Walter Heess

Walter Heess, född 30 december 1901 i Ludwigsburg, dödförklarad 2 december 1951, var en tysk kemist och SS-Standartenführer. Han var under andra världskriget chef för Kriminaltechnisches Institut der Sicherheitspolizei (Säkerhetspolisens kriminaltekniska institut), som utgjorde avdelning V, sektion D inom Reichssicherheitshauptamt (RSHA), Nazitysklands säkerhetsministerium.

Biografi

Heess avlade år 1925 doktorsexamen i ingenjörsvetenskap. Kort efter Adolf Hitlers maktövertagande 1933 gick han med i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Sturmabteilung (SA). Han var från 1939 chef för Kriminaltekniska institutet inom RSHA, där hans närmast överordnade var Arthur Nebe. Samma år inträdde han i SS.^[1]

Tillsammans med bland andra Walter Rauff, Albert Widmann och Friedrich Pradel utvecklade Heess prototyper för gasvagnar, vilka användes för att döda sovjetiska krigsfångar, judar och romer. I slutet av oktober eller i början av november 1941 ägde en första provgasning rum i koncentrationslägret Sachsenhausen. Fyrtio nakna sovjetiska krigsfångar stängdes in i en gasvagn. Efter tjugo minuter öppnades lastutrymmet och de döda kropparna brändes i lägrets krematorium. Firma Gaubschat i Berlin-Neukölln gavs i uppdrag att konstruera trettio gasvagnar.^[1][2]

Referenser

Noter

Tryckta källor

• Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0 
• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8