6116 Still” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6116. Läst 23 juli 2023. 
  20. ^ [a b c] Murchison, Gayle (1994). ”"Dean of Afro-American Composers" or "Harlem Renaissance Man": "The New Negro" and the Musical Poetics of William Grant Still”. The Arkansas Historical Quarterly 53 (1): sid. 42–74. doi:10.2307/40030871. ISSN 0004-1823. 
  21. ^ Gibbs, Craig Martin (2012) (på engelska). Black Recording Artists, 1877-1926: An Annotated Discography. McFarland. ISBN 978-0-7864-7238-3. https://books.google.com/books?id=yCHJQ-Qc6zkC&pg=PA85. 
  22. ^ [a b c d] Griggs-Janower, David (1995). ”The Choral Works of William Grant Still”. The Choral Journal 35 (10): sid. 41–44. ISSN 0009-5028. 
  23. ^ Smith, Jessie Carney (December 1, 2012) (på engelska). Black Firsts: 4,000 Ground-Breaking and Pioneering Historical Events. Visible Ink Press. ISBN 978-1-57859-425-2. https://books.google.com/books?id=steLXpuOONEC&pg=PT119. 
  24. ^ Staff (2021). James P. Johnson. doi:10.1093/gmo/9781561592630.article.14409. ISBN 978-1-56159-263-0. https://www.oxfordmusiconline.com/grovemusic/view/10.1093/gmo/9781561592630.001.0001/omo-9781561592630-e-0000014409. Läst 4 februari 2021. 
  25. ^ Borroff, Edith, "Biographical Sketch of William Grant Still". Duke University Libraries.
  26. ^ ”William Grant Still” (på amerikansk engelska). John Simon Guggenheim Foundation. https://www.gf.org/fellows/all-fellows/william-grant-still/. 
  27. ^ Southern, Eileen, and William Grant Still. “William Grant Still.” The Black Perspective in Music, vol. 3, no. 2, 1975, pp. 172-173
  28. ^ [a b c d] ”William Grant Still, 1895–1978” (på engelska). The Library of Congress. https://www.loc.gov/item/ihas.200186213/. 
  29. ^ [a b] ”Music From The 1939 World's” (på engelska). NPR.org. https://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=1014435. 
  30. ^ ”A2Schools.org: PRI Co-Host Celeste Headlee, Conductor John McLaughlin Williams & Singer Daniel Washington in Ann Arbor Jan. 13”. AfriClassical. January 16, 2012. https://africlassical.blogspot.com/2012/01/a2schoolsorg-pri-co-host-celeste.html. 
  31. ^ Shirley, Wayne, "Two Aspects of Troubled Island", American Music Research Center Journal, 2013.
  32. ^ Oglesby, Meghann. ”Black History Spotlight: William Grant Still”. www.classicalmpr.org. http://www.classicalmpr.org/story/2018/02/13/black-history-spotlight-william-grant-still. 
  33. ^ [a b] Kirk, Elise Kuhl (2001), American Opera, pp. 200–204. University of Illinois Press. ISBN 0252026233
  34. ^ [a b c] ”William Grant Still, African American Composer, Arranger & Oboist”. chevalierdesaintgeorges.homestead.com. http://chevalierdesaintgeorges.homestead.com/Still.html#36. 
  35. ^ Staff (1 september 2021). ”Happy birthday, William Grant Still”. Celeste Headlee. https://celesteheadlee.com/happy-birthday-william-grant-still/. Läst 23 februari 2021. 
  36. ^ [a b] Smith, Catherine Parson (2000). William Grant Still: A Study in Contradictions. Berkeley, California: University of California Press. Sid. 310. https://publishing.cdlib.org/ucpressebooks/view?docId=ft1h4nb0g0&chunk.id=d0e11020&toc.id=d0e10910&toc.depth=1&brand=ucpress&anchor.id=JD_Page_310#X. 
  37. ^ Staff (1 september 2019). ”Hesitating Blues, The - W C Handy (arr. William Grant Still)”. The Wind Repertory Company. https://www.windrep.org/Hesitating_Blues,_The. Läst 23 februari 2021. 
  38. ^ Smith, Catherine Parson (2000). William Grant Still: A Study in Contradictions. Berkeley, California: University of California Press. Sid. 224. https://publishing.cdlib.org/ucpressebooks/view?docId=ft1h4nb0g0&chunk.id=d0e7760&toc.depth=100&toc.id=d0e7647&brand=ucpress. 
  39. ^ ”STILL, W.S.: Symphonies Nos. 2, "Song of a New Race" and 3, "The Sunday Symphony" / Wood Notes (Fort Smith Symphony, Jeter) – 8.559676”. www.naxos.com. https://www.naxos.com/catalogue/item.asp?item_code=8.559676. 
  40. ^ Walls, Seth Colter (28 maj 2021). ”A Black Composer's Intense Opera Gets a Rare Staging - William Grant Still's one-act "Highway 1, U.S.A." runs in St. Louis through June 17.”. The New York Times. https://www.nytimes.com/2021/05/28/arts/music/william-grant-still-opera-st-louis.html. Läst 30 maj 2021. 

Tryckta källor

  • Horne, Aaron. Woodwind Music of Black Composers, Greenwood Press, 1990. ISBN 0-313272-65-4
  • Roach, Hildred. Black American Music. Past and Present, second edition, Krieger Publishing Company 1992. ISBN 0-894647-66-0
  • Sadie, Stanley; Hitchcock, H. Wiley. The New Grove Dictionary of American Music, Grove's Dictionaries of Music, 1986. ISBN 0-943818-36-2

Vidare läsning

  • Reef, Catherine (2003). William Grant Still: African American Composer. Morgan Reynolds. ISBN 1-931798-11-7
  • Sewell, George A., and Margaret L. Dwight (1984). William Grant Still: America's Greatest Black Composer. Jackson: University Press of Mississippi
  • Southern, Eileen (1984). William Grant Still – Trailblazer. Fayetteville: University of Arkansas Press.
  • Still, Verna Arvey (1984). In One Lifetime. Fayetteville: University of Arkansas Press.
  • Still, Judith Anne (2006). Just Tell the Story. The Master Player Library.
  • Still, William Grant (2011). My Life My Words, a William Grant Still autobiography. The Master Player Library.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
1262 S. Victoria Ave., Los Angeles.jpg
Författare/Upphovsman: Downtowngal, Licens: CC BY-SA 3.0
William Grant Still residence, 1262 S. Victoria Ave., Los Angeles, CA, just north of Pico Blvd. This is Los Angeles Historic-Cultural Monument #169.
Maud Cuney Hare-William Grant Still 336.jpg
Photograph of William Grant Still