Werner Best

Werner Best
	Werner Best
	(c) Bundesarchiv, Bild 183-B22627 / CC-BY-SA 3.0; Werner Best år 1942.
	Riksbefullmäktigad för det ockuperade Danmark
	Tid i befattningen; 5 november 1942–5 maj 1945
Premiärminister	Erik Scavenius
Företrädare	Cécil von Renthe-Fink
Efterträdare	—
	Chef för militäradministrationen i det ockuperade Frankrike
	Tid i befattningen; 1 augusti 1940–10 juni 1942
	Chef för Amt I inom Reichssicherheitshauptamt
	Tid i befattningen; 27 september 1939–12 juni 1940
Företrädare	—
Efterträdare	Bruno Streckenbach
Född	Karl Rudolf Werner Best; 10 juli 1903; Darmstadt, Storhertigdömet Hessen, Kejsardömet Tyskland
Död	23 juni 1989 (85 år); Mülheim an der Ruhr, Nordrhein-Westfalen, Västtyskland
Nationalitet	Tysk
Politiskt parti	Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
Utbildning	Jurist
Alma mater	Heidelbergs universitet
Yrke	Politiker
Maka	Hildegard Regner
Barn	Fem barn
	Militärtjänst
I tjänst för	Nazityskland
Tjänstetid	1931–1945
Grad	SS-Obergruppenführer
Utmärkelser	NSDAP:s partitecken i guld

Karl Rudolf Werner Best, född 10 juli 1903 i Darmstadt, död 23 juni 1989 i Mülheim an der Ruhr, var en tysk promoverad jurist och nazistisk politiker. Han var riksbefullmäktigad i det av Nazityskland ockuperade Danmark från november 1942 till maj 1945.

Biografi

Från 1921 till 1924 studerade Best rättsvetenskap vid universiteten i Frankfurt am Main, Freiburg, Giessen och Heidelberg. Han disputerade 1927 på avhandlingen Zur Frage der "Gewollten Tarifunfähigkeit" .

Best inträdde i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) 1930. Följande år blev han medlem av Schutzstaffel (SS)

År 1931 blev han avskedad i samband med offentliggörandet av de så kallad Boxheimdokumenten som han hade författat och som innehöll planer på ett statskuppsförsök. Avslöjandet blev pinsamt för NSDAP som hävdade sig arbeta utifrån att med demokratiska medel nå makten och respektera den demokratiska processen. Best ställdes inför rätta för högförräderi, men processen drog ut på tiden och inställdes efter ett år.^[1]

Vid Hitlers maktövertagande 1933 blev han tillförordnad chef för den hessiska polisen och några månader senare polispresident i Hessen. I september 1933 förflyttades han till högsta SS-ledningens säkerhetstjänst.^[1] Tillsammans med bland andra Reinhard Heydrich sammanställde Best listan över dem som skulle arresteras under de långa knivarnas natt 1934. År 1935 utnämndes han till Oberregierungsrat och chef för Gestapos avdelning A och därigenom en av Heinrich Himmlers närmaste medarbetare.^[1] När Nazitysklands säkerhetsministerium Reichssicherheitshauptamt (RSHA) grundades i september 1939, blev Best chef för dess Amt I (avdelning I) med ansvar för Sicherheitsdienst:s (SD) personal och administration. Han blev tillika Heydrichs ställföreträdare.

I november 1942 utnämndes Best till riksbefullmäktigad (tyska Reichsbevollmächtigter) i det av Nazityskland ockuperade Danmark. I en festskrift till Himmler 1941 gav Best tydligt uttryck för sitt stöd den nazistiska utrotningspolitiken med formuleringen "Historien har utvisat, att förintelse och bortförande av främmande folk ej strider mot livslagarna, om det sker fullständigt". Trots det uppträdde han mycket försiktig på sin position som riksbefullmäktigad i Danmark och kom därigenom i konflikt med den mer hårdföre militärbefälhavaren Hermann von Hanneken och den tyske polischefen i Danmark Günther Pancke. Även sedan undantagstillstånd förklarats i Danmark och regeringen förklarats avsatt förordade han moderation. Best uppnådde tjänstegraden Obergruppenführer 1944.

Efter andra världskriget arresterades Best av allierade styrkor, och ställdes inför rätta i Danmark. Undersökningar visade att han för egen räkning årligen plockat ut 12 miljoner kronor ur danska riksbanken.^[1] Han dömdes 1948 till döden, men straffet omvandlades till 12 års fängelse. Han frisläpptes dock redan 1951.

Populärkultur

Werner Best förekommer i Jonathan Littells historiska roman De välvilliga, och i Elisabet Nemerts Vargarnas tid.

Befordringshistorik

Werner Bests befordringshistorik^[2]
Datum	Tjänstegrad
22 juni 1933	SS-Untersturmführer
9 november 1933	SS-Obersturmführer
15 december 1933	SS-Hauptsturmführer
15 juni 1934	SS-Sturmbannführer
4 juli 1934	SS-Obersturmbannführer
20 april 1935	SS-Standartenführer
9 november 1936	SS-Oberführer
20 april 1939	SS-Brigadeführer
9 november 1942	SS-Gruppenführer
20 april 1944	SS-Obergruppenführer

Utmärkelser

Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd
Krigsförtjänstkorset av andra klassen med svärd
NSDAP:s partitecken i guld
NSDAP:s tjänsteutmärkelse i silver
NSDAP:s tjänsteutmärkelse i brons
SS tjänsteutmärkelser
SA:s idrottsutmärkelse
SS Hederssvärd
SS-Ehrenring (Totenkopfring)

Referenser

Noter

^ [a b c d] Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947 Arkiverad 19 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.
^ Miller, Michael D.; Collins, Gareth. ”SS-Obergruppenführer und General der Polizei (A–G)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 10 januari 2014. https://www.webcitation.org/6MWNuKEwu?url=http://www.geocities.com/~orion47/SS-POLIZEI/SS-Ogruf_A-G.html. Läst 10 januari 2014.

Tryckta källor

Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. ISBN 978-91-88858-32-0
Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Werner Best.
Bilder & media

[svenskuppslagsbok.se-1] [a b c d] Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947 Arkiverad 19 augusti 2015 hämtat från the Wayback Machine.

[2] Miller, Michael D.; Collins, Gareth. ”SS-Obergruppenführer und General der Polizei (A–G)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 10 januari 2014. https://www.webcitation.org/6MWNuKEwu?url=http://www.geocities.com/~orion47/SS-POLIZEI/SS-Ogruf_A-G.html. Läst 10 januari 2014.

[1]

[2]

Navigation

Navigering

Temaportaler